torsdag 10 oktober 2013
Tiden går fort.....när man. har kul.
Jag har fått fast tjänst som enhets chef på den tjänst jag tidigare vikarierade.
Linnea är i Frankrike och praktiserar flygplansteknik med tre av sina klasskamrater. Nu har de gjort tre av fyra veckor.
Efter tre dagar hadde hon en hemsk hemlängtan men det blev lite bättre med pepp.
Idag har jag besökt Karolinska och PWS seminarium. PWS står för Pradi Willi syndrom..
Jag hadde förväntat mig lite mer info.
torsdag 11 juli 2013
Sommar och sol
Ja, hitintills har semestern varit perfekt. Mycket sol och lite regn. Jag hoppas bara att det håller i sig så att vi får in höet. Balrullaren krånglar i år så det har väl gått lite så där.
Inte nog med det, min rygg vill inte alls vara med om traktorruskande. Två kvällar på raken i traktorn och jag "håller på att gå av på mitten". Ömheten skulle väl gå an men att bli så trött är irriterande.
Lite gemensam semester i fyra dagar har vi unnat oss. På yngsta pojkarnas begäran styrde vi kosan mot Östersund i år också. På väg mot campingen, denna gång på Frösön, stannade vi till och hälsade på Moosgarden och älgarna där.
Campingstugan var så där. Dusch och toa i gemensamhets utrymmen, men eget litet pentry och kylskåp. Alla andra stugorna tycktes ha gardiner i fönstren utom våran stuga, men å andra sidan var det fräsch sängutrustning. Jag tycker dock att dygnsavgiften var i saftigaste laget, 685:-. Det eftersom det inte fanns egen toa och dusch.
Inte kunde de förmå sig att lämna ett riktigt kvitto på betalningen för sista natten heller. Jag hade bara hyrt två nätter med tanke på om vi näst sista dagen skulle åka vidare mot Myskoxcentrum och campa där en natt. Men vi vart kvar extra länge på Tekniklandet denna näst sista dag. Dels för att det var intressant för stora och små (pojkar) och dels för att den lokala klubben för radiostyrda flygplan hade någon form av träff och flög med skiftande flygplan.
Så, vi beslöt att sova kvar en natt till och åka hem direkt från Frösön.
Vi han även med en något rengnig dag på Jamtli. Denna gång startade vi med att gå runt i inomhusmuseet. Det som vi fick stressa igenom ifjol. Mycket fina och intressanta saker att titta på. Alla var nöjda även med det besöket.
En liten..nej två små rundvandringar gjorde vi även på Frösön och njöt utsikt.
I samband med att det var dags att betäcka Mellody och kastrera två av hingstarna, flyttade vi om hästarna. Fille fick gå med arabkillarna i en stor hage. Gick bra ett tag. En dag, en morgon för en och en halv vecka sedan ringde en travhästägare. De är i och för sig ganska vana vid att Fille gör ett sommarbesök, men...
Jag hämtade honom och återsatte honom i "hingsthagen" synade av trådar. Då jag inte hade riktigt koll på hur Lalla hade ordnat med av och på för strömmen så fick han åka och åtgärda den nedfallna mittentråden. Vilket han gjorde sent samma kväll.
Fille var i hagen då och hade så varit hela dagen....men, efteråt visade det sig att, drygt en halvtimme senare var Fille tillbaka hos travägaren. De stallade in o honom och kontaktade oss under förmiddagen dagen efter.
I samband med att vi kollade av hagen hittade vi en plasthink, svamp och ryktborste strax utanför hagen. En teori är att Fille fått hjälp ut ur hagen och sedan stuckit. Jag begriper inte hur man kan gå in eller tillåta barn gå in i en hage med vilt främmande hästar...och hingstar dessutom!
Visserligen har vi just nu någon tokdj...i trakterna som skär hästar, men jag vill tro att och anade, i alla fall tills idag då jag upptäckte bilspår fram till stängningen av hagen, att det är barn tillhörande sommarstugan i närheten.
Fille fick i alla fall flytta till hagen vid stallet. Men inte ens stark strömtråd, två hagar emellan honom och en hotfull Qeros fick honom att stanna i hagen.
Fjompen hämtades som sällskap till Fille och Mellody, med risk att hon inte är betäckt, fick flytta till de andra två stona.
Men men, nu har Fille fått något dille mellan öronen. Han drog iväg ut ändå. Emmy kom och släppte in honom till Qeros. Det blev som förväntat värre kaos. Dock lugnade Fille ner sig ....i tre dagar! Nea, som var vid hingsstallet för att hjälpa till med hö och hundar medans vi var i Ösersund, fick besök av några tjejer med Fille. Han hade kommit farandes längre in i byn.
Nu vet vi inte riktigt längre vad vi ska göra med honom, en 21 år gammal men pigg schettishingst!!
Förrut har han ju hållit sig lugn om han haft kompis i hagen. Det tycks inte räcka i år.
Och så det här med den som åker och gör illa hästar. Idag står det i tidningarna att samma sto som knivskärningarna började med för några veckor sedan, återigen har blivit knivskuren. Det känns som att det är en person som vet var avsides hästhagar beffiner sig. Men jag begriper inte vad man har för syfte och tanke när man ger sig på oskyldiga djur.
Förresten har jag just läst ut "Mitt i Afrika" en kvinnas kamp för de vilda djuren" av Ann Olovecrona och Petter Karlsson.
En lättläst, intressant och lärorik bok. Jag gillar Anns tankegångar och beundrar hennes mod.
Verkligen en läsvärd bok.
Nu ska jag gå ut i kvällssolen mot nya äventyr och kankse ny bok. På återseende en annan dag.
Ha det gott i sommarsolen njut och ta det lugnt...det finns så mycket vackert att leva för så öppna dina ögon
Inte nog med det, min rygg vill inte alls vara med om traktorruskande. Två kvällar på raken i traktorn och jag "håller på att gå av på mitten". Ömheten skulle väl gå an men att bli så trött är irriterande.
Lite gemensam semester i fyra dagar har vi unnat oss. På yngsta pojkarnas begäran styrde vi kosan mot Östersund i år också. På väg mot campingen, denna gång på Frösön, stannade vi till och hälsade på Moosgarden och älgarna där.
