Vedspis

Redan när vi gjorde iordning köket innan in flytten såg jag ut en plats som skulle passa perfekt för en gammal vedspis. Det vart ännu roligare när vi hörde och förstod att det var en ursprunglig plats för vedspis! En av sönerna till Signe som ägde huset innan oss, berättade att det ursprungliga köket hade varit i det rum som vi öppnade upp till och gjorde om till en del av köket att ha köksbordet i.

Vi har dessutom förstått att den ursprungliga hallen måste ha varit i den del som var skafferi. Även där gjorde vi om lite och tog bort dörr samt breddade ingången. Numer har jag kylskåp, skåp och bänk där.

Men nu har vi i alla fall kommit så långt med vedspisen att den går att använda. Spisen inhandlades i ett tidigare skede hos en skrothandlare i närheten av Ställdalen. En Idun n:o 01, jag såg häromdagen att Fröbergs i Borlänge har nytillverkade, men för mig var det viktigt med en gammal. En gammal som man vet att någon före mig har kokat mycket mat på.

Vi började med att lägga klinkers och göra en stålram.

Sedan ljöts en platta som vi la på ställningen och ställde spisen på.

Efter det murade vi upp med tegelsten runt spisen. Puts på hela framsidan som sedan målades i knottrig färg. Vit vanligt kakel inhandlat förhållandevis billigt på coop i Borlänge fick duga på översidan.

Här bakom Vilsa syns putsen.

Här har så även röret mellan spis och skorsten kommit på plats. Jag fick besked om att det inte skulle hinnas med att tillverkas före jul. Men för två dagar sedan kom det.

Nu har vi eldat och värmt oss vid spisen hela gårdagen och det verkar som att det fungerar utmärkt. Go värme i nästan hela köket.

Vilken toppenjulklapp!

Jag vill gärna ha lika kakel som på väggen vid vanliga spishällen. Har gjort förfrågan på en kakelaffär i Marieberg, Örebro men ska även höra med affären i Borlänge där jag inhandlade det jag har för fyra år sedan. Det finns det vet jag, kanske inte helt exakt på nyansen men huvudsaken är att jag får lika bilder som jag har på några mönsterplattor.

Nu önskar jag er alla andra en riktigt God Jul, för det ska vi ha i värmen från vår pärla i köket.

Bustips

Hahahha...AB RivoRöj har hittat på bustips på SvT Play....det innebär saltade tandborstar, klockradio som lever sitt eget liv, ballonger på avgasröret...Och - ja det var inte ETT program..det var ett antal!! Vet inte om jag ser fram emot julledigheten nu :o) och nu visslar de igen...

Burr

Husch vad jag fryser. Var en sväng till Linde nu på eftermiddag-kvällen och när vi kom hem hade vi 14 grader inne och -27 ute. Toppnoteringen var -29 grader dels i Born och dels på Torrborakan alldeles innan vi kommer hem.
Annars hade vi ett förfärligt snöande i dagarna tre nu under den gångna helgen. I lördags var jag nog ut tre gånger och skottade av gården!!

När vi åkte mot Linde mötte vi massor av bilar efter Torrborakan. När vi sedan mötte buss 37 som går mot Fagersta misstänkte jag att något måste ha hänt på 66:an mot Fagersta.
Så hade skett - igår!! Men nu höll man på att bärga lastbilen som gått av strax innan Rastahyttan så vägen var avstängd.
Förstår inte riktigt hur vi - tja jag sov ju i och för sig, men den som körde hem igår borde väl ha sett något??!!
Nu tog vi vägen över skogen - Björsjö och Malingsbo ut mot vägen som går mellan Fagersta och Lindesberg istället. Även där hade skett en avåkning alldeles innan oss så vi fick stanna och hjälpa till så att den unga killen fick upp sin lilla bil ur diket igen.
Stackarn, han frös så. Säkert både av chock och kölden. Men hans bil verkade fungera som den skulle så jag hoppas att han vart varm och kom dit han skulle.
Det verkade annars vara en hel del avåkningar idag för det var många trafikvarningar på radion. Kanske en kombination av många som är ute och åker nu inför julen, stress och halt väglag.

Nej ,nu ska jag kolla pannan och slänga in lite mer ved så vi får upp lite mer go värme i huset innan det är dags att leta på kudden för några timmar god nattsömn.

Peter Flack

För en månad sedan vart Lalla, min sambo, tillfrågad om han kunde hämta farbrorn som vi lånar hästbete av, i Örebro. Detta eftersom "farbrorn" skulle på "Hjalmars jul on Örebroadway" med Peter Flack.
Igår behövde Lalla inte hämta honom, hans reskamrat hade ordnat med ett barnbarn. Idag vart vi väckt av en högljud telefon. Lalla fick en timme på sig att bestämma om han ville följa med till Örebro. "Reskamraten" till "farbrorn" hade hastigt blivit sjuk! Skjuts fanns till och från tåg, Så ingen av oss behövde köra.
Jodå Lalla följde och fick en trevlig dag med bra underhållning och mat. tåg blev det inte, dock buss. Och det med en konkurerande bolag. "leende"!
Nåja, Lalla behövde nog en paus ifrån vardagen.

Själv fick jag en smått kaosartad förmiddag, då det igår vart bestämt att vi med hjälp skulle försöka mura klart och fast våran vedspis i köket.
Jag skulle dels städa huset och hinna med lite inför julen och dels hämta tegelstenar, som Lalla skulle gjort enligt planerna. Men trots att jag mitt i hämtningen av teglet, vart eftersökt eftersom My börjat få värkar, så han jag med det mesta under dagen.
Av någon underlig anledning verkar det alltid gå mycket bättre när man är själv hemma. Annars tycker man att man borde hinna mer när man är två om bördorna...men nej!!

Nu ska det i alla fall bli skönt med några timmars sömn. Söndagen bjuder på 40 -årskalas eftersom min äldsta lillebror kommit till det trappsteget :o)

"Jag och mina fem systrar"

Valpfabriken dvs. vår tik My har idag fått precis enligt min gissning något mellan 5 och 7 valpar!
Efter en till två timmar kämpande kom så första valpen och enda hannen fem minuter över 13. Mamma My är mest röd men han och hans systrar var överhängande vita. Hannen - "la luna" efter en röd månformig prick på hans vänstra sidan var lite trött första timmen.
En och en halv timme senare kom första tiken. 15 minuter senare kom tik två. Den som verkar vara minst och den enda utan prick i pannan. Tik nummer fyra kom efter ytterligare 20 minuter och hon verkade pigg redan på en gång. Hade stora röda fläckar över kroppen. Kan bli fler.
Sedan dröjde det nästan en timme då My tom han ut på en snabb kisspaus, innan näst sista tiken kom strax före 16 -tiden. den tiken har en stor röd fläck som löper efter nästan hela höger sida. Pricken på huvudet flyter nästan ihop med det röda på sidan om. Skulle tro att det kommer att bli så när hon växer på sig. Sista tiken kom ytterligare en timme senare dvs 16.57. Tror att hon blir den som kommer att vara mest röd när hon är helt "färdigbakad". Nu har hon en stor röd prick i pannan, stora röda fläckar som liksom flyter ihop på ryggen. Eftersom det bara vart en hane och fem tikar så heter numer valpfabriken "jag och mina systrar"!

