Handling i Borlänge

Så nu är man botad en tid framöver igen "leende". Jag och nioårinarna har varit till Borlänge - Biltema och Kupolen.
Pojkarnas cykelhjälmar var hopplöst trasiga efter att faktiskt ha hållit i nästan tre somrar. Stoffe ville ha med racerbilar men Kimpe ville ha en mer vuxenmodell i svart, och så fick det bli. När vi ändå var där köpte vi den sedan länge utlovade crosshjälmen till Nea.
Snabbt över till Kupolen där det som vanligt var ofattbart mycket folk. Kims jumpaskor, som egentligen heter något helt annat i barnens mun, har nötts till något oigenkännligt och således också krävde ett byte.
Det slutade med att båda nioåringarna fick skor och jag ett par nya foppa, eftersom mina gamla av någon underlig anledning har blivit ett halvt par. Hur jag letar kan jag inte hitta den andra halvan. Men jag anar mig till hur det gått till.
Allt som ofta får man nuförtiden i vårat hus höra -mamma (eller någon annan familjemedlems namn) Vilsa har xx i munnen! och så tar jakten vid innan detta något försvinner eller blir söndertuggat.

Hökörning, poliser och nyheter

Gårdagen bjöd på bad, flytt av hingstarna och hökörning i vanlig ordning. Efter Nya Ågatan fick jag svänga åt sidan och släppa fram en brandbil, senare mötte vi samma brandbil i lugnare tempo...men det var lugnet före stormen.

Mitt i lilla Gubbo var världens folksamling, 4 polisbilar, en brandbil samt en senapsgul volvo på fel ända, det vill säga den låg på taket. har polisen haft biljakt måntro??!

Nåja nyfiken som man är så slog jag upp lokaltidningen idag på morgonen för man inbillar sig ju att en nyhetstidning är just en nyhetstidning...men nej! Inte ett ord i varken Nlt eller Dala Demokraten!
Så just nu undrar jag över varför man ska betala för att bara läsa om olika arrangemang som skett för tre dagar sedan...jag vill ha nyheter!

Men som det är nu får man i vanlig ordning förlita sig på djungeltelegrafen när det gäller nyheter om sådant som man verkligen tycker är nyheter.

Älgparken i Långshyttan, hö och bad

Gårdagen bjöd förutom på flytt av höbalar, ett besök på Långshyttans Älgpark. Något som jag varmt rekommenderar Med andra ord ett tryck på den stora Gillaknappen "leende". Förutom att mata älgkor och kalvar fick vi klappa och klia dem. Stoffe ställde frågor och en av korna svarade, liksom älgarnas ägare tålmodigt svarade på våra frågor.
Efteråt tog vi en lugn stund och njöt av goda våfflor med glass och sylt.
Liten Zavanna njöt också av utflykten men hade inte tid med att äta våfflor, det var så mycket annat av intresse "leende".

Tyvärr hittar jag inte sladden till min mobil så jag skulle kunna föra över bilderna tagna i älgparken, så det får bli en senare fråga.

Ett sent kvällsdopp hann vi med i Storsand också. Vilsa njöt och badade minst lika mycket som vi.

Killen som skulle hjälpa oss med att rulla höet körde också stopp idag. Han morrade lite över en annan han hjälpt igår. För förmodligen så var upprinnelsen till sönderkörningen från gårdagens körning på den andres åker. Nålen till vår bindare har inte kommit idag, så vi får hoppas på måndagens postgång. Men det finns fler åkrar där höet måste slås ner och vändas i flera dagar så det torkar.

Oj, hörde just fem regndroppar på altantaket. Det är torrt ute nu, ändå vill jag att regnet väntar ytterligare några dagar tills allt hö är inne "leende" - och då hamnar väl vi någonstans vid min korta semester!!

Något förvånad, skörd och pioner

Med höjt ögonbryn och något förvånad min konstaterar jag efter att ha läst dagens nyheter att kommunens styrande har ändrat ett beslut efter ett möte härom kvällen med företagare i centrala delar av samma kommun. Nu ska de äntligen återigen öppna upp vägarna runt torget.
Själv höll jag på att kissa på mig en kväll på väg hem från Linde, när jag fick två saktgående fordon framför mig genom centrum. Kände att detta var en nödsituation som krävde en smidig lösning som innebar att jag åkte rakt. Ingen skylt som påvisade att vägen raktfram numer var en återvändsgräns.
Någon vecka senare hade det kommit upp en skylt....halvvägs in på ovan nämnda genomfart och för några dagar senare såg jag att det äntligen kommit upp en skylt vid korsningen....

Hur det gick med min blåsa? Jo jag lyckades med stor svårighet klara mig ända fram till vår toa...