Campingstugan var så där. Dusch och toa i gemensamhets utrymmen, men eget litet pentry och kylskåp. Alla andra stugorna tycktes ha gardiner i fönstren utom våran stuga, men å andra sidan var det fräsch sängutrustning. Jag tycker dock att dygnsavgiften var i saftigaste laget, 685:-. Det eftersom det inte fanns egen toa och dusch.
Inte kunde de förmå sig att lämna ett riktigt kvitto på betalningen för sista natten heller. Jag hade bara hyrt två nätter med tanke på om vi näst sista dagen skulle åka vidare mot Myskoxcentrum och campa där en natt. Men vi vart kvar extra länge på Tekniklandet denna näst sista dag. Dels för att det var intressant för stora och små (pojkar) och dels för att den lokala klubben för radiostyrda flygplan hade någon form av träff och flög med skiftande flygplan.
Så, vi beslöt att sova kvar en natt till och åka hem direkt från Frösön.
Vi han även med en något rengnig dag på Jamtli. Denna gång startade vi med att gå runt i inomhusmuseet. Det som vi fick stressa igenom ifjol. Mycket fina och intressanta saker att titta på. Alla var nöjda även med det besöket.
En liten..nej två små rundvandringar gjorde vi även på Frösön och njöt utsikt.
I samband med att det var dags att betäcka Mellody och kastrera två av hingstarna, flyttade vi om hästarna. Fille fick gå med arabkillarna i en stor hage. Gick bra ett tag. En dag, en morgon för en och en halv vecka sedan ringde en travhästägare. De är i och för sig ganska vana vid att Fille gör ett sommarbesök, men...
Jag hämtade honom och återsatte honom i "hingsthagen" synade av trådar. Då jag inte hade riktigt koll på hur Lalla hade ordnat med av och på för strömmen så fick han åka och åtgärda den nedfallna mittentråden. Vilket han gjorde sent samma kväll.
Fille var i hagen då och hade så varit hela dagen....men, efteråt visade det sig att, drygt en halvtimme senare var Fille tillbaka hos travägaren. De stallade in o honom och kontaktade oss under förmiddagen dagen efter.
I samband med att vi kollade av hagen hittade vi en plasthink, svamp och ryktborste strax utanför hagen. En teori är att Fille fått hjälp ut ur hagen och sedan stuckit. Jag begriper inte hur man kan gå in eller tillåta barn gå in i en hage med vilt främmande hästar...och hingstar dessutom!
Visserligen har vi just nu någon tokdj...i trakterna som skär hästar, men jag vill tro att och anade, i alla fall tills idag då jag upptäckte bilspår fram till stängningen av hagen, att det är barn tillhörande sommarstugan i närheten.
Fille fick i alla fall flytta till hagen vid stallet. Men inte ens stark strömtråd, två hagar emellan honom och en hotfull Qeros fick honom att stanna i hagen.
Fjompen hämtades som sällskap till Fille och Mellody, med risk att hon inte är betäckt, fick flytta till de andra två stona.
Men men, nu har Fille fått något dille mellan öronen. Han drog iväg ut ändå. Emmy kom och släppte in honom till Qeros. Det blev som förväntat värre kaos. Dock lugnade Fille ner sig ....i tre dagar! Nea, som var vid hingsstallet för att hjälpa till med hö och hundar medans vi var i Ösersund, fick besök av några tjejer med Fille. Han hade kommit farandes längre in i byn.
Nu vet vi inte riktigt längre vad vi ska göra med honom, en 21 år gammal men pigg schettishingst!!
Förrut har han ju hållit sig lugn om han haft kompis i hagen. Det tycks inte räcka i år.
Och så det här med den som åker och gör illa hästar. Idag står det i tidningarna att samma sto som knivskärningarna började med för några veckor sedan, återigen har blivit knivskuren. Det känns som att det är en person som vet var avsides hästhagar beffiner sig. Men jag begriper inte vad man har för syfte och tanke när man ger sig på oskyldiga djur.
Förresten har jag just läst ut "Mitt i Afrika" en kvinnas kamp för de vilda djuren" av Ann Olovecrona och Petter Karlsson.
En lättläst, intressant och lärorik bok. Jag gillar Anns tankegångar och beundrar hennes mod.
Verkligen en läsvärd bok.
Nu ska jag gå ut i kvällssolen mot nya äventyr och kankse ny bok. På återseende en annan dag.
Ha det gott i sommarsolen njut och ta det lugnt...det finns så mycket vackert att leva för så öppna dina ögon
måndag 3 juni 2013
Linnéa och Gem och lite om de andra hästarna
Under helgen träffades Linnéa och Gem för första gången, och det verkade som det sa klick mellan dem på en gång.
Gem gillar ju alla människor men det var liksom något som stämde lite extra mellan dem.
Roligt tycker jag.
Razze och Fjompen kastrerades i onsdags och Razze lugnade sig ganska omgående under de första två dagarna efter kastreringen. Tidigare fick man alltid muta Razze och vara beredd på att man skulle få en känga, speciellt när bakhovarna skulle fixas. Idag är det inga problem alls. Nu njuter han för fullt av alla uppmärksamhet han får. Razze har väl iof. alltid varit förtjust i uppmärksamhet, all den stund vi inte skulle fixa hovar. Igår vart han iof. lite sur när jag skulle ge han en kur avmaskning. Men skam den som ger sig - med lite kraftfoder gick det ner.
Fjompen fick en femdagars kur med pencillin intramuskulärt. Inte alls kul att spruta honom tycker jag. Även fast han fann sig i den taffliga behandlingen. Nu är kuren i alla fall avklarad och vi andas ut.
Mellody har fått flyttat till Qeros för tänkt litet föl nästa sommar. Eftersom vi inte hunnit kolla av den tänkta hingsthagen innan, då det vart snållt med tid mellan kontakt veterinär och kastrering, vilket medförde omflytten av hästarna, så gick Emmy´s Fille kvar i en angränsande hage....ett tag!!! Fille bröt sig ut men vägrades tillträde i Qeros hage. Ungkillarna Regnaat och Cessal tittade storögt på uppståndelsen, men höll sig snällt kvar i sin hage. Så nu håller vi för fullt på med omgruppering och omflytt av hästar.
Idag blev det dock paus i omflytten på grund av utvecklingssamtal på skolan och fotbollsmatch mot Ängsgårdarna. SFK- grabbarna förlorade matchen men Kim vann 50 kronor eftersom han gjorde SFK,s enda mål för kvällen. Och det i matchens sista skällvande minuter.