Mamma My är trött men vaktar ordentligt på sina små. Hela kvällen har hon legat och låtit dem äta. Går bara ut på extremt snabba kisspauser.

Foton kommer så småningom, bara jag har tömt kameran.

Lucia, konsert och feedback

Igår var det så dags för Lucia i skolan för snudd på fullsatt aula.

Som tradition på Röda Berga är det årskurs tre som håller i det. Långt lucia-tåg där Tova i Kims och Christoffers klass var lucia. Pepparkaksgubbar och massor av tomtar som kom upp från hörnen. Staffan stalledräng och en hel liten musfamilj, där Kim var pappamus med hatt på sned och Christoffer ett musbarn.

Barnen var så duktiga. Och söta! Väl inövade på både sånger och agerande. Det är så roligt att se de små framträda. Känns som det är något man skulle kunna sakna när barnen gått ur skolan.

Efteråt fick vi köpa lite gott fika.


Idag har Linnea varit i Ludvika folkets hus och deltagit i Luserock med sin viola. Tyvärr kunde jag inte vara där och lyssna. Men jag fick både se och höra lite i förra veckan då hon hade orkesterträning och årsmöte för Chamber strings. De spelar helt otroligt duktigt.
På tal om orkester och spelning. Kim och Christoffer har nu i ett och ett halvt år tutelurat i trumpet och trombon. Tyvärr fick deras lärare, Marie, sluta i vårast och killarna fick en ny musiklärare. Marie var jätteduktig och tog barnen på ett bra sätt.
Nu vill Kim sluta, han saknar Marie. Christoffer vill fortsätta med sin trombone men ingen av dem har haft något större intresse av att åka på orkesterträningen. Eftersom Stoffe vill fortsätta gör vi ett försök till med honom. Kim ska jag försöka efter önskemål av honom, få in på trumgruppen.

Ja, så innan jag letar på kudden för några timmars sömn så ska jag berätta att min grupp på universitetet i Örebro har idag genomlidit feedbacken på våra inspelade samtalsövningar.
Jag avskyr att bli fotograferad. Ännu värre är det att bli filmad. Ändå tycker jag det är fantastiskt roligt att fotografera andra - lite dubbelt där "leende".
Lustigt i alla fall, det jag tyckte själv att jag presterade alldeles jätte fel och dumt var precis det som de andra och läraren tyckte jag gjorde bra.
De andra var superduktiga. Några tänkvärda tips fick vi. Mest på hur man bättre kan formulera sig.
På måndag är det återigen filmning. Jag kan inte vara med då, men får göra min övning live istället då vi ska få feedback igen.

Friidrottstävlingar i Falun

AB RivoRöj har varit och tävlat i friidrottshallen på Lugnet i Falun idag.
Längdhopp och 60 meter löp. Nu får de tävla i P11, vilket innebär att de flesta som de tävlar mot är upp till två år äldre än de själva. Men jag tycker att de gjorde bra ifrån sig båda två - ja alla deltagarna från Heros IF.

Längdhoppet har jag lite dålig koll på resultaten men det räckte inte till att bli med bland de åtta som gå vidare till finalhoppen för någon av dem. Stoffe hade god fart mot sandgropen men två meter före avstampet bromsade han upp en aning och hoppade alldeles för tidigt. Kim hoppade långt men som sagt inte tillräckligt långt. De större killarna hoppade en meter till, men så såg man att de var duktiga och hade tränat mer.

Vid löp 60 meter sprang de duktigt båda två. Stoffe startade i första heatet mot bara större pojkar. Tyvärr var han lite sen i starten och kom i mål sist på 10.79. Jag och Lalla tyckte visserligen att han var näst sist i mål, men men.
Kim var laddad! Sprang bra och när han höll på att bli omsprungen tog han i mer och sprang ifrån fyran med två meter. Han kom i mål som trea i sitt heat på 10.56. Tyvärr räckte det inte ända fram till finaltävlingen eftersom det var de 6 snabbaste som gick vidare och en kille i första heatet sprang på 10.53 och vart således nr 6. Kim kom på 7 plats och Stoffe på 10,de av 12 startande. Bra gjort i alla fall.

Pojkarna var nöjda och vi firade lite med hamburgare och hallonpaj på Max i Borlänge.

Väl hemma hade storebror Danne med tjej och liten Zavanna kommit för att hälsa på. Zavanna strålade som en sol när vi äntligen dök upp, det vart många kramar och några pussar. Till slut även tacogratäng som landade gott i hungriga magar.

Vi har med andra ord haft en toppendag.

Werinas Neje Najk - Nicke

Vi har haft några tunga veckor nu sedan Emmy var tvungen att ta bort Nicke. Han fattas oss så otroligt mycket.
Det var ett tungt beslut, men jag tror att det var det enda rätta för att han skulle slippa lida mer.


För snart ett år sedan insjuknade han. Han vart så mager och ledsen. Inget prat och inga glada svansviftningar som vanligt.
Labproverna visade inte på Addison, men han svarade bra på medicineringen för denna sjukdom.
Under sommaren hade vi gamla vanliga Nicke här. Men mot slutet av sommaren började han se konstig ut kring ögonen och återigen verkade han inte lika glad som förr.
Klådan vart värre. en av de meiciner han så väl behövde kunde han inte ta. Sista månaden gick han med tratt dygnet runt och vi såg hur han led av att inte kunna klia sig. Dessutom hade han under sista veckan fått blåsor på läpparna.

Jag tror att inför det sista besöket på Falu djursjukhus och hudspecialisten hade nog Emmy redan bestämt sig. När sedan vetrinären själv ifrågasatte hur mycket han skulle få lida så...
Det fanns ju inget svar på hur lång tid det skulle gå innan de hittat rätt medicinering för klådan. Dessutom trode de att de fanns ytterligare en tredje sjukdom som blåssat upp. Att hitta den och hitta rätt medicinering kunde ta år!

Nu vilar han i en grav intill Isa. Och vi saknar dem oerhört mycket. De kommer för alltid att ha varsina speciella hörn i våra hjärtan. Isa fick vi nästan 12 år med, Nicke delade sina sista 2 år med oss. han blev bara fem år! Men han lämnade en oändlig stor saknad...


