...är det åter igen kungligt bröllop och otäcka oväder i Usa. När det gäller ovädren tänker jag på alla människor som drabbas. Blir utan hus och hem, mister anhöriga och kanske har det tufft ekonomiskt innan och inga försäkringar som täcker. Man kan bara föreställa sig den chock och hopplöshet som måste infinna sig men antagligen är det bara en snudd av verkligheten.
Kungabröllopet hade jag återigen gärna sett, men som när kron prinsessan Viktoria gifte sig så är jag upptagen. Då jobbade jag, idag måste jag redovisa individuella uppgifter om arbetsgruppens psykologi. Nåja jag får motivera sönerna att se nyheterna ikväll.
I den lilla världen här hemma i byn har våren kommit en hel del på väg. Bladen på träden är vackert ljusgröna och snart större än musöronstorlek. Majbrasan ser större ut än ifjol och snön har försvunnit helt.
Och med snöns försvinnande kan någon som har bil till postlådestället inte ta in svängen mot stället utan alltmer har denne knaprat in på gräsmatteranden och slutligen skrapat i stenmuren. För mig ter det sig underligt att man under den tid på året då snön ligger 40 - 50 cm utanför stenmuren kan ta svängen in men inte nu! Är det posten så undrar jag varför tidningsbudet lyckas men inte den förstnämnde?!
Vi ställde upp en stubbe för att rädda stenmuren, men denna stubbe har nästan dagligen flyttats. Igår hade vi lagt en sten bakom stubben. Stubben flyttad och någon måste ändå fått en dunk. Igår tröttnade min sambo och satte upp en stängselstolpe i plast. Ska bli intressant och se om de kan missa den.
I skogen slingrar det ljusa stigar kors och tvärs numer. På min tid när man sprang och tränade i skogen var de mossbeklädda stigarna de bästa för ben och knän. Lagomt mjuka. Dessutom gav de varierande underlag och en och annan rot bidrag till att man lärde sig lyfta på fötterna förutom att det inte slet på kroppen med monotont underlag. Visst fanns det en och annan elljusslinga inne i den större staden, men ändå var det vanliga simpla stigar som erbjöd bästa underlaget.
Men nu har entusiastikerna här i byn strött sågspån på många stigar runt om. Visserligen kul att man tar initiativ till att märka upp stigarna. Men räcker det inte med spån på de ställen där underlaget är mer konstant blöta?
Måste man dessutom ha sågspån ända ut på by vägen? Mina hästar som inte är vana och inte förstår förändringen tycker det är läskigt med det ljusa när man kommer.
torsdag 28 april 2011
måndag 25 april 2011
Dessa stora farliga hundar
Det vart krock i schemat så husse fick bli stand in och åka med Vilda Hilda Vilsa till brukshundsklubben.
Vår Vita Herdehund - som inte är så liten, utan en ganska stor dam fast hon inte är mer än 16 månader - tyckte husses famn var bästa platsen att vara i när hon kom till Bk.
Hon tycker det är en superläskig plats att vara på. Det krävdes en kort promenad bort från de andra hundarna för att hon lite slokörat skulle våga delta i unghundsträningen. Men efter hand avtog värsta skräcken.
Så är det med stora "farliga" hundar... de är inte så farliga ;)
Själv var jag på ett extra jaktmöte eftersom tre medlemmar varav två styrelsemedlemmar valt att kliva ur klubben. Den ena känner väl att han inte får fullt stöd och lite mothugg. Det har väl inte blivit som han vill alla gånger. Men när får man som man vill fullt ut. Dessutom är han själv delaktig i att han fick mothugg av andra medlemmar.
Min teori är att när han sedan inte fick så mycket respons på sitt avhopp så har han övertalat nummer två att också kliva av. Det är lite skumt eftersom den förre sagt att han tänkte vara kvar i klubben.
Nåja, nu skulle vi välja två nya styrelsemedlemmar, varför de som skulle kliva av skulle vara med på det mötet förstår inte jag, men de var med och tyckte och tänkte om vilka som lämpade sig att vara med.
Vår Vita Herdehund - som inte är så liten, utan en ganska stor dam fast hon inte är mer än 16 månader - tyckte husses famn var bästa platsen att vara i när hon kom till Bk.