Mitt nya växthus av glas har idag "givit" oss - och grannfrun, hon fick två tomater och en gurka - årets första skörd. Två stora härliga gurkor och fyra vackert röda tomater. Och som sagt, grannfrun fick dela det goda med oss som tack för bränslet till gräsklipparen och för att hon är en bra granne.
Hon opererade ena knäet för några år sedan och har haft några svackor men nu verkar hennes kämpande ha gett lite önskat resultat Hon kämpar på bra och tar lååånga promenader varje dag med sin hund "Yrsa".

Sedan har trädgården utökats med en rosa vackert bondpion och en dillpion. Satte dem mellan plommonträdet och vinbärs busken. Nu hoppas jag att dessa vill rota sig och ge oss många års vacker blommning. Resten av trädgården fick jag ge en ordentlig rotblöta för nu börjar det bli torrt och det såg så ledset ut.

Stopp i produktion och skor i diket

Vi har just nu tillfälligt stopp i höproduktionen - det heter ju liten tuva skälper stort lass, men denna gång var det ett litet knappt centimeterstort hjul på och i hö pressen som trillat bort på åkern. Någonstans, och hur lätt är det att hitta ett så litet hjul som kan ligga snudd på precis var som helst?
Nog så irriterande när man känner sig pressad och vill hinna med innan regnet kommer åter, nu har vi turligt nog en som kommer och gör rundbalar av resten.
Resten av veckan gäller det nu att få omkull höet på resterande åkrar, det har ju gått lite trögt ändå, dels på grund av vanligt arbete och dels på grund av att pressen redan från start behövde viss service för att binda balarna med två snören och inte bara ett!

Äldsta dottern köpte sig en ny cykel igår och tog sin första provrunda på dryga två mil tur och retur och däremellan hjälpte hon till med att lasta och lasta ur höbalar. Mamma vart lite imponerad där "leende".
Tidigare på förmiddagen körde äldsta dottern sin lillasyster till kusiner i Lindesberg. Därefter åkte lillasyster och två kusiner till Örebro där de bland annat gick på bio.
Hem tog de tåg. Och nu är det så att lilla jag - mamma - vart nog lite överhettad av all sol och värme! Tänkte fel och fick jättebrottom att hämta yngsta dottern, inte förrens jag kom till station trillade femöringen ner och jag kom på att jag var där nästan tre kvart för tidigt.

När jag och yngsta dottern sedan var på väg hem fick vi se en sko vid vägrenen strax efter en fartkamera, vid närmare granskning konstaterade vi förvånat att det även fanns ett tillhörande ben till skon!
Vi vände för att bli smått chockade när vi även fick se två händer sticka rakt upp mot skyn från diket, ny snabb usväng och trevande efter mobiltelefon.
När vi sedan krypkörde sakta fram mot skon, benet och händerna kom resten av den lindrigt nyktra kroppen upp i sittande ställning från diket och en av händerna vinkade glatt!!
Dottern försökte ringa polisen, men som många andra gånger försvann täckningen på mobilen och återkom inte förrens det kändes hopplöst försent att ringa.
Nåja, ansiktet ni diket kändes misstänkt bekant från någon av de dagligen besökande på torget och runt en viss affär som säljer mestadels flaskor i varierande form. Dessutom tycktes det inte ha gått någon större nöd på personen i diket.

Hö

Nu är det höintag som gäller, solen bränner liksom solbrännorna, näsan kliar av allt hödamm och armarna värker! De senaste dagarna har vi flyttat några ... massa hundra balar!

Liemannen

Lördag em på väg hem från jobbet och på cykel ringer mobilen som en tok i ryggsäcken. Till slut kan jag inte stå emot utan hoppar av cykeln och börjar rota efter mobilen. Medans jag gör detta kliver det rätt vad det är upp en figur ur diket och tätningen brevid vägen. På axeln har denne figur ..en lie.
Iof inte så märkvärdigt, men platsen förvånar mig, liksom beteendet. Figuren tittar sig inte om åt något håll bara går tvärs över vägen och vinklar 90 grader bort från mig.
När jag slutligen pratat färdigt med dottern i mobilen och trampar vidare och om figuren försöker jag få en glimt av ansiktet, men figuren tycks inte ens notera att jag svischar förbi, vet fortfarande inte ens om det var en han eller en hon.

Jag konstaterar bra att ..tja, nu har jag nog sett liemannen och det i moderniserad tappning!!

Liemannen har en ny blåvitrutig skjorta, gröna byxor, nya moderna beiga kängor, brun slokhatt och ngn rutig tygväska på höften, lien har ett rött modernt järnskaft och håret det är grått, ja nästan vitt.

Platsen liemannen kom ifrån var onekligen underlig, men det är lite mer underligt vart han var på väg just där också!

Nåja, jag tror jag lever fortfarande, liksom mina nära och kära.