Vi är trots allt glada att han lämnade ett gäng valpar efter sig.
Två av dem träffar vi då och då. Chappy som bor hos Emmy och Sam som bor i Lindesberg.


Sam o Chappy









Chappy och en vit herde









Lukas och Vilsa










Sam

Älgjakt och älgvaktad bil

Ja, nu har vi hunnit ända till onsdag i älgjaktsveckan! Jag har inte haft så mycket tid över till att skriva här på ett tag...dagarna går fort, alldeles för fort!!

Emmy´s Busan fick sex valpar som snart är åtta veckor. 3 tikar och således 3 hanar. Jättesöta och mest vita. Just nu bor de hos oss och blir mest pysslade av Lalla eftersom Emmy är ute och jagar.
My har varit hos sin uppfödare i några dagar. My var sjuk och hade ätit medicin när hon passade på att löpa för nästan ett år sedan. I ett svagt ögonblick lovade jag uppfödaren att hon skulle få ta en kull valpar trots att My vart min nu i september då hon fyllde fem år. För My´s och delvis uppfödarens skull ville jag att hanhunden skulle komma hit, men det ville inte uppfödaren! I och för sig så kan jag tycka det är rätt skönt, vi slipper ha en hanhund som kissar revir och annat stök som blir. Samtidigt tror jag My höglöper nu när hon kommit hem, men men det är inte min valpkull!!
Däremot vart två av våra andra tikar rätt stökiga när My kom hem, dvs. de förstår inte att de är tikar! För att de inte ska ta livet av både sig själva och My har en blivit förvisad till hallen och den andra som ska med till skogen får bo hos en jaktkamrat som kan ta med henne imorgon.

Vi har gjort hagar och installerat hästar både här och där. Får låna ett stall här i närheten där Candy och Skrutten får bo över vintern. Candy kommer jag att rida mest i vinter och av praktiska skäl är det enklast att ha henne närmare nu när jag pendlar till Örebro.

På universitetet har det varit mycket statistik men nu är det artikelskrivande om vilken hjälp elever får från skolan när de känner sig mobbade.

Men som sagt denna vecka är det älgjakt. Hitintills har det varit en bra vecka, inte så kallt, sol mycket älgspår, lite skjutande för hela laget utom en. Eje skjöt tjur och kalv igår och en ko idag. För att träna ur-tagning fick min kniv (som min far gjort åt mig) arbeta lite igår för första gången. När jag väl kommit över att jag var tvungen sticka hål i tjuren så gick det bra trots lukt och några älglöss!
Imorse satt jag inte så långt från vägen där bilen stod, och på andra sidan vägen var ett stort fall. Vände mig om då och då och kollade av fallet. Rätt var det var fick jag se en stor ståtlig tjur trampa runt min bil. Under de 25 minuterna jag satt och studerade tjuren gick han fem gånger fram och åter min bil och en bit upp på fallet. Efter dessa 25 minuterna smög jag mig ut mot vägen och bilen för att se om han hade någon mer med sig, men han var själv och knallade sakta upp över hygget och försvann in i tätningen.

Vid nästa mot skulle fyra i laget mota av ett litet område. Jag skulle försiktigt smyga ut till ett pass där två kor och en kalv setts på morgonen. Efter en halv evighets försiktigt smygande medans resten av laget spänt väntade kom jag så fram till passet. När jag så skulle försiktigt sätta mig får jag se skymtande bakom några små granar hundra meter ut på fallet framför passet, en av de som ska mota av området. Man kan liksom säga att det området redan var avmotat!! Normalt sett brukar de som ska gå smyga ut tillsammans med passkytten. Men något gick fel i planeringen mellan de två styrande för tillfället.

15 åringen var med idag, satt på pass, tog ur kon och gick mot. Det verkar som att hon är nöjd över dagen trots tidig uppgång strax efter klockan fyra i morse.

På väg hem från skogen åkte jag om vid Ica för att handla lite mjölk och ingredienser till en makaronipudding. På Ica sprang jag samman med några av lagets tyska medlemmar ute i ungefär samma ärende. De hade hittat mat-termosar som de ville fylla med soppa. Men lilla jag förstod inte att de ville ha burksoppa. Först frågade de efter soppa och dosa. Till slut trodde jag att de ville ha en matdosa också, men sedan visade det sig att de som sagt menade färdig soppa på burk. Gisses så tokigt det kan bli!

Nu ska i alla fall en trött liten jag gå och leta på kudden för klockan ringer återigen vid fyra och en ny förhoppningsvis bra jaktdag tar vid.

Älvans Qeros

Just ja,

vi har fått livstids betäckningslicens på vår hingst Älvans Qeros som nu kommer att stå till förfogande för lämpliga ston.

Och som sagt vi har ett eget föl nu - kexet - som är efter Qeros.

Bilder kommer bara jag tömt kameran!

Skolan har börjat och hösten knackar på

Ja det var ett tag sedan jag skrev, men det var som att allt krångel runt höskörden tog alla krafter sedan kom min 2 veckor korta semester och blåste förbi liksom sommaren i sin helhet! Till och med 15 åringen tyckte att sommaren gått fort.

Hon, 15 åringen, fick en trevlig vecka i Ryssby innan skolan startade. Att veckan vart en "hit" trots getingstick och besök på akuten med sprutor i armen, förstår jag eftersom hon nu har om värderat sina mångåriga planer på gymnasieutbildning på fordon i Grängesberg. Nu har hon funderingar på fortsatt skolgång inom jaktgymnasiet i Ryssby. Som hon sa, de har ju även skogsvårdsmaskiner!!

Det föll sig så bra att när 15 åringen skulle hämtas från Ryssby så hade Karlskrona militärens dag dagen efter och vår stora son hade länge önskat att vi kom ner och såg hans liv och levnad just nu. Jag hade en önskan om att övningsköra mc ner och efter lite krånglande fick vi till slut ihop planerna även fast sonens lilla dotter följde med...trodde vi! Min sambo och barnen i vår bil, jag och en av mina övningskörningshandledare på varsin mc.

Nästan framme i Gränna ringer en av ledarna på Ryssby och meddelar att 15 åringen var körd till akuten och låg där på observation efter en ordentlig reaktion efter ett jordgetingstick. Hon vart ordentligt svullen på handen och halva armen där hon fått sticket, sedan fick hon röda utslag på hela överkroppen som spred sig vidare upp på halsen samt att det började klia runt halsen innan de flertalet sprutorna hon fick i armvecket gjorde verkan. Numer har hon fått två olika sorters medicin att ta till vid ev. nya getingstick.

För mig var det då lång väg kvar som tog en förfärlig tid innan vi hittade rätt och kunde plocka med tösen för fortsatt färd ner mot Karlskrona.



