Yngsata telningen har lagt in en önskan till födelsedagen,
han vill ha en ankkyckling!!!
ja han har tom klippt ut en bild på en ankkyckling och lagt i min plånbok så att jag köper rätt nästa gång jag går till affären och handlar! (måste ha missat den avdelningen men det kankse finns på Ica "leende")
Mina argument att det förmodligen inte går så bra ihop med våra hundar - av en fågelhundsart - går inte hem.
lördag 22 mars 2008
Påskkärringarna flyger
Igår morse for näst yngsta upp och undrade om det var idag påskkärringarna flög till blåkulla, ja det är det kanske svarade jag (kanske ngt obetänksamt) varpå jag hade två 6 åringar som stod i fönstret och spanade mot himlen efter påskkärringar...................!
måndag 3 mars 2008
Det förgågna
Min käre far fylde 60 år igår, ngt som vi försökte överraska med middag. Jag tyckte det vart trevligt och en massa god mat, och jag hoppas verkligen pappa vart nöjd!
Men det här fick mig att idag tänka lite tillbaka,
min första svärmor, en helt underbar människa, hon sa en gång "de döttrar man inte får som barn får man senare i livet", det värmde och värmer fortfarande. Tyvärr gick hon bort bara ngt år senare i cancer, endast 38 år gammal, då var jag i övre tonnåren och tyckte hon var ngt gammal, idag har jag passerat dessa år och ngr till, själv - inte sjutton är jag gammal! Jag har konstaterat att hon gick bort på tok för ung ........... hon fattas mig verkligen!
En annan person som också fattas mig oerhört, var en gammal man när vi träffades, han var då nästan 70 år. Han hade en oerhörd kunskap, och vi träffades genom min sambo och gemensamt intresse - hästarna. Man kunde bolla ideer och tankar, lära sig av hans kunskap, lyssna på det han hade att berätta om byggden och folket som levde och levt - ja han gick också ifrån oss på tok för tidigt, han borde haft flera år kvar att leva!
Han kom så gott som varje dag en sväng på sin moped, tog en fika, diskuterade, gav en hjälpande hand eller ett gott råd.
Fast det är nästan 10 år sedan han gick bort, saknar jag honom fortfarande väldigt ofta.
Min morfar, dog för 16 år sedan, det är också en människa jag saknar, piplukten - barndomsminnen, obligatoriska kräftfisket, naturliga länken till övriga släktingar mm.
I mitt jobb träffar jag flera gånger i veckan en gammal, gammal man, han är både till utseende och sätt sååå lik min morfar och det gjorde mig så ont när han fick skäll av sin son en dag för ngn vecka sedan. Det är inte lätt att hantera små små medicinpiller när händerna inte längre lyder, de är svullna, förvärkta och fumliga!
Och slutligen, min allra allra första hund, Ronja, vilken fantastisk hund! Hon kom till mig som en mycket rädd och skygg misshandlad 5 månaders valp och vart en underbar hund, vi tävlade lite i lydnad och spårning men framför allt vaktade hon på barnen, hon hade kunnat gå i döden för dem.
Jag kommer aldrig att glömma när hon inte hade morgon pinkat, jag såg hur nödig hon var men först ansåg hon att hon var tvungen att vakta min äldste son medans jag hängde tvätt!
Hon han träffa "sin efterträdare" Iza en gång innan hon gick bort i cancer, även hon.
Iza har i mångt och mycket blivit väldigt lik Ronja och nu börjar även hon bli gammal, för nästa månad blir hon 11 år, hon har överlevt sin företrädare med ett halvår, men måtte det bli ngr år till!
Jag har även under vintern med gnagande oro sett att även åren börjar ta ut sin rätt på min första häst, hon är i år 28 år och lever i mångas ögon på övertid, men så länge hon är pigg och inte alltför mycket tappat livsgnistan så får hon hänga med för det är inte så lätt.
Vi har gnetat runt i skogen, hon har kastat av mig, ibland utan vilja men ngr gånger med flit, en gång drog hon iväg ifrån mig med sadel och allt! Hon har sparkat mig ngn gång nafsat efter mig också, men många gånger bara snusat mig i håret. Men för det mesta har vi nog bara njutit båda två!