All träning i handboll, fotboll, innebandy och friidrott visar sig gjort stort i kondition hos grabbarna. När deltagarna i cross-skolan värmer upp med en springrunda runt crossbanorna är det Kim o Christoffer som kommer först tillbaka...ja de till och med springer ifrån tränaren Johan ;)
Och igår började grabbarna varva de andra lite duktigare åkarna mot slutet av träningsdagen, då när de andra inte hade så mycket krafter kvar.
Christoffer tycker det är så roligt att han man får tvinga av honom från banan under friåkningen efter cross-skolans slut.
Gem gillar ju alla människor men det var liksom något som stämde lite extra mellan dem.
Roligt tycker jag.
Razze och Fjompen kastrerades i onsdags och Razze lugnade sig ganska omgående under de första två dagarna efter kastreringen. Tidigare fick man alltid muta Razze och vara beredd på att man skulle få en känga, speciellt när bakhovarna skulle fixas. Idag är det inga problem alls. Nu njuter han för fullt av alla uppmärksamhet han får. Razze har väl iof. alltid varit förtjust i uppmärksamhet, all den stund vi inte skulle fixa hovar. Igår vart han iof. lite sur när jag skulle ge han en kur avmaskning. Men skam den som ger sig - med lite kraftfoder gick det ner.
Fjompen fick en femdagars kur med pencillin intramuskulärt. Inte alls kul att spruta honom tycker jag. Även fast han fann sig i den taffliga behandlingen. Nu är kuren i alla fall avklarad och vi andas ut.
Mellody har fått flyttat till Qeros för tänkt litet föl nästa sommar. Eftersom vi inte hunnit kolla av den tänkta hingsthagen innan, då det vart snållt med tid mellan kontakt veterinär och kastrering, vilket medförde omflytten av hästarna, så gick Emmy´s Fille kvar i en angränsande hage....ett tag!!! Fille bröt sig ut men vägrades tillträde i Qeros hage. Ungkillarna Regnaat och Cessal tittade storögt på uppståndelsen, men höll sig snällt kvar i sin hage. Så nu håller vi för fullt på med omgruppering och omflytt av hästar.
Idag blev det dock paus i omflytten på grund av utvecklingssamtal på skolan och fotbollsmatch mot Ängsgårdarna. SFK- grabbarna förlorade matchen men Kim vann 50 kronor eftersom han gjorde SFK,s enda mål för kvällen. Och det i matchens sista skällvande minuter.
All träning i handboll, fotboll, innebandy och friidrott visar sig gjort stort i kondition hos grabbarna. När deltagarna i cross-skolan värmer upp med en springrunda runt crossbanorna är det Kim o Christoffer som kommer först tillbaka...ja de till och med springer ifrån tränaren Johan ;)
Och igår började grabbarna varva de andra lite duktigare åkarna mot slutet av träningsdagen, då när de andra inte hade så mycket krafter kvar.
Christoffer tycker det är så roligt att han man får tvinga av honom från banan under friåkningen efter cross-skolans slut.
Kim vart lite arg på sin cross igår trots att han efter ett tag åkte bra och började använda växeln mer aktivt.
torsdag 23 maj 2013
Sommar i hästhagen
Äntligen är det ordentligt grönt i hagarna. Hästarna njuter...så änge inte flugor och knott irriterar.
 |
| Lillfjompa, snart ett år gammal. Visst blir det en fin dam?! |
 |
| Micks Gem Nytillskottet i gänget. |
Micks Gem
En fantastiskt härlig liten tjej. Jämngammal med Lillfjompan och så otroligt tillgiven och nyfiken på människor.
Gem accepterades snabbt i vårt gäng, med undantag av Mellody. Men Millan, hon har nu fullt upp med att se efter och ta hand om de två småtjejerna.
Uppfödaren hade för övrigt ett gäng otroligt fina hingstar som tycktes föra vidare sin vackra "gula" färg. Även Gem,s pappa, en vit skönhet, fanns på gården.
lördag 18 maj 2013
Lite vackra hästar
Stoffe med Micks Gem
Vår egen Lillfjompa - Alphenhills Pepparkaka
Och delar av vårat gäng - Skrutten, Lillfjompa, Millan och Mellody
 |
| Micks Gem |
Criccieth Aron - pappa till Micks Gem
 |
Micks Kaprillia (e. Criccieth Aron)
med sin mamma Rosinic Kate
Stoffe med Micks Gem
Vår egen Lillfjompa - Alphenhills Pepparkaka
Och delar av vårat gäng - Skrutten, Lillfjompa, Millan och Mellody
tisdag 14 maj 2013
Ortopedbesök
Varit på återbesök på ortopeden med min arm. Armen som blev lite illa tilltygad när jag för ett tag sedan föll av Milla. Läkarna ä r fortfarande förvånade över att det inte blev värre än det blev och över den vätskefyllda bulan fick frågan om jag åt blodförtunnande. Bölden kommer att sakta minska men läkaren sa att jag förmodligen kommer att få en bestående färgpigmering kvar.
Nåja jag får i alla fall rida nu.
onsdag 8 maj 2013
För tre veckor sedan
gick ridturen bra tills jag inte vågade rida över bron utan min medhjälpare, som kommit på efterkälken. För att medhjälparen skulle hinna ifatt tänkte jag att jag kunde rida en bit till vänster istället för till höger över bron.
Men detta ville inte Millan som började skutta omkring och jag for i backen.
Först kände jag inte så mycket, men efter en stund började min högra underarm värka och vid stallet var den rejält uppsvullen.
Denna ridtur slutade med ett nattligt besök på akuten i Falun. Där förberedde de för operation av min arm, efter att de kollat att jag kunde syre-sätta mig ordentligt trots ömmande revben. Dock visade röntgen att inget var brutet och läkaren var väldigt förvånad. Däremot hade jag en ordentlig uppsvullnad strax under armbågen, och det har jag ännu tre veckor senare!! Svullnaden är både hård och mjuk - hårda kanter och mjukt fjädrande i mitten samt väldigt stålblå.
På måndag ska jag på återbesök på ortopeden, få se vad de säger.