Vi kom fram till Karlskrona innan mörkret föll och vi hittade på en glad son, men innan han gått av sitt pass och kunde visa vägen till där vi skulle campa han det bli skymning, vilket i sin tur bidrog till att jag i en korsning följde efter fel bil...ja det var rätt märke och färg, men helt fel registrerings nummer! Nu kan vi skratta åt det hela men efter att själva försökt hitta tillbaka med bara en minnesbild i huvudet av kartbilden vi sett på färdvägen dit vi skulle för att sova över under helgen, höll vi på att ge upp och ta in på första bästa hotellrum. Men av bara en händelse och förmodligen med hjälp från ovan kom vi fram till samma rondell som vår följebil när vi skulle försöka ta oss tillbaka och möta upp min sambo. Så till slut kom vi rätt och det visade sig att sonen ordnat ett superbra boende i en kasern på ett fritidsområde som försvaret har. Vi fick husera helt själva i ett hus med 12 sköna sängar, 4 duschar, 2 toaletter, ett pentry och runt bord med stolar för alla.



Lördagen i hamnen vart lyckad, alla familjens manliga medlemmar frossade i olika militärbåtar mm. Lilla barnbarnet var glad och lycklig, framför allt för att få träffa pappa. Vädret höll sig på lagom nivå dvs. lagom varmt och bara lite regn. Precis när vi satt på en av turbåtarna var det flyg uppvisning så vi satt på 1:a parkett. Dock sov lilla Zavanna. Båtens destination vart perfekt så vi gick bara några gator upp, tog ut pengar och åt god mat på Åhlens resturangen inne i Karlskrona.



Söndag hemresedag: jag hade räknat med att åka via Ullared. Nu visade det sig att sonen hade ledig vecka och skulle med hem, vilket han sagt tidigare men som fallit ur mitt minne. Gisses, vi visste knappt hur vi skulle få med sonen hem ännu mindre handling från Ullared. Inte hade jag räknat med att det skulle ta så lång tid att komma till Ullared!!

Men som tur var hade vi tagit med både Neas och Lalla´s mc-kläder utifall hon ville åka och vi behövde byta. Så sonen fick åka bakpå min "följeslagare". Vi kom till Ullared och vi handlade det vi skulle ha, framför allt hästgrejjor på rekordtid och åt god mat innan vi åkte den sista etappen hem. Den tog längre tid än beräknad också. Det tar längre tid med mc än bil. Delvis för att man måste ta fler stopp. Men så krävdes ett bajsblöjsbytestopp och ett stopp för förarbyte. Jag höll på att frysa mig fördärvad...kanske därför jag är förkyld nu! Vi kom hem tre på natten, trötta och kanske lite irriterade. Med en hund som kräkts flera gånger under dagen och en hund som tyckte livet var eländigt i största allmänhet.

Ja, och vi fick med oss allt det vi handlat utan att eftersända ngt hem. Leende!



Vidare fick vi ett väldigt vackert Welsh mountain ponnyföl den 17 juli, mamman är vit och pappan gråsvart...just nu är "kexet" är ljusbrunt! med älgfärgade ben. Men nu så här en månad gammal har det framträ dit gråa toner i ansiktet. Kanske kommer han att byta färg med tiden.


9 åringarna vart anmälda till simskola i början av sommaren. Veckan efter visade det sig att Christoffer (som skolfröken inte tror så mycket om) kunde simma. Innan simskolan startade simmade gossen omkring tio meter. Näst sista dagen hade han tagit fyra olika simmärken som löstes ut. Sista dagen hade han tagit tre till samt dessutom hoppade hejdlöst från högsta hopptornet i badhuset. Tvillingbrorsan kämpar med att få till simtagen och att hålla ilskan tillbaka över att inte för en gångs skull vara den som är först, bäst och duktigast. Faktiskt tycker jag att det bara är bra, för dem båda! Christoffer, för att det måste stärka hans självkänsla, Kim för att han får se att han inte alltid är den som leder.

Det var väl allt denna gråmulna och regniga dag, barnen är i skolan, Christoffer efter tre dagar hemma (som han tyckte var skööönt) på grund av feber och otäck hosta. Och jag ska snart åka till jobbet för mitt näst sista pass denna sommar, på måndag börjar mitt andra år och tredje termin på universitetet i Örebro. Ska bli intressant och se hur många som är kvar i klassen...

Ha det gott till nästa gång jag hittar hit

Handling i Borlänge

Så nu är man botad en tid framöver igen "leende". Jag och nioårinarna har varit till Borlänge - Biltema och Kupolen.
Pojkarnas cykelhjälmar var hopplöst trasiga efter att faktiskt ha hållit i nästan tre somrar. Stoffe ville ha med racerbilar men Kimpe ville ha en mer vuxenmodell i svart, och så fick det bli. När vi ändå var där köpte vi den sedan länge utlovade crosshjälmen till Nea.
Snabbt över till Kupolen där det som vanligt var ofattbart mycket folk. Kims jumpaskor, som egentligen heter något helt annat i barnens mun, har nötts till något oigenkännligt och således också krävde ett byte.
Det slutade med att båda nioåringarna fick skor och jag ett par nya foppa, eftersom mina gamla av någon underlig anledning har blivit ett halvt par. Hur jag letar kan jag inte hitta den andra halvan. Men jag anar mig till hur det gått till.
Allt som ofta får man nuförtiden i vårat hus höra -mamma (eller någon annan familjemedlems namn) Vilsa har xx i munnen! och så tar jakten vid innan detta något försvinner eller blir söndertuggat.

Hökörning, poliser och nyheter

Gårdagen bjöd på bad, flytt av hingstarna och hökörning i vanlig ordning. Efter Nya Ågatan fick jag svänga åt sidan och släppa fram en brandbil, senare mötte vi samma brandbil i lugnare tempo...men det var lugnet före stormen.

Mitt i lilla Gubbo var världens folksamling, 4 polisbilar, en brandbil samt en senapsgul volvo på fel ända, det vill säga den låg på taket. har polisen haft biljakt måntro??!

Nåja nyfiken som man är så slog jag upp lokaltidningen idag på morgonen för man inbillar sig ju att en nyhetstidning är just en nyhetstidning...men nej! Inte ett ord i varken Nlt eller Dala Demokraten!
Så just nu undrar jag över varför man ska betala för att bara läsa om olika arrangemang som skett för tre dagar sedan...jag vill ha nyheter!

Men som det är nu får man i vanlig ordning förlita sig på djungeltelegrafen när det gäller nyheter om sådant som man verkligen tycker är nyheter.

