Söndag

med strålande väder, 21 grader mitt på dagen. Yngsta grabbarna har spelat säsongens första fotbollsmatch, nåja träningsmatch, men de vann med 4-0. Bra för självkänslan.
Resten av dagen har de studsat på studsmattan, cyklat och hjälpt till lite med veden.

Så här långt har vi nu klarat av tre födelsedagar och jag är numer mamma till en 27 åring, en 23 åring och en 18 åring!! En liten förvirrande känsla infinner sig när man börjar tycka att även barnen börjar få lite år. Men grannfrun tyckte väl att det var väl inget...kom igen när du har barn som fyller 53 ;)
Jag har väl även lite sorg och vånda över att de yngsta barnen snart fyller 12. De är inga små "pluttar" längre. Snart tittar de också ner på lilla mamma innan de lyfter upp henne på axeln och bär iväg med henne. Husch ja :)

Mammans arm ja, lite mindre ont och kanske lite mindre svullen men ack så färggrann. Revbenet gör sig också påmind emellanåt, speciellt när det kommer en nysning.
Tyvärr höll sig ridkrypningen i schack bara fem dagar!! Den har också rört på sig idag när det var sol och varmt...men det går inte att övertala någon att hjälpa mig med inridningen just nu. Med hänvisning till min arm ;) Jag får vackert kväva krypningen så gott det går.
Istället njuter jag av tussilagon som tittat fram och att åter kunna ta en fika ute i solen utan att frysa allt för mycket.

Ej kompisar

En av de yngsta grabbarna är numer ständigt i luven med en annan klasskamrat. Det verkar som de båda retar sig på varandra.

Min son hade sagt "hej kompis idag" varpå klasskamraten blivit arg och tagit en pensel och målat på min sons tröja.
Sonen kontrade med att gömma skor och strumpor för målaren.

Bita i gräs...

...eller rättare, grus, fick jag göra igår kväll!

Ridturen började bra och slutade lite mindre bra. Min medhjälpare kom lite på efterkälken och jag ville inte rida över bron hemmåt själv. Istället tänkte jag rida en liten bit bortåt på en annan väg i korsningen vid bron. Det ville inte Millan som började stöka varpå jag tappade stigbyglarna och så var cirkusen igång som slutade med att jag trillade av.
Kände direkt att höger underarm värkte, men helt naturligt efter en "avåkning". Men vid stallet hade armen svullnat upp i dubbel storlek strax under armbåge/armveck.

Eftersom värken tilltog så blev det en resa till akuten. Väl där var läkaren först mer intresserad av mitt ömmande revben. Men efter två smärtlindrande tabletter, kolla av andning, blodtryck, temp och syresättningsförmåga fick jag förflytta mig till ortopeden där de förberedde operation. Röntgen visade dock att det inte var något brott. Läkaren var väldigt förvånad över detta utifrån hur min högerarm såg ut. Istället fick jag ett sling som stöd för armen och slapp vidare ingrepp.

Idag har jag varit hemma och försökt ta det lugnt.

Handboll och magsjuka

Under helgen var det Irsta cupen i Västerås. Kim den rödhårige var med från fredag kväll till söndag eftermiddag. Killarna i hans lag spelade bra, men tyvärr slutade alla matcher utom en  med förlust. Men vad gör det, sammanlagt har deras säsong varit på topp med överhängande segrar. Dessutom fick en lagspelare  fraktas till akuten med ett uppskuret knä strax innan åttondelsfinalen

Det var en mycket trött, men nöjd liten rödhårig som vi fick med oss hem på söndag eftermiddag. Vad vi inte visste var att han även fått med sig någon illasinnad magsjukebakterie som slog till med kraft idag på eftermiddagen.
Jag lider så med honom och hoppas att det i alla fall kan vara snabbt övergående.

Millan

Sakta men säkert går vi framåt.
Förra veckan tordes jag mig på en ridtur ner mot ån och bort mot en sommarhage. Strax innan ån hoppade jag av och vi gick över bron. Millan var så lugn att jag vågade mig på att sitta kvar och rida över bron. Hon klippte lite med öronen men för övrigt helt lugn.

Igår blev det en ridtur mot åkrarna och skogen bortanför hagen vid stallet. Eftersom isen en bit in i skogen var hård så beslöt vi att vända. Istället red jag runt i kanten på en åker. Tillbaka mot vägen blev det några oförberedda travsteg men hon stannade snällt när jag höll in henne. Sedan provade jag flera gånger att vända genom viktförskjutning. Millan snappade snabbt vad jag ville och bytte kurs. Bara några gånger behövde jag extra förstärkning med tygeln.
Duktig och klok häst jag har. :)

I stallet är hon lugn efter en ridtur. Tycker väl att hon fått tillräckligt med uppmärksamhet och inga protester över att jag pysslar med Skrutten. Men de dagar vi inte varit iväg på en ridtur kan hon demonstrera sin åsikt genom ilskna miner.