Vad som är tråkigt är att jag inte fått och vågat rida med denna svullnad. Detta utifrån risken att ramla av och åter ta emot mig med högerarmen. Men ett som är säkert är att jag kommer hädanefter att rida med armskydd också, för nu har jag känt vilken nytta skyddsvästen gör.
Tanken på armskydden dök upp när jag var med yngsta gossarna på cross-banan. Deras arm och armbågsskydd såg perfekta ut.
På cross-banan visade det sig även att i alla fall en av tvillingarna växt ur crossen under vintern. En ny större cross är nödvändig om de ska fortsätta att köra. Och det är jag 200% säker på efter första förmiddagen i cross-skolan. Hade inte barnbarnet, som också var med, blivit nödig hade vi nog blivit kvar tiden ut även på eftermiddagens allmänåkning. Barnbarnet deltog inte aktivt i cross-skolan, men var större delen av tiden fullt nöjd med sandlådan som så lägligt var belägen bara några meter från där vi parkerat bil och vagn. Tvilling nr 1 som fegat ur det här med cross-åkandet blev mer intresserad av att se både stora och små köra runt på banorna. Han gick med runt banan när handledaren informerade om regler och taktik på banan. Efteråt uttalade tvilling nr 1 ett intresse av att återigen försöka köra.
Idag har i alla fall jag inköpt varsin ny cross-tröja och handskar till grabbarna, glasögon till den ena och en skyddströja åt den andre som jag vet är mest intresserad, och som kan tänkas våga sig på en större cross och även att fortsätta köra. Visar det sig att den andre har mer intresse än att bara prova igen så får jag åka att köpa ytterligare en skyddströja och byta ut armskydden. Armskydden kan jag nog nyttja sedan i min ridning.
Men detta ville inte Millan som började skutta omkring och jag for i backen.
Först kände jag inte så mycket, men efter en stund började min högra underarm värka och vid stallet var den rejält uppsvullen.
Denna ridtur slutade med ett nattligt besök på akuten i Falun. Där förberedde de för operation av min arm, efter att de kollat att jag kunde syre-sätta mig ordentligt trots ömmande revben. Dock visade röntgen att inget var brutet och läkaren var väldigt förvånad. Däremot hade jag en ordentlig uppsvullnad strax under armbågen, och det har jag ännu tre veckor senare!! Svullnaden är både hård och mjuk - hårda kanter och mjukt fjädrande i mitten samt väldigt stålblå.
På måndag ska jag på återbesök på ortopeden, få se vad de säger.
Vad som är tråkigt är att jag inte fått och vågat rida med denna svullnad. Detta utifrån risken att ramla av och åter ta emot mig med högerarmen. Men ett som är säkert är att jag kommer hädanefter att rida med armskydd också, för nu har jag känt vilken nytta skyddsvästen gör.
Tanken på armskydden dök upp när jag var med yngsta gossarna på cross-banan. Deras arm och armbågsskydd såg perfekta ut.
På cross-banan visade det sig även att i alla fall en av tvillingarna växt ur crossen under vintern. En ny större cross är nödvändig om de ska fortsätta att köra. Och det är jag 200% säker på efter första förmiddagen i cross-skolan. Hade inte barnbarnet, som också var med, blivit nödig hade vi nog blivit kvar tiden ut även på eftermiddagens allmänåkning. Barnbarnet deltog inte aktivt i cross-skolan, men var större delen av tiden fullt nöjd med sandlådan som så lägligt var belägen bara några meter från där vi parkerat bil och vagn. Tvilling nr 1 som fegat ur det här med cross-åkandet blev mer intresserad av att se både stora och små köra runt på banorna. Han gick med runt banan när handledaren informerade om regler och taktik på banan. Efteråt uttalade tvilling nr 1 ett intresse av att återigen försöka köra.
Idag har i alla fall jag inköpt varsin ny cross-tröja och handskar till grabbarna, glasögon till den ena och en skyddströja åt den andre som jag vet är mest intresserad, och som kan tänkas våga sig på en större cross och även att fortsätta köra. Visar det sig att den andre har mer intresse än att bara prova igen så får jag åka att köpa ytterligare en skyddströja och byta ut armskydden. Armskydden kan jag nog nyttja sedan i min ridning.
söndag 21 april 2013
Söndag
med strålande väder, 21 grader mitt på dagen. Yngsta grabbarna har spelat säsongens första fotbollsmatch, nåja träningsmatch, men de vann med 4-0. Bra för självkänslan.
Resten av dagen har de studsat på studsmattan, cyklat och hjälpt till lite med veden.
Så här långt har vi nu klarat av tre födelsedagar och jag är numer mamma till en 27 åring, en 23 åring och en 18 åring!! En liten förvirrande känsla infinner sig när man börjar tycka att även barnen börjar få lite år. Men grannfrun tyckte väl att det var väl inget...kom igen när du har barn som fyller 53 ;)
Jag har väl även lite sorg och vånda över att de yngsta barnen snart fyller 12. De är inga små "pluttar" längre. Snart tittar de också ner på lilla mamma innan de lyfter upp henne på axeln och bär iväg med henne. Husch ja :)
Mammans arm ja, lite mindre ont och kanske lite mindre svullen men ack så färggrann. Revbenet gör sig också påmind emellanåt, speciellt när det kommer en nysning.
Tyvärr höll sig ridkrypningen i schack bara fem dagar!! Den har också rört på sig idag när det var sol och varmt...men det går inte att övertala någon att hjälpa mig med inridningen just nu. Med hänvisning till min arm ;) Jag får vackert kväva krypningen så gott det går.
Istället njuter jag av tussilagon som tittat fram och att åter kunna ta en fika ute i solen utan att frysa allt för mycket.
Resten av dagen har de studsat på studsmattan, cyklat och hjälpt till lite med veden.
Så här långt har vi nu klarat av tre födelsedagar och jag är numer mamma till en 27 åring, en 23 åring och en 18 åring!! En liten förvirrande känsla infinner sig när man börjar tycka att även barnen börjar få lite år. Men grannfrun tyckte väl att det var väl inget...kom igen när du har barn som fyller 53 ;)
Jag har väl även lite sorg och vånda över att de yngsta barnen snart fyller 12. De är inga små "pluttar" längre. Snart tittar de också ner på lilla mamma innan de lyfter upp henne på axeln och bär iväg med henne. Husch ja :)
Mammans arm ja, lite mindre ont och kanske lite mindre svullen men ack så färggrann. Revbenet gör sig också påmind emellanåt, speciellt när det kommer en nysning.