Älgparken i Långshyttan, hö och bad

Gårdagen bjöd förutom på flytt av höbalar, ett besök på Långshyttans Älgpark. Något som jag varmt rekommenderar Med andra ord ett tryck på den stora Gillaknappen "leende". Förutom att mata älgkor och kalvar fick vi klappa och klia dem. Stoffe ställde frågor och en av korna svarade, liksom älgarnas ägare tålmodigt svarade på våra frågor.
Efteråt tog vi en lugn stund och njöt av goda våfflor med glass och sylt.
Liten Zavanna njöt också av utflykten men hade inte tid med att äta våfflor, det var så mycket annat av intresse "leende".

Tyvärr hittar jag inte sladden till min mobil så jag skulle kunna föra över bilderna tagna i älgparken, så det får bli en senare fråga.

Ett sent kvällsdopp hann vi med i Storsand också. Vilsa njöt och badade minst lika mycket som vi.

Killen som skulle hjälpa oss med att rulla höet körde också stopp idag. Han morrade lite över en annan han hjälpt igår. För förmodligen så var upprinnelsen till sönderkörningen från gårdagens körning på den andres åker. Nålen till vår bindare har inte kommit idag, så vi får hoppas på måndagens postgång. Men det finns fler åkrar där höet måste slås ner och vändas i flera dagar så det torkar.

Oj, hörde just fem regndroppar på altantaket. Det är torrt ute nu, ändå vill jag att regnet väntar ytterligare några dagar tills allt hö är inne "leende" - och då hamnar väl vi någonstans vid min korta semester!!

Något förvånad, skörd och pioner

Med höjt ögonbryn och något förvånad min konstaterar jag efter att ha läst dagens nyheter att kommunens styrande har ändrat ett beslut efter ett möte härom kvällen med företagare i centrala delar av samma kommun. Nu ska de äntligen återigen öppna upp vägarna runt torget.
Själv höll jag på att kissa på mig en kväll på väg hem från Linde, när jag fick två saktgående fordon framför mig genom centrum. Kände att detta var en nödsituation som krävde en smidig lösning som innebar att jag åkte rakt. Ingen skylt som påvisade att vägen raktfram numer var en återvändsgräns.
Någon vecka senare hade det kommit upp en skylt....halvvägs in på ovan nämnda genomfart och för några dagar senare såg jag att det äntligen kommit upp en skylt vid korsningen....

Hur det gick med min blåsa? Jo jag lyckades med stor svårighet klara mig ända fram till vår toa...

Mitt nya växthus av glas har idag "givit" oss - och grannfrun, hon fick två tomater och en gurka - årets första skörd. Två stora härliga gurkor och fyra vackert röda tomater. Och som sagt, grannfrun fick dela det goda med oss som tack för bränslet till gräsklipparen och för att hon är en bra granne.
Hon opererade ena knäet för några år sedan och har haft några svackor men nu verkar hennes kämpande ha gett lite önskat resultat Hon kämpar på bra och tar lååånga promenader varje dag med sin hund "Yrsa".

Sedan har trädgården utökats med en rosa vackert bondpion och en dillpion. Satte dem mellan plommonträdet och vinbärs busken. Nu hoppas jag att dessa vill rota sig och ge oss många års vacker blommning. Resten av trädgården fick jag ge en ordentlig rotblöta för nu börjar det bli torrt och det såg så ledset ut.

Stopp i produktion och skor i diket

Vi har just nu tillfälligt stopp i höproduktionen - det heter ju liten tuva skälper stort lass, men denna gång var det ett litet knappt centimeterstort hjul på och i hö pressen som trillat bort på åkern. Någonstans, och hur lätt är det att hitta ett så litet hjul som kan ligga snudd på precis var som helst?
Nog så irriterande när man känner sig pressad och vill hinna med innan regnet kommer åter, nu har vi turligt nog en som kommer och gör rundbalar av resten.
Resten av veckan gäller det nu att få omkull höet på resterande åkrar, det har ju gått lite trögt ändå, dels på grund av vanligt arbete och dels på grund av att pressen redan från start behövde viss service för att binda balarna med två snören och inte bara ett!

Äldsta dottern köpte sig en ny cykel igår och tog sin första provrunda på dryga två mil tur och retur och däremellan hjälpte hon till med att lasta och lasta ur höbalar. Mamma vart lite imponerad där "leende".
Tidigare på förmiddagen körde äldsta dottern sin lillasyster till kusiner i Lindesberg. Därefter åkte lillasyster och två kusiner till Örebro där de bland annat gick på bio.
Hem tog de tåg. Och nu är det så att lilla jag - mamma - vart nog lite överhettad av all sol och värme! Tänkte fel och fick jättebrottom att hämta yngsta dottern, inte förrens jag kom till station trillade femöringen ner och jag kom på att jag var där nästan tre kvart för tidigt.

När jag och yngsta dottern sedan var på väg hem fick vi se en sko vid vägrenen strax efter en fartkamera, vid närmare granskning konstaterade vi förvånat att det även fanns ett tillhörande ben till skon!
Vi vände för att bli smått chockade när vi även fick se två händer sticka rakt upp mot skyn från diket, ny snabb usväng och trevande efter mobiltelefon.
När vi sedan krypkörde sakta fram mot skon, benet och händerna kom resten av den lindrigt nyktra kroppen upp i sittande ställning från diket och en av händerna vinkade glatt!!
Dottern försökte ringa polisen, men som många andra gånger försvann täckningen på mobilen och återkom inte förrens det kändes hopplöst försent att ringa.
Nåja, ansiktet ni diket kändes misstänkt bekant från någon av de dagligen besökande på torget och runt en viss affär som säljer mestadels flaskor i varierande form. Dessutom tycktes det inte ha gått någon större nöd på personen i diket.

Hö

Nu är det höintag som gäller, solen bränner liksom solbrännorna, näsan kliar av allt hödamm och armarna värker! De senaste dagarna har vi flyttat några ... massa hundra balar!

Liemannen

Lördag em på väg hem från jobbet och på cykel ringer mobilen som en tok i ryggsäcken. Till slut kan jag inte stå emot utan hoppar av cykeln och börjar rota efter mobilen. Medans jag gör detta kliver det rätt vad det är upp en figur ur diket och tätningen brevid vägen. På axeln har denne figur ..en lie.
Iof inte så märkvärdigt, men platsen förvånar mig, liksom beteendet. Figuren tittar sig inte om åt något håll bara går tvärs över vägen och vinklar 90 grader bort från mig.
När jag slutligen pratat färdigt med dottern i mobilen och trampar vidare och om figuren försöker jag få en glimt av ansiktet, men figuren tycks inte ens notera att jag svischar förbi, vet fortfarande inte ens om det var en han eller en hon.

Jag konstaterar bra att ..tja, nu har jag nog sett liemannen och det i moderniserad tappning!!

Liemannen har en ny blåvitrutig skjorta, gröna byxor, nya moderna beiga kängor, brun slokhatt och ngn rutig tygväska på höften, lien har ett rött modernt järnskaft och håret det är grått, ja nästan vitt.

