Kalas-huvudvärk

Mina yngsta barn var bjudna på kusinernas kalas idag.
Vi åkte dit, fick knappt ett hej från min syster och som ganska omgående slog sig ner för att föra en diskussion med en väninna om sin nuvarande och snart rådande arbets situation, mellan ordsvadan delade hon lite ryckigt ut tårta till vissa barn, syskonbarnen satt snällt och väntade tills jag såg till att de fick varsin bit efter ett tags väntan.
Tårtan var snabbt uppäten och kusinerna började stoja,fyra minuter efter tårtan kom godispåsarna fram och ett tillfälligt lugn lade sig tills det allra godaste godiset var uppätet.
Efter ca 25 minuter var stojet i full gång igen och efter ett tag vart kalasets huvudperson åthutad av sin mamma och det var lugnt tills enda besökande tjejkompisen tutade i huvudpersonen att han skulle dra igång kusinen igen, och en ny jakt var igång, som avslutades med nytt utbrott i en ännu högre volym av min syster!
Lugnet la sig återigen......en stund och så var det igång igen, det fanns ju inga leksaker för barnen att naturligt samlas omkring och roa sig med, så de tog till det som fanns att jaga varandra och trissa varandra, med stigande volym på barnen steg volymen på min systers diskussion om hennes arbete,
min huvudvärk steg och barnens roande började anta en mera uppvarvad situation och man såg tendensen till att det snart skulle urarta
efter 50 minuters kalas tackade vi för oss och åkte hem.
13 åringen avsade sig ytterligare kalasbesök.

Valparna idag

Nu stapplar de fram riktigt på alla fyra, en tik och en hanne är lite mer rymningsbenägna än de andra tre. Nu är de riktigt så där söta och gulliga och fortfarande behagliga.

Fick ju frågan om de var tingade, ryktesvis har jag hört att bägge tikarna kan vara bokade, jag var nyss ut på uppfödarens hemsida, men den var tyvärr inte uppdaterad så jag kan inte säga hur det ligger till med den saken.
Hon har skrivit på sin sida att de kom helt oväntat, det kan jag ju inte riktigt påstå!
Hon var väl medveten om att tiken var parad och en bedömning från en veterinären efter att tiken faktiskt hade blött ordentligt en bit in på graviditeten, var att han på röntgen och u-ljudet inte kunde se något, även min dotter var med och hon har erfarenhet från Falu djursjukhus och säger att inte ens där kunde man vara helt säker på vad man såg, och hon såg inte heller något.
Vi kände på tiken så sent som dagen innan hon valpade och kunde inte heller med säkerhet säga att det var valprörelser kontra andra rörelser.
Vist var tiken rund, men det är den andra fodertiken också vad jag däremot tyckte var lite eget om hon skulle gått tom igen?! var att hon var märkbart trött, hade stor ljuver och stal mat som bara den.

Jag tycker personligen då att det är mer ifrågasättande att två märkbart runda tikar med graviditetstecken samtidigt ska gå tomma!!

Å andra sidan har vi haft ett sto som först gick tom i två år fast hon gått hela året med hingsten och sedan, 3dje året utan någon som helst förvarning hade nedkommit med ett sött litet föl på självaste skärtorsdagen! Hon var lika rund med som utan föl.
Idag är fölet 3 år och full i bus med en envis och bestämd vilja.

Jag ser inte det heller som någon som helst anledning att bråka om hur veterinären kunde missa ofödda valpar, vilket iof även kan hända vid mänsklig graviditet, det hade väl varit mer anmärkningsvärt om det varit en missad sjukdom. eller om han sagt att det fanns valpar men att det inte fanns i slutändan.
Nu gick ju allt bra, i alla fall så här långt.

Helt fel

Jahapp så har man köpt kläder som är heeelt fel.............igen!
Fast denna gång kommer de nog inte att godtas efter prov!! Var som hastigast in på Kupolen igår för att se om jag kunde hitta ett par till jeans åt 13 åringen, hittade ett par och flera toppar till halva reapriset, jiippi!
Köpte mig tre styckna, två till 13 åringen och en till svärmor.
Men, men topparna till 13 åringen var som sagt heeelt fel!!! Dvs de fick inte vara urringade.
Jeansen dög....väl! :o)

Valparna idag

Det blir bara mer o mer rörelser i valplådan ooch längre vakentider, små löjliga voffningar och morr. De smakar även på varandra och några försöker att klura ut hur de ska ta sig över den lilla lilla upphöjningen vid grinden.