Ja tiden går, vi ska ta vara på den, för rätt vad det är finns inte den man håller så oerhört mycket av längre ibland oss
och framför allt så förblir inte våra barn små så värst länge...........rätt vad det är är de för små för att vilja vara med oss
rätt vad det är är det inte längre ngn liten "knubbing" som kommer upp i knä eller ner i sängen och vill gosa.............
Allt är på lånad tid!
Men det här fick mig att idag tänka lite tillbaka,
min första svärmor, en helt underbar människa, hon sa en gång "de döttrar man inte får som barn får man senare i livet", det värmde och värmer fortfarande. Tyvärr gick hon bort bara ngt år senare i cancer, endast 38 år gammal, då var jag i övre tonnåren och tyckte hon var ngt gammal, idag har jag passerat dessa år och ngr till, själv - inte sjutton är jag gammal! Jag har konstaterat att hon gick bort på tok för ung ........... hon fattas mig verkligen!
En annan person som också fattas mig oerhört, var en gammal man när vi träffades, han var då nästan 70 år. Han hade en oerhörd kunskap, och vi träffades genom min sambo och gemensamt intresse - hästarna. Man kunde bolla ideer och tankar, lära sig av hans kunskap, lyssna på det han hade att berätta om byggden och folket som levde och levt - ja han gick också ifrån oss på tok för tidigt, han borde haft flera år kvar att leva!
Han kom så gott som varje dag en sväng på sin moped, tog en fika, diskuterade, gav en hjälpande hand eller ett gott råd.
Fast det är nästan 10 år sedan han gick bort, saknar jag honom fortfarande väldigt ofta.
Min morfar, dog för 16 år sedan, det är också en människa jag saknar, piplukten - barndomsminnen, obligatoriska kräftfisket, naturliga länken till övriga släktingar mm.
I mitt jobb träffar jag flera gånger i veckan en gammal, gammal man, han är både till utseende och sätt sååå lik min morfar och det gjorde mig så ont när han fick skäll av sin son en dag för ngn vecka sedan. Det är inte lätt att hantera små små medicinpiller när händerna inte längre lyder, de är svullna, förvärkta och fumliga!
Och slutligen, min allra allra första hund, Ronja, vilken fantastisk hund! Hon kom till mig som en mycket rädd och skygg misshandlad 5 månaders valp och vart en underbar hund, vi tävlade lite i lydnad och spårning men framför allt vaktade hon på barnen, hon hade kunnat gå i döden för dem.
Jag kommer aldrig att glömma när hon inte hade morgon pinkat, jag såg hur nödig hon var men först ansåg hon att hon var tvungen att vakta min äldste son medans jag hängde tvätt!
Hon han träffa "sin efterträdare" Iza en gång innan hon gick bort i cancer, även hon.
Iza har i mångt och mycket blivit väldigt lik Ronja och nu börjar även hon bli gammal, för nästa månad blir hon 11 år, hon har överlevt sin företrädare med ett halvår, men måtte det bli ngr år till!
Jag har även under vintern med gnagande oro sett att även åren börjar ta ut sin rätt på min första häst, hon är i år 28 år och lever i mångas ögon på övertid, men så länge hon är pigg och inte alltför mycket tappat livsgnistan så får hon hänga med för det är inte så lätt.
Vi har gnetat runt i skogen, hon har kastat av mig, ibland utan vilja men ngr gånger med flit, en gång drog hon iväg ifrån mig med sadel och allt! Hon har sparkat mig ngn gång nafsat efter mig också, men många gånger bara snusat mig i håret. Men för det mesta har vi nog bara njutit båda två!
Ja tiden går, vi ska ta vara på den, för rätt vad det är finns inte den man håller så oerhört mycket av längre ibland oss
och framför allt så förblir inte våra barn små så värst länge...........rätt vad det är är de för små för att vilja vara med oss
rätt vad det är är det inte längre ngn liten "knubbing" som kommer upp i knä eller ner i sängen och vill gosa.............
Allt är på lånad tid!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