Platsen liemannen kom ifrån var onekligen underlig, men det är lite mer underligt vart han var på väg just där också!

Nåja, jag tror jag lever fortfarande, liksom mina nära och kära.

Ibland frestar det på hårt att vara valpägare!

Skaffade en ny bok igår! Den måste ha varit bra eftersom VildaHilda Vilsa har hårdläst den idag!!

Allt som oftast hittar jag kläder, skor, plantor, leksaker mm ute på gräsmattan. Av någon underlig anledning tycks hon dessutom ha full koll på vilka grejor vi helst inte vill att hon norpar "leende"!

En annan tråkig nyhet, har under våren sett en familj tagit långa löprundor med sin valp. Valpen är ungefär en månad äldre än vår Vilsa.

Nu vet jag att man dels inte ska motionera valpar för hårt eftersom det kan skada deras skelett-tillväxt. Först när en valp är omkring sex månader kan man börja ta korta promenader

Dessutom bör man väll först se till att man har full koll på inkallningen innan man är ute på starkt trafikerade vägar med lös hund.

Igår fick jag höra att ovan nämnda valp vart ihjälkörd pga att någon av ägarna var ute på löprunda efter en starkt trafikerad väg och hade valpen okopplad. Valpen lyssnade inte på inkallning. Vilket iof inte är alldeles ovanligt när en valp är omkring 7 månader och börjar komma i en trotsperiod och då tappar all tidigare kunskap - om de haft någon!

Visst kan olyckan vara framme, men varför okopplad hund i trafiken?!?

Bra också om man har dålig kunskap om hundar att man går på hundkurs, åde för sin egen och valpens skull.

Dagen idag...

...vart en ganska bra dag! Den ena nioåringen vart iof hemma från fotbollsskolan eftersom han hostat hela natten. Den andres fotbollsskor var som bortblåsta med vinden, vi letade och letade. Han var så envis att de varit med hem, nedpackade i en påse. Jag visste dessutom att jag plockat ur ett par fotbollsskor ur en påse igår, men hur vi än letade fanns det bara brorsans!
Jag tyckte dessutom att hade VildaHilda Vilsa tagit dem, som så mycket annat hon bär runt på, så borde väl i alla fall någon av dem synts någonstans på gården!
När vi sedan hämtade den för dagen fotbollstränade nioåringen hade han två par fotbollsskor med hem.

Ett stort tack till deras unge tränare som tog hand om skorna igår och lämnade dem till Kim!

Efter fotbollsträningen skulle den hostande nioåringen till tandläkaren. Det besöket vart knappt sju minuter. Efter lite slipande på en mjölktand ville gossen inget mer, när inte jag heller fick övertala honom för tandläkaren, som bokstavligen bad mig vara tyst så hon fick övertala honom, så var jag tyst! Och därmed vart det ännu mer tvärnit!
När denne tandläkare sedan spände ögonen i mig och talade om att han inte fick dricka så mycket läsk och saft, tog nioåringen till orda själv och talade om att han minsann inte fick dricka läsk så ofta!
Hehehe!

Så har jag återigen gjort tre mil på cykeln. Jag har alltid gillat att cykla. Man kan njuta av dofter, titta på naturen och vara i sina egna tankar samtidigt som man motionera kroppen.

Och slutligen har resultatet på senaste tentan kommit ut, så nu är jag lycklig ägare av betyg på två terminer och 60 högskolepoäng! Detta ska strax firas med rabarberpaj som familjens 15 åring gjort. Hon är en fena på det "leende".

Pust

Så efter att ha gjort en korvgryta, parerat ett syskongräl mellan lillasyster och en av nioåringarna om vad och vem som skulle duka, städat upp en krossad tallrik, varit till badviken och tagit årets första dopp, fixat kvällsmaten bestående av varm choklad och smörgås, nattat de yngsta, gjort ett stort gäng pannkakor till mellanmål och matsäck till morgondagens fotbollsskola samt moster kycklinggryta samtidigt som jag försökte parera och hålla fem hundar ifrån både pannkakssmet och kyckling är det bara nattningspromenaden med hundarna kvar innan det är dags att leta på sängen och skönhetssömnen! "leende"

Hingstlicens

Idag har vi äntligen fått livstids licens på att vi får använda vår hingst av rasen Welsh Mountain ponny i allmän avel. Ett stort mål jag aldrig trodde jag skulle kunna uppnå är nu nått och jag är enormt glad.

Jag väntar dessutom att vi ska få ett föl efter honom och vårt sto, Mellody inom de närmaste två veckorna.

Älvans Qeros 36-0117

som numer har betäckningslicens

Kalasfirarna

Vid tolvsnåret i natt ringde den ena av nioåringarna hem. Han ville sova hemma, längtade efter mamma och mjukistiger. Det var bara att klä på sig igen och hämta honom "leende".

Kalas

Mitt i all konfirmations donande kom jag på att pojkarna kanske skulle ha med sig varsitt paket när de åkte på kalas hos kompisen Alvin. Så efter dagens konfirmationsgudstjänst, nattvard och kaffe med glass vid bagarstugan åkte vi till Borlänge för att införskaffa passande pressenter.

Någon timme senare kom vi hem med pressenter, nya tandborstar och nya utemöbler!! Ett litet bord och två stolar. Jag har länge tänkt att jag skulle ha en mindre grupp ute vid bersån men det har inte blivit av. Med hjälp av Linnéa kom det så både ihop och på plats.

Pojkarna skjutsades och lämnades på kalaset, där det var planerad filmtittande och pizzamys.
Väl hemma fikade resten av familjen innan jag fortsatte till hingsthagen där jag hämtade Razzeman för en lång och avkopplande skogspromenad på nästan två timmar.
Väl hemma hade pojkarna ringt hem. Hela kalasgänget har så roligt och ska nu sova över hos Alvin i natt! Härligt och mysigt, samt ytterligare ett steg mot självständighet!

Min fundering är bara - när blir det tyst i det huset under det närmaste dygnet? En bekant till oss undrade vilka övermänskliga föräldrar Alvin har!? "leende" min uppfattning är att det är väldigt lugna föräldrar!

Farfar som ska skjutsa till morgondagens fotbollsskola är informerad och jag har bara att lämna över ryggan med matsäck och fotbollskläder och skor imorgon bitti när jag passerar till jobbet.

Konfirmation

För 13 år sedan vid luciafirandet i Norrbärke kyrka fick vi veta att vår då tvååring samt några yngre barn inte var riktigt välkomna, ordagrant sa en av diakonissorna att det hade varit bättre vår tvååring varit hemma!
Under denna familjehögtid var tvååringens båda äldre syskon med i luciatåget, det vart till och med nämnt att hennes storebror var den första pojken på länge som deltog.
Tvååringen som flera barn i hennes ålder lekte tyst och snällt i hörnet avsett för barn!