Tyvärr höll sig ridkrypningen i schack bara fem dagar!! Den har också rört på sig idag när det var sol och varmt...men det går inte att övertala någon att hjälpa mig med inridningen just nu. Med hänvisning till min arm ;) Jag får vackert kväva krypningen så gott det går.
Istället njuter jag av tussilagon som tittat fram och att åter kunna ta en fika ute i solen utan att frysa allt för mycket.
onsdag 17 april 2013
Ej kompisar
En av de yngsta grabbarna är numer ständigt i luven med en annan klasskamrat. Det verkar som de båda retar sig på varandra.
Min son hade sagt "hej kompis idag" varpå klasskamraten blivit arg och tagit en pensel och målat på min sons tröja.
Sonen kontrade med att gömma skor och strumpor för målaren.
Min son hade sagt "hej kompis idag" varpå klasskamraten blivit arg och tagit en pensel och målat på min sons tröja.
Sonen kontrade med att gömma skor och strumpor för målaren.
Bita i gräs...
...eller rättare, grus, fick jag göra igår kväll!
Ridturen började bra och slutade lite mindre bra. Min medhjälpare kom lite på efterkälken och jag ville inte rida över bron hemmåt själv. Istället tänkte jag rida en liten bit bortåt på en annan väg i korsningen vid bron. Det ville inte Millan som började stöka varpå jag tappade stigbyglarna och så var cirkusen igång som slutade med att jag trillade av.
Kände direkt att höger underarm värkte, men helt naturligt efter en "avåkning". Men vid stallet hade armen svullnat upp i dubbel storlek strax under armbåge/armveck.
Eftersom värken tilltog så blev det en resa till akuten. Väl där var läkaren först mer intresserad av mitt ömmande revben. Men efter två smärtlindrande tabletter, kolla av andning, blodtryck, temp och syresättningsförmåga fick jag förflytta mig till ortopeden där de förberedde operation. Röntgen visade dock att det inte var något brott. Läkaren var väldigt förvånad över detta utifrån hur min högerarm såg ut. Istället fick jag ett sling som stöd för armen och slapp vidare ingrepp.
Idag har jag varit hemma och försökt ta det lugnt.
Ridturen började bra och slutade lite mindre bra. Min medhjälpare kom lite på efterkälken och jag ville inte rida över bron hemmåt själv. Istället tänkte jag rida en liten bit bortåt på en annan väg i korsningen vid bron. Det ville inte Millan som började stöka varpå jag tappade stigbyglarna och så var cirkusen igång som slutade med att jag trillade av.
Kände direkt att höger underarm värkte, men helt naturligt efter en "avåkning". Men vid stallet hade armen svullnat upp i dubbel storlek strax under armbåge/armveck.
Eftersom värken tilltog så blev det en resa till akuten. Väl där var läkaren först mer intresserad av mitt ömmande revben. Men efter två smärtlindrande tabletter, kolla av andning, blodtryck, temp och syresättningsförmåga fick jag förflytta mig till ortopeden där de förberedde operation. Röntgen visade dock att det inte var något brott. Läkaren var väldigt förvånad över detta utifrån hur min högerarm såg ut. Istället fick jag ett sling som stöd för armen och slapp vidare ingrepp.
Idag har jag varit hemma och försökt ta det lugnt.
måndag 15 april 2013
Handboll och magsjuka
Under helgen var det Irsta cupen i Västerås. Kim den rödhårige var med från fredag kväll till söndag eftermiddag. Killarna i hans lag spelade bra, men tyvärr slutade alla matcher utom en med förlust. Men vad gör det, sammanlagt har deras säsong varit på topp med överhängande segrar. Dessutom fick en lagspelare fraktas till akuten med ett uppskuret knä strax innan åttondelsfinalen
Det var en mycket trött, men nöjd liten rödhårig som vi fick med oss hem på söndag eftermiddag. Vad vi inte visste var att han även fått med sig någon illasinnad magsjukebakterie som slog till med kraft idag på eftermiddagen.
Jag lider så med honom och hoppas att det i alla fall kan vara snabbt övergående.
Det var en mycket trött, men nöjd liten rödhårig som vi fick med oss hem på söndag eftermiddag. Vad vi inte visste var att han även fått med sig någon illasinnad magsjukebakterie som slog till med kraft idag på eftermiddagen.
Jag lider så med honom och hoppas att det i alla fall kan vara snabbt övergående.
Millan
Sakta men säkert går vi framåt.
Förra veckan tordes jag mig på en ridtur ner mot ån och bort mot en sommarhage. Strax innan ån hoppade jag av och vi gick över bron. Millan var så lugn att jag vågade mig på att sitta kvar och rida över bron. Hon klippte lite med öronen men för övrigt helt lugn.
Igår blev det en ridtur mot åkrarna och skogen bortanför hagen vid stallet. Eftersom isen en bit in i skogen var hård så beslöt vi att vända. Istället red jag runt i kanten på en åker. Tillbaka mot vägen blev det några oförberedda travsteg men hon stannade snällt när jag höll in henne. Sedan provade jag flera gånger att vända genom viktförskjutning. Millan snappade snabbt vad jag ville och bytte kurs. Bara några gånger behövde jag extra förstärkning med tygeln.
Duktig och klok häst jag har. :)
I stallet är hon lugn efter en ridtur. Tycker väl att hon fått tillräckligt med uppmärksamhet och inga protester över att jag pysslar med Skrutten. Men de dagar vi inte varit iväg på en ridtur kan hon demonstrera sin åsikt genom ilskna miner.
Förra veckan tordes jag mig på en ridtur ner mot ån och bort mot en sommarhage. Strax innan ån hoppade jag av och vi gick över bron. Millan var så lugn att jag vågade mig på att sitta kvar och rida över bron. Hon klippte lite med öronen men för övrigt helt lugn.
Igår blev det en ridtur mot åkrarna och skogen bortanför hagen vid stallet. Eftersom isen en bit in i skogen var hård så beslöt vi att vända. Istället red jag runt i kanten på en åker. Tillbaka mot vägen blev det några oförberedda travsteg men hon stannade snällt när jag höll in henne. Sedan provade jag flera gånger att vända genom viktförskjutning. Millan snappade snabbt vad jag ville och bytte kurs. Bara några gånger behövde jag extra förstärkning med tygeln.
