Lilla Ludvikaspelet

Kim var med och sprang på Lilla Ludvikaspelet idag. Först 60 meter där han kom 4:a på tiden10.97.

Några timmar senare var det dags för 400 meter. Han tog ledningen nästan på en gång efter start och höll den ända fram tills de gick ur sista kurvan. Efter målgång fick förklaringen till att han inte höll undan, han trodde de skulle springa ett varv till som de gjort på tidigare tävlingar i Falun och därför tänkte att han skulle spara sig lite. Inte ca tio meter före målgång gick det upp men då var det ju lite sent.

Nåja han vart 2:a på tiden 1.31.92 och det är inte fy skam. Och som synes av bilden är han inte ledsen utan fullt nöjd själv med sin insats.

Stort grattis till silvermedaljen
önskar resten av familjen

En fantastisk dag

Först gjorde vi en sväng och kollade markanden och Drakbåtsfesten. Pojkarna åkte lite karusell och vi köpte marknadskarameller och brända mandlar - mitt favoritgodis!

Sedan åkte vi upp till stugan för att lämpa av lite grejor och plank.




Det är fantastiskt vackert där uppe. Hela gårdstunet blommade av midsommarblomster och smörblommor. Solen strålade och vi bara njöt. Efter att vi burit in alla grejorna och vi fikat tog vi oss tid att gå upp till Predikstolen och njuta av utsikten.

Bilden här intill visar vy över skogen mot Spånsan och masterna där. Otroligt vackert och hisnande högt.


Pojkarna han med att tälja lite stickor och tandpetare. De har väldigt roligt där uppe. Kanske är det naturen eller friheten eller både och "leende".

Häst på rymmen och tjyvjakt

Telefonen bröt nattsömnen 2.33 i natt och vi fick upp och hämta en vilsen Razze.

Innan vi visste att det var han så var vi lite förvånade över att någon av hästarna hade rymt mot Fanrövägen. Fille brukar ibland sticka men då alltid gå åt motsatta hållet och till en annan gård där det finns ett travsto. Förvirringen och oron vart ännu större när det visade sig vara Razze. han brukar inte sticka, och inte själv.

Tankarna snurrade. Var fanns de andra då? Hade tjejen som vi lovat ska få låna honom i sommar försök ta ut honom ur hagen och tappat honom? Hon hade sms,at Nea tidigare på kvällen. Men jag hade känslan av att tjejen befann sig på annan ort.

När vi sedan glädjande nog fann både Qeros och Fille kvar i hagen. Vi förstod att något måste ha skrämt iväg Razze, men vad. Han skulle inte självmant ha sprungit så långt själv, allra helst som de andra var kvar i hagen. Hade han bara gått ut skulle han ha trampat runt i närheten av de andra.

Vi hittade vart han hade gått ut och i motsatta ände av hagen hittade vi en skjuten och slaktad råbock. Tjyvjackt!!
Men vi fick bilden klar för oss. Razze är ordentligt skotträdd sedan nyårsaftonen då sommarstugeägarna skjöt raketer rakt mot hästarna och hagen. Jag kan mycket väl förstå att han vart rädd om tystnaden och lugnet plötsligt bryts av en eller flera bösskott alldeles intill.

Nattvandring, tenta, moped och cykel..

...vet inte men nattvandringar med hundarna den här tiden på året har något visst. Det är så mysigt med dimman som stiger upp nere i dalen kring ån och väver in allt i en vit dimma. Jag blir så glad av dessa små nattvandringar, varför vet jag inte riktigt men det kanske är en kombination av ljuset, dimman, ljudet och alla dofter.
Sen har det varit så skönt att få komma ut och röra på sig efter att ha suttit framför datorn nästan hela dagar med tentan. Sista tentan för terminen förhoppningsvis, och för ett tag framöver. Till hösten är det dags för verksamhetsförlagd utbildning. Lite nervöst men spännande.

Äntligen så har Neas moped blivit lagad och hon kan åka igen. En snabbtvätt av håret och så flaxade hon (rullade) iväg mot Söderbärke med ett stort leende i ansiktet. Men det är väl klart, i hennes ålder vill man ju röra på sig och kan man göra det för egen maskin är ju det extra spännande och lockande.

Småpojkarna vill också utvidga världen, men på cykel. Kim tjatade hela dagen på mig om att vi skulle ta en riktig långtur på cykeln. Så nyligen, nu ikväll vart det en runda på nästan milen. Häromdagen gjorde vi en tur också med storasyster Emmy. Vi stannade till en kort stund och tittade över en åker på blixtar och åska som närmade sig. Vi hade sedan tur som han precis hem innan regnet och åskan passerade över huset. Regn med hagel och hetsig åska. Nea hade inte lika stor tur. Hon såg mer ut som en dränkt katt när hon kom. Jag hade inte velat vara i hennes situation när åskan gick som värst. Vi, resten av familjen satt torra på altanen och tittade på skådespelet.

Idag har det varit en solig dag. Jag har njutit (förutom av cykelturen) av syrendoften, svalornas ljud, solen och en "ny "bra bok. Hjärtslaget av Eva Dahlbeck. Byggd på en verklig händelse.