Denna diakonissas val av handling medförde att varken jag eller barnen var i kyrkan på flera år, båda äldre syskonen slutade i kyrkokören!

Trots detta har under denna helg vår femtonåring (den forna tvååringen) konfirmerats Ett eget beslut, men jag är glad att hon tog det beslutet och de hade både igår och idag väldigt fina framträdanden. Sjöng, talade och spelade sketcher som om de aldrig gjort annat.
Igår. lördag var kyrkan lika fylld som vid skolavslutningarna.

Efteråt fikade vi här hemma, min släkt från både Uppsala och Lindesberg samt 15 åringens faster och två av tre kusiner från Falun, allt som allt var vi 23 personer som firade och hade mysigt.

Både jag och min yngsta lillasyster häpnade över vår gemensamme fars tidigare intresse av att fotografera, vilket vi tycks ha ärvt båda två. För min del trodde jag att jag hade gemensamma drag med min moster.

Och med detta vill jag tacka alla som kom och gjorde denna helg minnesvärd för vår Linnea.

Midsommar

Och årets första inhemska jordgubbar

Jag började dagen med ett kort arbetspass, fick smacka en god jordgubbstårta hos en vårdtagare som fyllt år på rätta midsommarafton!

Väl hemma gick vi som mången år tidigare till Bygdegården. Det tycks bli bara mer och mer besökare för varje år. En del har man aldrig sett, en del var det länge sedan man mött och det blir ett kärt återseende. Och ibland upptäcker man att tiden har gått för nästa generation har kommit.

Som vanligt blev det majstångsresning, lotter, dans kring stången, fika och sång. Efteråt blev det mer fika hos farmor och farfar som inte följde med till Bygdegården i år på grund av svårigheter att gå.

Fick möjlighet att kopiera ett gammalt foto. Pojken till höger är mina barns farfars far och de brevis honom är alltså hans syster och föräldrar, dvs mina barns farfars farfar och farmor.

Till er andra: ha en riktigt trevlig fortsättning på midsommaren

Pettson o Findus

Just nu på Tv, lika bra både bok som tecknad film.

Suck

Har nu försökt att få in mitt inlägg om den gångna veckan, men inte. Tror jag ger upp för stunden.

Måste bara berätta att jag återigen klippt gräset hos "farfars"! Behövligt? Nej inte än på flera dagar!
Ibland tror jag gubbsen i byn är lika med gräsmattorna som tanterna var med fönsterputs när man var yngre!! Klipper den ena måste den andre klippa minst lika, och herre jösses om gräset skulle vara några cm för långt!
Känns som de jagar varandra med gräsklipparen rakt in i döden.

Och förresten så ska det helst vara en åkgräsklippare hos de något yngre manliga husfädren. Antagligen så att de så fort som möjligt kan bli klara med den tråkiga gräsklippningen så de kan åka till gymet eller springa fem km i skogen - att de kanske kvalat in, i ansträngning, på milen med vanlig gräsklippare det tänker de inte på!

Valpträff med Vita Herdehundar i Enköping

Idag var vi på "valpträff" som Vinterängens kennel anordnade hos "Lyckliga hunden" strax utanför Enköping.

Det var en helt ljuvlig syn när man såg 10-15 Vita herdar från tre olika kullar rusa runt och leka med varandra. För VildaHilda Vilsa vart det dock en liten chock att inte vara helt störst, vackrast och envåldshärskare längre!

Liten madame, visserligen störst bland sina kullsystrar stog först bara och tittade på när alla de andra släpptes lösa och började rusa runt. Men sedan skällde hon nog ut var och en i turordning.

Att bada var en stor hitt bland alla Vitingar, även Vilsa upptäckte den leken och tycktes älska det från första stund

Även en och annan hund av annan ras var med


Och med det vill vi från oss tacka för en trevlig eftermiddag

70-årskalas i Vads bystuga

En av våra Tyska jaktkamrater fyllde 70 år i mars och igår, lördagen den 12 juni hade Råger Hemming ordnat en fest för att fira Jurgen.

Gott grillat kött och tyska korvar, gott att dricka till och så avslutningsvis kaffe, glass, maränger och färska jordgubbar.

Pricken över i:et trevligt sällskap.

Ena väggen målad och vad jag förstod ska detta vara Söderbärkes historia

Skolavslutning och MVG

Som vanligt samling i Norrbärke kyrka och alla klasserna från ettan till fyran sjöng vackert. Speciellt barnen i ettan.

Tyvärr blir det ju alltid så mycket folk så man ser inget utan man får bara lyssna till sina egna och andras telningar.

Jag som själv haft förmånen med att ha vuxit upp med liten byskola och med de tre äldsta som den största delen av skolgången gått på Jobsbo skolan, föredrar ju skol avslutningar i mindre format och med olika framträdanden av barnen! Och där man ser vad de övat in i flera veckor!!

Efteråt får man leta efter både klassen, fröken samt medhavda äldre släktingar så man har i slutänden missat blomster och paketutdelningen till fröken. För inget barn i nämnda ålder har tid att vänta - har det inte redan skett är det redan för sent!!!

Fröken Anna-Lena gjorde iof ett tappert försök att ta det hela innan kyrkan i år, med resultat att vi var bara tre föräldrar i klassrummet, resterande föräldrar hade fullt upp med att få sittplats i kyrkan. Vilket också medför att ingen ser när barnen tågar från skolan till kyrkan!!!

Nåja dagen var lyckad i alla fall. 15 åringen har lyckats få MVG i musik. En stolt mamma strålar.

Att damen är duktig och har tonöra, eller vad det heter, visste jag redan.

Drar mig till minnes när vi en gång för lååånge sedan var på Lalla´s en kusins bröllop. En ung tjej skulle sjunga och tom jag hörde att klangen inte riktigt var som den skulle. Rätt som det är hör jag hur Nea suger efter luft och jag får onda aningar. Hinner precis täppa till näbben på madam och väsa "TYST". Till svar får jag en mycket mörk lidande blick!!!

Höpress

Ibland kan man bara undra. Ringde igår förmiddag på en annons om en höpress och vi kunde komma vilken dag vi ville fredag-söndag. Efter att ha kollat när det lämpade sig bäst gjorde vi flera försök att ringa åter för att meddela närmare när vi kom, men då var det bara en telefonsvarare. Till slut pratade jag in ett meddelande på svararen och bad dem ringa åter om det inte passade.
Ingen ringde åter.
Nu när vi tänkte åka och titta så kan vi inte komma för de har födelsedagskalas!!!
Visste de inte det igår???

Men enligt svärfar hade samma haft liknande annons ute för ett år sedan. Återstår att se vad det är för något man ringt på, imorgon.