Projekt renovering hall

Det börjar arta sig i hallen, panel med engelskt rött - samma röda som går igen nere i Tv-rummet och så en svagt gul tapet med små gula och blå blommor i "innersta hallen", i den yttre delen (ja vår hall består av två delar) har vi behållit den svagt gula tapeten.

Att det gick att ha rött till gult upptäckte jag förra året när jag skulle ha en del till den vita gardinen med vita tulpaner och fick tag på en kappa som gick i nyans med tulpanerna, då ändrade jag mig till det röda från det tidigare ljusblåa jag tänkt på panelen, å andra sidan det är sååå många som har blått i hallen!

halva hallen tapetserad och sedan ska det bara upp en list och så ska jag nog ta en paus i renoveringsprojekten!

Valparnas vikt idag

En liten snabbvägning och de väger
1375 g, 1200g, 1250g, 1325g och 1175g

och just nu hårdbevakade av både mamma Bu och våra andra hemmavarande hundar Iza och My som ligger strategiskt max 2 meter från valparna!

Valparna idag

De små liven växer så det knakar,
och små korta stunder börjar de visa prov på aktivitet genom att försöka ta sig fram på tassarna, smaka på varandra och en av dem, den som är mest vit visade intresse för vad mamma Bu gjorde i vad vi kallar matskålen alldeles utanför buren.
Snart har de vuxit ur hundburen och vi får ta in pallkragar för att de ska få rum allesammans. Förra gången vi hade valpar kom vi upp i fyra pallkragar och ändå var det några som lyckades klura ut hur de skulle komma över.
Men så här i början, när de är små känns det tryggare med hundburen eftersom jag inte kan lita på att katterna inte hittar på något rackarnstyg.


Igår var vi och parade våran tik Isis med Jaktgudinnans You're my Best Friend som bor utanför Enköping. En mycket stilig herre med ett vackert ansikte. Om det vill sig väl ska det komma valpar i slutet av mars.
Även vår foderhund My ska paras med honom är det tänkt.
Vi hoppas på det bästa.

Valparna idag

Idag har ögonen börjat öppnas - härligt, och det börjar bli mera fart på dem och framför allt mer styrka i sina försök att ta sig fram, ja några försöker till och med ställa sig upp.

De väger nu ikväll (lite förvånad är jag för de har legat mer jämt när jag vägt dem)
1 kg, 950g, 900g, 980g, 975g och 1050g.

Och de små sötnosarna blir kvar här hos oss till i slutet av vecka 7 då deras egentliga uppfödare kommer och hämtar dem.

Vi har också bestämt att para vår egen tik Isis med en hanne kallad Freddie nu till helgen.


mer om valparna kan ni kanske läsa på www.thenander.se

Och själv har jag varit på min första lektion i samhällskunskap idag, kände mig lite smått gammal, lite ovanligt för jag brukar annars tillhöra de yngre.
Bävade lite när en ung tjej sa att hon vill ta upp ämnet djurförsök, jag blir lite anti och nackhåren reser sig.

Väl hemma har det varit lite korvstoppning av engelska, andra lektionen för terminen är imorgon, jag har fasat lite för engelskan men tycker numer att det är otroligt roligt.

Tandläkare besök

En av 7 åringarna skulle på tandläkarebesök idag!

Jag kan iof inte förstå varför man inte tänker till lite när man ger en tid till en som ganska uppenbart borde vara i skolan en sådan tid som 10,50,
och dessutom har ju det i alla tider - i alla fall för mig varit skollunch tid!

Sagt o gjort vi tog besöket ändå, borde ju inte ta så lång tid och dessutom eftersom vi fått en lapp där det stod att vi inte hade infunnit oss på den tidigare utsända tiden!????

Vi vart anvisad till ett rum i rätt tid, men sedan vart det en 15 minuters väntan, första 3 minuterna satt gossen stilla,
sedan vart det några varv runt i stolen för att speja av rummet, upp på knä, 20 frågor, lita roterande på stolen och så upptäckte han att stolen var väldigt lämpad för att åka rutschkana på
efter ett tag kommer en djup suck och

- Hur länge ska vi sitta här? Jag har inte tid med det här för jag är faktiskt hungrig.

Efter några roteranden på stolen igen så kommer så tandläkaren varpå sonen igen med myndig stämma talar om att
- detta får faktiskt gå fort, för jag är _hungrig_ och idag är det min älsklingsmat i skolan!
Ojdå, säger tandläkaren, o vad är det för mat då?
Sonen: Tacos!
Tandläkaren: Jaha och när har du lunch då?
Sonen: Nu!