Duktig och klok häst jag har. :)
I stallet är hon lugn efter en ridtur. Tycker väl att hon fått tillräckligt med uppmärksamhet och inga protester över att jag pysslar med Skrutten. Men de dagar vi inte varit iväg på en ridtur kan hon demonstrera sin åsikt genom ilskna miner.
tisdag 26 mars 2013
Skrutt
Skrutten trivdes inte hos Emmy så i söndags fick han flytta hem igen. Istället tog Emmy hem sin Kiwie som sällskap till Candy.
Skrutten verkade nöjd med återflytten, Millan är däremot mindre nöjd!
Igår när jag skulle ta in Skrutten anföll Millan honom och han for ut ur hagen med mig släpandes efter i grimskaftet. Stängselstolpar trådar plankor stickor och flisor yrde.
Öm i kroppen lyckades jag till slut få in hästarna och lugnt i stallet.
Idag är jag blå och öm både här och där och Skrutten, stackaren får på nåder komma fram till höet korta stunder.
Candy och Kiwie är däremot glada över återseendet.
Skrutten verkade nöjd med återflytten, Millan är däremot mindre nöjd!
Igår när jag skulle ta in Skrutten anföll Millan honom och han for ut ur hagen med mig släpandes efter i grimskaftet. Stängselstolpar trådar plankor stickor och flisor yrde.
Öm i kroppen lyckades jag till slut få in hästarna och lugnt i stallet.
Idag är jag blå och öm både här och där och Skrutten, stackaren får på nåder komma fram till höet korta stunder.
Candy och Kiwie är däremot glada över återseendet.
lördag 16 mars 2013
Helg igen...
...och igår efter jobbet hämtade jag liten Z. Men vilken pers det vart!
Först såg hon nöjd ut men så fick hon syn på mig med lockat hår och då...tvärnit! Gud vad hon grinade och skrek. Hon skulle inte med mig. Hennes mamma blev orolig, och inte konstigt igentligen, men det kan bli för mycket "adjö" som spär på.
Till slut väste jag "gå, bara gå"
Och mycket riktigt lugnade liten ner sig och vi kunde komma iväg. Sen var det lugnt och hon är samma nöjda glada liten. Pladdrar öronen av oss!!
Just nu, medans jag lagar mat leker hon ute med grannens Neo under uppsikt av sina farbröder.
Sen ska vi se om dillkött smakar lilla fröken innan hon får följa med till brukshundsklubben.
Först såg hon nöjd ut men så fick hon syn på mig med lockat hår och då...tvärnit! Gud vad hon grinade och skrek. Hon skulle inte med mig. Hennes mamma blev orolig, och inte konstigt igentligen, men det kan bli för mycket "adjö" som spär på.
Till slut väste jag "gå, bara gå"
Och mycket riktigt lugnade liten ner sig och vi kunde komma iväg. Sen var det lugnt och hon är samma nöjda glada liten. Pladdrar öronen av oss!!
Just nu, medans jag lagar mat leker hon ute med grannens Neo under uppsikt av sina farbröder.
Sen ska vi se om dillkött smakar lilla fröken innan hon får följa med till brukshundsklubben.
tisdag 12 mars 2013
Husch...
...vilket snöoväder det blev medans jag och Vilsa var ute på promenad!
Och nu en liten "månadsrapport".
Lite rörigt på jobbet är det nog. Vi vet inte riktigt vem vi har som chef och idag fick vår vikarierande assistent veta att hon redan imorgon dag börjar jobba som assistent till den enda ännu kvarvarande chefen över oss.
Men jag känner att jag börjar ha koll på alla mina inloggningar och den personal jag har hand om. Dags att lära sig hantera budget och brukare.
Jag har dessutom hunnit omplacera en personal och anställa två. Idag blev jag dessutom irriterad på en assistent. Det visade sig dock att hon var helt oskyldig så till vida i det jag trode hon gjort. Dock är hon och tittar på fel mapp vilket kan skapa kaos. Nåja vi kunde skratta åt det efteråt.
Vår trasiga bil är äntligen hämtad från verkstaden. Tog lite längre tid än tänkt då de var tvugna att skicka tillbacka den så lackverkstaden fick göra om jobbet en andra gång.
Dock är det fortfarande halt på byvägen...eller var till igår. Lalla ilsknade till och for iväg med traktorn och grusade hela byvägen, två km. Nu blir det intressant att höra kommentarerna hos gubbarna i byn!!
Nytt golv i köket har det också blivit nu när jag äntligen fick ordentlig lön. I fyra år har vi gått på ett furugolv som blivit alltmer stickigt. Stickorna som fastnat i våra fötter har blivit alltmer längre och grövre. Det var lite klyvet att lägga in klickgolv men vad gör man. Mindre risk för otäcka stickor och mer lättstädat, men halare och kallare. Dessutom har jag upptäckt att damm och smuts syns bättre.
Han ut på en första ridtur med Millan efter byvägen och där jag fick styra själv innan det blev halt. Nu är det så där hopplöst tvärnit igen i utvecklandet av inridningen. Men jag hoppas på att jag snart kan komma igång mer på allvar.
Och nu en liten "månadsrapport".
Lite rörigt på jobbet är det nog. Vi vet inte riktigt vem vi har som chef och idag fick vår vikarierande assistent veta att hon redan imorgon dag börjar jobba som assistent till den enda ännu kvarvarande chefen över oss.
Men jag känner att jag börjar ha koll på alla mina inloggningar och den personal jag har hand om. Dags att lära sig hantera budget och brukare.
Jag har dessutom hunnit omplacera en personal och anställa två. Idag blev jag dessutom irriterad på en assistent. Det visade sig dock att hon var helt oskyldig så till vida i det jag trode hon gjort. Dock är hon och tittar på fel mapp vilket kan skapa kaos. Nåja vi kunde skratta åt det efteråt.
Vår trasiga bil är äntligen hämtad från verkstaden. Tog lite längre tid än tänkt då de var tvugna att skicka tillbacka den så lackverkstaden fick göra om jobbet en andra gång.
Dock är det fortfarande halt på byvägen...eller var till igår. Lalla ilsknade till och for iväg med traktorn och grusade hela byvägen, två km. Nu blir det intressant att höra kommentarerna hos gubbarna i byn!!