Mamma är i Afrika

Letade efter en sak och fann följande händelse nedtecknad.
Följande konversation utspelade sig när min äldsta dotter ringde för nu drygt ett år sedan och ville prata med mig. Kim, en av medlemmarna i "AB RivoRöj" - dvs en av mina tvillingar, då 8 år svarade: "Mamma är i Afrika. Hon är just nu på väg dit."

Dottern: "men vem är det då som pratar i bakom? Är det inte mamma?"

Kim: "nej, för jag har spelat in henne, så jag kan lyssna på henne ibland."


En annan liknande händelse orsakade min yngsta dotter för några år sedan när jag ifrågasatte vem som ätit upp allt godis. Vid tillfället vistades äldsta dottern på Kvinnersta gymnasiet i Örebro, dvs drygt 13 mil här ifrån. Tiden för diskussionen var mitt i veckan och äldsta dottern hade inte varit hemma sedan helgen innan!

Svaret jag fick av yngsta dottern vara att Emmy hade ätit upp allt godis.
Jaha, sa jag, har Emmy varit hem idag över dagen och ätit upp det?

Yngsta dottern: "ja, hon kom hem, åt upp det och åkte igen:"

Jag: "så du menar att hon hunnit allt detta idag?"

Yngsta dottern med värdens oskyldigaste min: "jaaa!"

Hum, jag trodde henne inte en sekund ens "leende"

Vad vore livet utan barnens små vita lögner?

Och idag

Måste bara ta med en bild på värdens sötaste, inte taget idag då! Men just nu saknar jag lilltjejen och hennes pappa!

Men däremot så grönskar det för fullt nu både i det ny uppsatta glas växthuset, ja det är tom. små gröna tomater på en planta. Linnea har satt några potatisar och en av dem har tittat fram liksom sallad och små små morotsblast på rad.

Det ser ut att bli lite av de sådda blomfröna också trots att en av 9 åringarna körde med leksakstraktorn några varv över hela landet!! Just när det var ny sått!

Syrenbersån doftar ljuvligt, dock snudd på lite för starkt.

Och våra 2 år gamla äppelträd har faktiskt blommat.

Valparna har flyttat

Nu har alla sju valparna flyttat till sina nya hem

Lukas vart planerat kvar lite längre. Men i lördags åkte han till Göteborg. Han kommer att få det väldigt bra tror jag.

Liksom Ester i Stockholm, foto från matte Ingalill

Lukas o Chappy vilar efter en stunds busande. Chappy flyttade till min dotter Emmy, där hon får bo med katter, sköldpaddan Agda, pappa Nicke och mormor Busan.

Lukas med mamma Isis några dagar innan flytten.

Två tikar hamnade hos två varsina barnfamiljer varav den sista tiken hos en väldigt trevlig familj i Falun där man även planerar att så småningom använda henne i jakt.

En bild på Akidos som vart Skånepåg. Han har det också bra.Leker med andra hundar och hästarna i stallet. Fotot kommer från matte Camilla .

Och i tisdags hälsade vi på Sam. Han har det också otroligt bra och har blivit jättestilig och långhårig.

Här busar Sam med Chappy.

Nu önskar jag dem alla lycka till och hoppas de får många glada stunder.

Påsklov

Barnen har påsklov. Det är så skönt att få vara hemma och bara vara, allihop. Linnea har övningskört lite moppe, jag har spelat bandy med små pojkarna så både lera och svett stänkte. Låg i stort underläge lääänge men hade nästan hunnit ifatt när Kim fick in det slutliga och 12:e målet.

Fick denna söta bild på en av valparna i Linneas famn.

Linnea avslutade dagen med friidrottsträning och jag var ut med några tjejer från jobbet och åt gott och avtackade gamla chefen som gått i pension

Valparna är nu 4 veckor

De små "paddorna" är inte längre små paddor utan har nu blivit små små hundar! Under en vecka har de fått först ett mål majsvälling och sedan både frukost och eftermiddagsmellanmål. Idag fick de prova på lite mosat valpfoder i vällingen och det var mums!
De har denna vecka även fått sina små klor klippta under övervak och tröst av vår nya lilla Vita herdehundsvalp "Vilsa".

Nya små Welsh springer valpar

4 mars födde vår Isis 7 små välskapta valpar. 4 tikar och 3 hanar och imorgon är de 3 veckor. Tiden går fort och de växer och utvecklas minst lika snabbt. isis har varit en duktig och exemplarisk mamma. Skillnad var det när Isis föddes! Mamma (nu mormor) Busan var nog inte riktigt mogen uppgiften, för hon ville hellre vara med övrig tvåbenta i familjen än valparna. Vis av erfarenheten får numer mor och valpar bo i köket från första stund. Så hundmamma har koll på läget.

Av denna kull är redan en tik och en hanne tingade. Tiken kommer så småningom att flytta till Täby och heta Ester. Vilken av hannarna som kommer att flytta till Lindesberg vet vi på lördag, för då kommer dennes matte och husse och hälsar på.

Valparnas mamma är som sagt vår Isis efter Werinas Bounty och Hammelgårdens A Dream Come True.

Valparnas pappa är Werinas Neje Najk efter Tutor´s Dexter och Werinas Lyx Top.

Både mormor "Busan" och pappa "Nicke" bor hos min äldsta dotter.

Vilsa

Vi hade alltid sagt att vi skulle ha en till Vit Herde när vi inte hade Isa längre. Därför började jag sökandet efter lämplig uppfödare när vi såg att Isa alltmer visade tecken på att åldras. Förhoppningen vara att vi redan skulle ha en efterträdare när Isa lämnae oss, i förhoppning att lindra smärtan och saknaden något.

Tyvärr vart det inte riktigt som önskat. Med blandade känslor åkte vi och tittade på två tikvalpar strax utanför Enköping. Jag ville ha en som var vit men Linnea valde den som hade mer drag av rött.

Denne lilla tik heter Candance men kallas till varadags för Vilsa, eller VildahildaVilsa!

Vi saknar fortfarande Isa men Vilsa har också hittat vägen till våra hjärtan.

Vilsa har mycket som påminner om Isa som t.ex. det att hon gärna stannar på gården eller följer mig som en skugga.

Lyssnar och är lättlärd. Kunde tidigt sitt och ligg.

Men det är en hel del som är olika också. Vilsa är redan mycket större och grövre. Inte är hon lika kinkig på maten som Isa var alla åren vi hade henne!!

Hon har en ordentlig räckvidd på köksbänkarna. Dessutom får jag gå en runda varje kväll för att samla ihop alla saker hon har norpat och spridit ut.

Bilden intill har Vilsa tillsammans med en av valparna, "Lukas" slaktat en stor planteringsjords-påse som "hämnd" för att jag inte hade tid med dem "skratt"