Besöket går faktiskt fort och sonen skulle få äta på en gång trots flourlackning

leende

men det var en lustig sak till, tandsköterskan tog upp den uteblivna tiden, varpå jag talar om att vi inte fått någon kallelse
dessutom säger hon att vi hade varit hos tandhyggienisten i december!

Eh....eh....jaha tänkte jag, hum har min sambo varit dit med sonen o jag glömt bort det eller? skjutsar tillbaka sonen till skolan och ringer sedan upp min sambo, men han har inte heller varit med någon av pojkarna till tandläkaren under december..........så, ja vi vet inte vem som kan ha varit där...........

Soft shelljackan

har fått en annan betydelse för 7 åringen

idag var det -17 grader så det hade väl varit mer lämpligt med overall, men icke fleecetröja och svart soft shelljacka skulle det vara

det enda gossen var varm i!

leende

Biläventyr

Jag har en del ovanor
bla
att när jag ska tanka bilen tar jag ur nyckeln ur tändningen och lägger nyckeln på passagerarstolen
liksom att jag lägger även mobiltelefonerna för att ha dem mer lätt tillgängliga.

Idag har jag lärt mig att det är inte så smart!

Tankade vid en obemannad station och ville ha kvittot, naturligtvis fastnade kvittot, jag öppnar passagerardörren och hittar en penna som jag lyckas pilla ut kvittot med, slänger in pennan igen och drämmer igen dörren och går runt bilen
och försöker öppna dörren på förarsidan
tar en stund innan jag fattar att den är låst, tycker det är lite underligt och eget men, nåja tänker jag, jag hade ju passagerardörren öppen alldeles nyss
går runt bilen igen bara för att åter igen stå där och slita och rycka i en låst dörr!

Där står jag och dumglor en stund på en låst bildörr
bilnycklar, min plånbok och min mobil som snyggt och prydligt ligger på passagerarsätet!

Bleknar, och får kalla kårar och tårarna bränner till innanför ögonlocken.............här står man i -7 grader, snålblåst, 4 mil hemifrån och ensam
hinner tänka fula ord och lite till innan jag känner att i jackfickan ligger turligt nog den andra mobilen

Ringer hem och med ilska växlande med darr på rösten berättar att nu....nu är det kört, nu flippar jag ur ..... och varför
jag blir slutligen lovad att inom rimlig tid ska reservnyckel levereras.

Jaha vad göra i 35 -40 min, nåja får väl gå och ställa mig på den intill liggande köpcentret, det är ju i alla fall varmare där,
på väg dit hittar jag 21 kronor, även dessa i min jackficka, 15 av dessa räcker till en tröstande kaffemugg och wienerbröd.
Medans jag fikar och väntar skickar jag några tyckasyndom sms, och bla Gunbritt och syrran håller mitt humör uppe tills slutligen hjälpen infinner sig.

Antingen gick någon fånig automatlåsning in eller så lyckades jag komma åt låsningen på bilnyckeln när jag la ifrån mig bilnycklarna eller letade efter pennan.

Men nu har jag lärt mig något!

Kim och soft shell-jackan

Jag har länge letat efter soft shell-jackor till 7 åringarna och nu hittat på rea hos Linus &Lotta , sagt och gjort en röd och en svart inköptes.

Med tanke på rådande väder och att de skulle ha utedag tyckte jag att de passade bra igår, men se 7 åring med svart jacka och militärgröna täckbyxor säger plötsligt

-Jackan matchar inte byxorna!

pjuhi tänkte jag och säger - Vad?

7 åringen igen: Och så innehåller den alldeles för mycket plast!

-Näe, nu får du väl ge sig, tyckte jag.

Han satte till slut på sig den, men motvilligt.


Tocken klädsnobb, hur ska det bli?

Valparna idag

De fem som är kvar har fördubblat sin födelsevikt.
De väger idag på eftermiddagen 620g, 650g, 610g, 640g och 640g.

Katterna har den senaste dagarna gått på tå och strukit runt väggarna med skärrad och stirrande blick "brett leende"
Busan har till och med tryckt upp dem i väggen och elementet för att riktigt visa var skåpet ska stå.

Borlänge revyn

Vi hade fått biljetter till Kramgoa nummer på Maximteatern i Borlänge. 2009 Borlänge revyn, i julklapp av mina föräldrar.