Nytt golv i köket har det också blivit nu när jag äntligen fick ordentlig lön. I fyra år har vi gått på ett furugolv som blivit alltmer stickigt. Stickorna som fastnat i våra fötter har blivit alltmer längre och grövre. Det var lite klyvet att lägga in klickgolv men vad gör man. Mindre risk för otäcka stickor och mer lättstädat, men halare och kallare. Dessutom har jag upptäckt att damm och smuts syns bättre.
Han ut på en första ridtur med Millan efter byvägen och där jag fick styra själv innan det blev halt. Nu är det så där hopplöst tvärnit igen i utvecklandet av inridningen. Men jag hoppas på att jag snart kan komma igång mer på allvar.
onsdag 13 februari 2013
Ännu utan bil
För två veckor sedan, tredje dagen som byvägen var isgata utan någon sandning, styrde inte vår bil dit jag ville. Bil, jag och Christoffer hamnade "i mjölkpallen". Efter detta pekade framhjulen åt helt olika håll. Halva bakre stöfångaren bröts loss och vänster backspegel trasades sönder. Men den gamla halvruttna mjölkpallen står där hel och i sin gråa prakt, som om inget har hänt!!!
Dagen efter hämtades bilen och sedan har det varit tyst från försäkringsbolaget - Folksam.
Jag vill veta om de tänker kosta på en lagning av bilen eller om vi måste se oss om efter en ny. Det är tråkigt att leva i ovishet och få be om skjuts till jobbet.
Dagen efter hämtades bilen och sedan har det varit tyst från försäkringsbolaget - Folksam.
Jag vill veta om de tänker kosta på en lagning av bilen eller om vi måste se oss om efter en ny. Det är tråkigt att leva i ovishet och få be om skjuts till jobbet.
Millan
Har ridit på Millan idag. Fortfarande har jag stöd genom att ha med någon som håller i både grimskaft och en hink med lite godis. Men det går bra, jag vågade till och med att styra henne lite med tyglarna. Första gången jag tog i tyglarna sparkade hon bakut. Jag var rädd att hon inte gillade att man drog i bettet. Detta har jag kontrollerat från marken utan så mycket som en darrning från Millan. Kanske blev hon bara överraskad denna första gång.
Något som är helt klart är att hon är otroligt lättlärd. Hon förstår fort att vi inte vill något ont och vad vi kräver av henne.
Nu längtar jag bara efter att våga kunna rida henne på egen hand.
Något som är helt klart är att hon är otroligt lättlärd. Hon förstår fort att vi inte vill något ont och vad vi kräver av henne.
Nu längtar jag bara efter att våga kunna rida henne på egen hand.
Ett kapitel i mitt liv
...eller kanske flera kapitel har jag lämnat
och klivit in i ett nytt.
Ja det har till och med snart hunnit gå en månad sedan vi som för tre och ett halvt år sedan på darriga ben började vår resa mot socionomexamen, nu äntligen nått vårt mål. Tja egentligen var väl inte riktigt alla med hela vägen till slutet. Några hoppade av på vägen och några tog en paus och är klara först om något år. Och några som tog examen med oss har börjat sin resa något år innan oss och även de av en eller annan anledning pausat mitt i.
Jag tycker i alla fall att vi har varit duktiga.
Jag var lite orolig över om jag skulle lyckas få något nytt jobb. Som flera hade jag garderat mig och sökt några småkurser, men dessa fick jag tacka nej till. För när jag väl stod vid slutet av socionomutbildningen hade jag fått två nya jobb. Ja det ena fick ja till och med meddelande via mobilen, att jag var välkommen redan fyra dagar senare, under resan till sista timmen - då vi gick upp och fick vår examen.
Då denna tjänst, trots att det är ett vikariat, men dels var inom ramen av mitt syfte med studien och dels är på en ort med bara halva ressträckan och restiden än det andra jobbet, samt att det ger en betydligt högre lön., så föll valet på detta. Det andra jobbet hade säkert även varit intressant eftersom det var inom ett nystartat projekt med ensamkommande flyktingbarn.
I och med detta har jag även sagt upp mig från mitt gamla jobb, och det känns skönt. Jag ville verkligen inte tillbaka.
och klivit in i ett nytt.
Ja det har till och med snart hunnit gå en månad sedan vi som för tre och ett halvt år sedan på darriga ben började vår resa mot socionomexamen, nu äntligen nått vårt mål. Tja egentligen var väl inte riktigt alla med hela vägen till slutet. Några hoppade av på vägen och några tog en paus och är klara först om något år. Och några som tog examen med oss har börjat sin resa något år innan oss och även de av en eller annan anledning pausat mitt i.
Jag tycker i alla fall att vi har varit duktiga.
Jag var lite orolig över om jag skulle lyckas få något nytt jobb. Som flera hade jag garderat mig och sökt några småkurser, men dessa fick jag tacka nej till. För när jag väl stod vid slutet av socionomutbildningen hade jag fått två nya jobb. Ja det ena fick ja till och med meddelande via mobilen, att jag var välkommen redan fyra dagar senare, under resan till sista timmen - då vi gick upp och fick vår examen.
Då denna tjänst, trots att det är ett vikariat, men dels var inom ramen av mitt syfte med studien och dels är på en ort med bara halva ressträckan och restiden än det andra jobbet, samt att det ger en betydligt högre lön., så föll valet på detta. Det andra jobbet hade säkert även varit intressant eftersom det var inom ett nystartat projekt med ensamkommande flyktingbarn.
I och med detta har jag även sagt upp mig från mitt gamla jobb, och det känns skönt. Jag ville verkligen inte tillbaka.
tisdag 1 januari 2013
Gott Nytt År
Ja, hoppas ni hade ett gott slut på 2012 och att ni får ett riktigt gott 2013.
En liten summering av 2012och första dagen 2013 :
Vi väntade att både Pärlan och Mellody skulle nedkomma med varsit föl någon gång i maj-juni. Tyvärr blev det inte riktigt så. En tidig morgon i april hände det tragiska att Pärlan kastade två fina hingstföl. Med sista fölet kom även moderkakan och en blodåder brast för Pärlan. Enligt veterinären visade alla tecken på att det hade gått fort. Pärlan hade aldrig hunnit bli medveten om vad som hänt, hon hade aldrig rest sig upp och fölen låg där de kommit ut. Den ena fortfarande i fostersäcken. Allt vart bara nattsvart och jag var på väg att ge upp mina drömmar om uppfödning i liten skala samtidigt som jag tränade distansridning.
