Stopp i produktion och skor i diket

Vi har just nu tillfälligt stopp i höproduktionen - det heter ju liten tuva skälper stort lass, men denna gång var det ett litet knappt centimeterstort hjul på och i hö pressen som trillat bort på åkern. Någonstans, och hur lätt är det att hitta ett så litet hjul som kan ligga snudd på precis var som helst?
Nog så irriterande när man känner sig pressad och vill hinna med innan regnet kommer åter, nu har vi turligt nog en som kommer och gör rundbalar av resten.
Resten av veckan gäller det nu att få omkull höet på resterande åkrar, det har ju gått lite trögt ändå, dels på grund av vanligt arbete och dels på grund av att pressen redan från start behövde viss service för att binda balarna med två snören och inte bara ett!

Äldsta dottern köpte sig en ny cykel igår och tog sin första provrunda på dryga två mil tur och retur och däremellan hjälpte hon till med att lasta och lasta ur höbalar. Mamma vart lite imponerad där "leende".
Tidigare på förmiddagen körde äldsta dottern sin lillasyster till kusiner i Lindesberg. Därefter åkte lillasyster och två kusiner till Örebro där de bland annat gick på bio.
Hem tog de tåg. Och nu är det så att lilla jag - mamma - vart nog lite överhettad av all sol och värme! Tänkte fel och fick jättebrottom att hämta yngsta dottern, inte förrens jag kom till station trillade femöringen ner och jag kom på att jag var där nästan tre kvart för tidigt.

När jag och yngsta dottern sedan var på väg hem fick vi se en sko vid vägrenen strax efter en fartkamera, vid närmare granskning konstaterade vi förvånat att det även fanns ett tillhörande ben till skon!
Vi vände för att bli smått chockade när vi även fick se två händer sticka rakt upp mot skyn från diket, ny snabb usväng och trevande efter mobiltelefon.
När vi sedan krypkörde sakta fram mot skon, benet och händerna kom resten av den lindrigt nyktra kroppen upp i sittande ställning från diket och en av händerna vinkade glatt!!
Dottern försökte ringa polisen, men som många andra gånger försvann täckningen på mobilen och återkom inte förrens det kändes hopplöst försent att ringa.
Nåja, ansiktet ni diket kändes misstänkt bekant från någon av de dagligen besökande på torget och runt en viss affär som säljer mestadels flaskor i varierande form. Dessutom tycktes det inte ha gått någon större nöd på personen i diket.