Så tillsammans med min syster och hennes man och ett stort annat besökande gäng fick vi en stunds nöje och hjärtliga skratt.

Jag fascineras av hur någon så totalt kan trassla in sig i en symaskin, tyg och telefonsladd, lampa (bestående av ankare och 2 hinkar) .....och det samtidigt!


Efteråt gick vi och åt pizza, som även räckte till dem där hemma - planering!

Och så kom vi hem i lagom tid för att även hinna med lite annat och titta på en film om 11 september och World trade center innan vi nattade kudden.

Bara 5 valpar kvar

Igår dog tyvärr en av tikvalparna.

Hon hade en stor gomspalt, vilket gör att de inte kan suga och således inte får i sig någon mat.

Vi försökte ge henne majsvälling, men det hjälpte inte heller, och lika bra var det, för enligt uppfödaren var gomspalten på tok för stor för att kunna åtgärdas med en operation.

En liten ängel kom och vände om

Valpar idag

Idag fick 22-åringens fodertik "Busan" 6 välskapta valpar i vårat "skafferi"!
Det är 3 hanar och således 3 tikar - först kom två "pojkar", därefter de tre tikarna och slutligen den sista hanen.
2 väger 390g
2 väger 400g blankt
och slutligen 2 väger 420g.

Mor hund är trött men väldigt mån om sina små.

Pappan till valparna heter Hunter och alla är de av rasen Welsh Springerspaniel.

Hos oss kommer de att stanna till vecka 7 då uppfödaren tar över ansvaret, mer om deras stam och Werinas kennel kkan du läsa på

www.thenander.se

Hundbajspåsar

Alltså, jag begriper inte varför man tillverkar hundbajspåsar utan handtag! Och varför står det inte på förpackningen med stora röda bokstäver att det är utan?!
det är ju ganska knöligt att ha med sig en hel rulle påsar, därför rycker man av ett antal stycken som man vet att det ungefär går åt, med resultat att när man så står där och ska ha upp en påse för att plocka upp hundlorten, så vet man inte i 8 fall av 10 vilken ända som öppningen är i, när man väl har listat ut det tar det en evighet att få isär öppningen!!!!


Så när man äntligen kan ta upp hundlorten är man dels väldigt stelfrusen om fingrarna och totalt in snurrad av hundkoppel!!
Tänk er då att vi har tre hundar, man får ju iof skylla sig själv!!
Och det lustiga är att de kan inte göra ifrån sig samtidigt,
nejdå endera gör den ena ifrån sig ganska snabbt, man gör hela påsproseduren, tråcklar ut sig ur alla koppelknypplingsförsök, får i handen i vanten och hinner gå två meter.........så är det färdigt igen
alternativt en eller till och med två gör ifrån sig snabbt och före stora allmänna tunnan, man slänger påsarna hinner gå lagom bit för att det inte ska vara mödan värt att backa......då gör nr två och /eller tre ifrån sig............sedan får man släpa på en, två ja till och med tre påsar runt halva vändan!


Och som om det inte skulle vara nog, så har vissa människor någon slags föreställning att bara för att man har flera hundar så tar man inte upp lortar efter hundarna, det gör bara de som har en hund , jo pytsan!

Jag vill påstå att det är nog tvärt om, tänk dig själv hur det skulle bli om vi struntade i att plocka upp efter tre hundar och gångra det med minst fem promenader per dag och att varje hund kan göra ifrån sig upp till 2-3 gånger beroende på vid varje promenadtillfälle.................... nej det är nog snarare lättare, tycks det, om du har en hund att förbise en och annan upplockningstillfälle!


Jag råkade tappa en rulle hundpåsar förra våren , någon måste ha hittat den, dels var den borta trots att jag gick samma väg en gång till eftersom rullen var ny och vi inte hade någon mer just då, och det direkt ..... men rullen var som sagt borta, men det fanns inte en hundlort i byn i flera månader!
Men plötsligt började det dyka upp en och annan hundlort igen.......................jag har funderat på att "tappa" en rulle till! Det är inte så kull med dessa icke upplockade lortar, eftersom en av våra hundar tycker dessa är mer än smakligt intressanta, dessutom har det fastnat en och annan under någon sko!

Tack för ordet idag,
sov gott

Temperaturen igår

Bilden talar väl för sig själv, men så kallt hade vi i går morse, vid 21 tiden på kvällen hade det stigit till mer acceptabla -6 grader.