Men efter regn kommer solsken, med god stöttning vågade jag språnget att leta efter en ny häst. Samtidigt som jag hittade Millan fick jag ett omotståndligt erbjudande om att köpa två unghingstar. Jag kunde inte bara släppa det och det fanns en tanke att man kunde ju sälja den ena om det visade sig vara någon som man inte fungerade så bra med. Nu har vi dock känt att båda är helt underbara i temperament och tillgivenhet. Snyggast är den som jag från början inte riktigt gillade utseendet på då jag såg foton på honom!!
En rengnig höst medförde att vi inte kunde flytta två av hästarna till Emmy som tänkt. Samtidigt fick också unghingstarna som skulle flytta till mitt "reservstall" gå kvar en längre tid. Detta för att inte stressa dem i onödan. De rymde ju och försvann under ett dygn då de kom hit. Det ville jag inte få en upprepning av och valde att de fick gå kvar här för att vi riktigt skulle få en hållbar relation och lugna hästar. Nu är i alla fall Regnaat och Cessal flyttade till Fille och Fjompen över vintern. Candy och Skrutten till Emmy. Jag behöver ägna tid till inridning av Millan. Emmy åkte av Millan med buller och bång under sommaren, vilket förde med sig att Emmy blev rädd för Millan. Vilket i sin tur avfärdade Emmy som tänkbar medhjälpare till Millan. Skrutten skulle behöva ridas in men nu kan Emmy miljöträna honom så får inridningen ta vid framåt våren istället, och så kan Emmy rida Candy då jag behöver lägga mer fokus på Millan. Jag har känt att jag av bekvämlighet väljer Candy istället för att tampas med unghästar!!
Nåja, vi har övat med en modig Christoffer som fått sitta på både Millan och Skrutten och även rida Millan, så idag efter tre försök och en hink muta har jag hängt och flaxat lite på Millan. Funkar det lika bra imorgon så ska jag provsitta henne också. Några skogsrundor blir det dock inte riktigt än, utan de första ridturerna får ske får bli i falsk trygghet i nedre hagen. Det trevliga med araber är att de har lätt att förstå vad man vill och efter lite "fjant" tycks de acceptera vad man pysslar med. Jag är väl i och för sig medveten om att jag kommer nog att få några snabba rusningar, men kan vi bara hitta balans och våga lita på varandra så ska det nog gå.
Mellodys lilla stoföl, går numer under arbetsnamnet Lillfjompan, har tagit sig till en fin, levnadsglad och pigg liten 6 månaders tjej, tja hon är numer rätt rund och nästan lika hög som mamma Mellody.
Nu hoppas vi på ett gott nytt hästår under 2013 för oss och alla andra.
En liten summering av 2012och första dagen 2013 :
Vi väntade att både Pärlan och Mellody skulle nedkomma med varsit föl någon gång i maj-juni. Tyvärr blev det inte riktigt så. En tidig morgon i april hände det tragiska att Pärlan kastade två fina hingstföl. Med sista fölet kom även moderkakan och en blodåder brast för Pärlan. Enligt veterinären visade alla tecken på att det hade gått fort. Pärlan hade aldrig hunnit bli medveten om vad som hänt, hon hade aldrig rest sig upp och fölen låg där de kommit ut. Den ena fortfarande i fostersäcken. Allt vart bara nattsvart och jag var på väg att ge upp mina drömmar om uppfödning i liten skala samtidigt som jag tränade distansridning.
Men efter regn kommer solsken, med god stöttning vågade jag språnget att leta efter en ny häst. Samtidigt som jag hittade Millan fick jag ett omotståndligt erbjudande om att köpa två unghingstar. Jag kunde inte bara släppa det och det fanns en tanke att man kunde ju sälja den ena om det visade sig vara någon som man inte fungerade så bra med. Nu har vi dock känt att båda är helt underbara i temperament och tillgivenhet. Snyggast är den som jag från början inte riktigt gillade utseendet på då jag såg foton på honom!!
En rengnig höst medförde att vi inte kunde flytta två av hästarna till Emmy som tänkt. Samtidigt fick också unghingstarna som skulle flytta till mitt "reservstall" gå kvar en längre tid. Detta för att inte stressa dem i onödan. De rymde ju och försvann under ett dygn då de kom hit. Det ville jag inte få en upprepning av och valde att de fick gå kvar här för att vi riktigt skulle få en hållbar relation och lugna hästar. Nu är i alla fall Regnaat och Cessal flyttade till Fille och Fjompen över vintern. Candy och Skrutten till Emmy. Jag behöver ägna tid till inridning av Millan. Emmy åkte av Millan med buller och bång under sommaren, vilket förde med sig att Emmy blev rädd för Millan. Vilket i sin tur avfärdade Emmy som tänkbar medhjälpare till Millan. Skrutten skulle behöva ridas in men nu kan Emmy miljöträna honom så får inridningen ta vid framåt våren istället, och så kan Emmy rida Candy då jag behöver lägga mer fokus på Millan. Jag har känt att jag av bekvämlighet väljer Candy istället för att tampas med unghästar!!
Nåja, vi har övat med en modig Christoffer som fått sitta på både Millan och Skrutten och även rida Millan, så idag efter tre försök och en hink muta har jag hängt och flaxat lite på Millan. Funkar det lika bra imorgon så ska jag provsitta henne också. Några skogsrundor blir det dock inte riktigt än, utan de första ridturerna får ske får bli i falsk trygghet i nedre hagen. Det trevliga med araber är att de har lätt att förstå vad man vill och efter lite "fjant" tycks de acceptera vad man pysslar med. Jag är väl i och för sig medveten om att jag kommer nog att få några snabba rusningar, men kan vi bara hitta balans och våga lita på varandra så ska det nog gå.
Mellodys lilla stoföl, går numer under arbetsnamnet Lillfjompan, har tagit sig till en fin, levnadsglad och pigg liten 6 månaders tjej, tja hon är numer rätt rund och nästan lika hög som mamma Mellody.
Nu hoppas vi på ett gott nytt hästår under 2013 för oss och alla andra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