Jag jobbade förmiddag så det var bara att bita ihop och gilla läget.

men när solen kom fram och det gnistrade om träden, då var det vackert!

Den busiga dinosarien.....

............har ätit upp alla mammas kex - tänka sig!
Stort leende!

Tror ni på spöken eller liknande?

det gör i alla fall jag...

alldeles för mycket oförklarligt har hänt genom åren,

senast idag fick min sambo och en av 7 åringarna se hur två kökslådor, skilda från varandra öppnade sig och stängde sig helt av sig själva!

För att de ska öppna sig krävs att man tar i och drar, skjuta igen sig gör de själva om man först ger dem en putt, inte annars!

När vi var alldeles nyinflyttade här och familjen sitter och äter frukost en morgon är jag är på jobbet, vänder sig plötsligt en av 7 åringarna mot dörren till deras rum och säger "hej", min sambo tittar till i tron att någon kommit altanvägen............men inget eller ingen synlig för honom finns där! 7-åringen var då nyligen fyllda 5 år.

Helt nyligen sent en kväll när min sambo var uppe själv och vi andra i familjen för länge sedan somnat, hade han varit ner och stängt pannan och släckt i garage och rum, när han kommer upp till källardörren och stannar till för att öppna den, hör han steg efter sig i trappen och vänder sig om..............ingen där!

13 åringen säger sig också upplevt något liknande, när han berättade detta.

Innan vi flyttade in, renoverade och gjorde vi om köket och då hade vi hjälp av bekanta, en av dem säger att han vid flertalet gånger sett en äldre dam,

vid ett tillfälle när min pappa var här och hjälpte oss och han och jag satt och fikade i renoveringsobjektet "köket", kände vi en kall vindpust som kom från hallen, den var så pass att mitt hår fladdrade, jag satt med ansiktet mot hallen, pappa med ryggen emot och han vänder sig om och tittar

sedan tittade vi på varandra men ingen sa något, men eftersom han vände sig om kan det inte ha varit inbillning.

Inga dörrar ut eller till källaren var öppna!!! Och jag har aldrig senare (hitintills) känt någon mer vindpust inomhus.

Jag var hit en sväng en kväll , med flyttkartonger, när jag bar upp de första kartongerna på vinden kände jag inget men sedan vart det en stigande obehagskänsla för varje kartong jag bar upp till slut var det så uppenbart så de två sista ställde jag in i hallen. Jag upplevde det som att någon på vinden ville vara ifred resten av dagen.

För några veckor sedan var en av våra medhjälpare här och vi kom in på detta ämne och han berättade en liknande historia, där det blivit en stigande uppenbar obehagskänsla just uppe på vinden,

annars är detta en vänligt sinnat hus, atmosfären är snäll och vänlig.........

till skillnad till det föregående huset där alla barnen skilda ifrån varandra berättat ungefär liknande historier och upplevelser, framför allt en stor obehagskänsla utomhus på grusgången, och en känsla av att husets fönster iakttog dem. Jag har haft samma känsla ibland men inget sagt, utan tänkt att jag varit nojig och mörkrädd - men varför har man inte känt så vid stallet på andra sidan byvägen?

22 åringen såg katter eller katt både i stallet och inomhus i trappen till övervåningen, en katt som försvann in i väggen.

13 åringen och en av 7 åringarna, det vill säga 13 åringen var 2 - 3 år då, när hon sent en kväll vaknade och skrek och livrädd pekade mot sovrumsfönstret, en händelse som nästan helt hade fallit i glömska när så en av 7 åringarna, då 4 år gjorde lika, han vart inte lugn förrän vi hängde för ett lakan varje kväll.

Vid två skilda tillfällen hittade jag en häst (vid de olika tillfällena var det inte samma häst men samma box) liggandes i sin box, andats flåsande och inte kontaktbar förrän jag tagit i hästen, då har den sprätt till och rest sig!

Båda gångerna har det varit lika och det var flera år emellan händelserna, och vad som gör det ännu underligare är att först har jag öppnat stalldörren, tänt lyset, sagt "hej hästarna", öppnat boxdörren och klivit in i boxen!!?

Den boxen var omgjord och hade varit gång till två spiltor i begynnelsen fick jag mig berättat senare.

En annan händelse är när en av 22 åringens kaniner, bara något år gammal hittades död en morgon med mat i munnen, iof kanske inget onormalt, men jag tycker att den borde ha känt något på sig och inte dött just knall och fall!

När min nu 18 åring var 5 år och den idag 13 åringen var ganska nyfödd, hade vi varit på eftermiddagspromenad. Jag med hundar och lilltösen i vagnen, sonen på cykel.

När vi närmade oss gården och porten där vi bodde fick han cykla en bit i förväg.

Senare på kvällen när vi sitter vid köksbordet säger han plötsligt och helt oförberett

- mamma, vilka var det som gick med dig idag?

"va, säger jag, det var väl inga som gick med oss idag, vi var ju helt själva", säger jag förvånat,

men sonen hävdar lika envist att han vist det sett att några gått med mig.

Min sambo frågar då honom om han kan tala om hur de såg ut.

- jaadå, det var två mörka personer som gick på varsin sida om mig, och så beskrev han i detalj händelsen när han kommit fram till porten med cykeln och vänt sig om och tittat efter mig som kom 30-40 m efter.

Ett halvår senare, när vi är på väg i bil för att titta på huset vi tänkt flytta till, tjuter sonen i äkta skräck rakt ut att pappa får inte köra över gubben som står på vägen!

Han till och mer grinar och skakar.

Det är bara det att vi andra såg ingen gubbe, vid flera tillfällen efter detta har vi spanat och tittat om sonen kunnat förväxla något annat med en gubbe.................men det finns inget!

I tonåren var jag med om att en stadig tvåvånings säng ruskade hejdlöst vid flertalet tillfällen, först har jag trott att någon annan i familjen försökt väcka mig, men när jag tänt lampan har ingen funnits där - jag bodde eller rättare huserade, då själv i en egen liten stuga på gården, mina föräldrar har sagt att denna stuga ska vara en av de äldsta i byn.

Valpar på gång?

Få se om det inte blir valpar i alla fall, kanske redan i natt!

Busans första kull, födda -06

Busan som tiken heter är min 22-årings fodertik från Werinas kennel, hon vart parad med en hanne vid namn Hunter, hon var på ultraljud och vetrinären tyckte det verkade som hon hade två valpar, men strax efter fick Busan ngn slags blödning och det gjordes ytterligare en koll och röntgen och vetrinären kunde varken se eller känna några valpar

Isis, en av Busans första valpar, som nu ägs av min 13 åring Men nu mellan jul och nyår, började vi verkligen fundera på om det kan stämma

Busan är rund om magen, men benig om baken,

stora ljuver som verkar vara fulla med mjölk och vi har känt på henne flera styckna och tycker att det känns som det rör sig, dessutom norpar hon mat så fort hon kommer åt

Nemis, syster yster som bor hos en bekant

Igenteligen skulle Busan bo hos uppfödaren under valptiden, men eftersom de inte kunde hitta några valpar så fanns det ju ingen anledning att skjutsa henne alla milen till uppfödaren, och man får ju inte heller flytta en tik för sent i graviditeten

så nu bor Busan en tid hos oss, vi har ju varit med förra gången hon fick valpar och 22 åringen jobbar mer än vi

men säkra kan vi ju inte vara, att det kommer några valpar

för i somrast var både Busan och My som vi har som foderhund från samma uppfödare parade med varsin hanne, vaccinerade och testade efter konstens alla regler samt transporterad till uppfödare

men inga valpar tycktes dyka upp...........................?

Nu iakttar och väntar vi i alla fall och bereder oss på en o annan vaknatt, jag har till och med försökt ta ut semester den mest kritiska dagen

Isis o My julhelgen i pulkabacken

En härlig dag i pulkabacken

Vi gick upp efter skogsbilvägen med tanken att åka utför den, men en bit upp finns ju en liten åker som såg ut att slutta lagomt, men hej vad det gick utför på skaren.............men vi hade hejdlöst roligt

Gott Nytt År

och en riktigt god fortsättning

hoppas att ni haft ett bra 2008 och att 2009 blir minst lika bra om inte bättre

vi firade nyåret med barn och svärson ..... trevlig prick

verkar kunnig och mån om min 22 åring

även en god vän - eller åtminstone så har jag räknat in honom som det, var här

det vart ganska trevligt o mysigt, kanske skymdes det lite av att ngn blånekade till en händelse som jag _vet_ är sann och som bara för ngn vecka sedan gjorts ett halvt medgivande till.............jag bara undrar varför?

Kan man ljuga om små banala saker, kan man ljuga om större och då tappar jag värdefullt förtroende!!!

Och kommer att för all framtid att väga allt som sägs på en vågskål.

Nåja.............

Ha ett bra 2009

julbilder

farligs monster