Hon tycker det är en superläskig plats att vara på. Det krävdes en kort promenad bort från de andra hundarna för att hon lite slokörat skulle våga delta i unghundsträningen. Men efter hand avtog värsta skräcken.
Så är det med stora "farliga" hundar... de är inte så farliga ;)
Själv var jag på ett extra jaktmöte eftersom tre medlemmar varav två styrelsemedlemmar valt att kliva ur klubben. Den ena känner väl att han inte får fullt stöd och lite mothugg. Det har väl inte blivit som han vill alla gånger. Men när får man som man vill fullt ut. Dessutom är han själv delaktig i att han fick mothugg av andra medlemmar.
Min teori är att när han sedan inte fick så mycket respons på sitt avhopp så har han övertalat nummer två att också kliva av. Det är lite skumt eftersom den förre sagt att han tänkte vara kvar i klubben.
Nåja, nu skulle vi välja två nya styrelsemedlemmar, varför de som skulle kliva av skulle vara med på det mötet förstår inte jag, men de var med och tyckte och tänkte om vilka som lämpade sig att vara med.
söndag 24 april 2011
Ridtur, luftbössa och jagande hundar
Avslutade gårdagen med en ridtur på Candy runt Galdtjärn. Det är så vackert där utefter sjökanten. Tyvärr har ju ägaren till numer Barken konferens fått tillstånd att bygga fritidshus där.
Men men det var inte det jag skulle skriva om!
Som mångårig hundägare vet jag att det kan hända ett och annat med hundar. Hur vältränade och väldresserade de är så kan man aldrig fullt ut lita på dem. Jag har också lärt mig att alla hundar går inte att få fullt lydiga och att man får anpassa sig en aning utifrån vilken ras det är. Med andra ord det går lika lite att generalisera lydnad på hundar som på allt annat här i livet...
Normalt är det inte så många som är ute när jag rider på kvällarna, m,en nu är det ju vår, varmt och soligt och påskhelg så en del stugsittare har hittat ut och på en massa aktiviteter. Kom i kort galopp när en smäll hördes. ABS bromsar på en häst fungerar utmärkt och ögonblickligen! Men jag satt kvar som tur var.
Innan vi hunnit förstått att smällarna härrörde från en luftbössa han det komma två till
smällar. Första tanken var, hur någon kan stå och skjuta mot traktorvägen? Vem som helst kan ju komma gående, och det hör man ju inte. Även om det bara är ett luftbösseskott så kan det skada!
Nåja jag fick kontakt med en av de som bor på gården där man använde luftbössa så att de kunde hålla upp en stund medans jag red förbi.
det var då jag i ögonvrån fick se deras hund komma farandes mot oss vilt skällande. Tur jag har en hundvan häst!
Nu vet jag som hundägare att det är sådant som kan hända, speciellt om man har en valp! Men det är i de lägen då hunden har ägare som vill lysa ed hur perfekta de är som hundägare och dressörer som jag känner ett litet leende i mungipan och tänker "ja just det - man kan aldrig vara helt säker på sin hund"!!!
Min första schäfer kom jag långt med i lydnads och spårträningen. Jag till och med tävlade lite smått innan barnen blev fler och tiden vart knapp. Första Jack Russelterrier gick jag också med på bruks hundsklubben. Han vart ganska lydig - för att vara en JR! Men när vi flyttade till huset, tappade han successivt alla funktioner. Mot slutet av hans levnad gick det inte att gå med honom i koppel. Han gjorde då sitt bästa i att strypa sig själv!
Vit Herdehund nummer ett gick jag aldrig på träning med. Av någon underlig anledning tycktes hon alltid kunna allt ändå. Hon höll sig på gården - utom strax innan löpet. Då hände det att hon kunde gå över till grannens hund. Annars satt hon snällt och bara tittade på hundar som gick förbi. Såg de alltför läskiga ut gick hon till matte.
Jag mins en gång när anhöriga till en granne tog cykel och sin hanhund och cyklade allt vad de kunde, demonstrativt förbi våran gård där vår V H satt. Det slutade med att de hade grannskapets tre hanhundar och tillhörande ilskna hussar efter!! Inte vår V H!
Så gjorde Welsh Springerspaniel entré i våra liv. Hur mycket man tränar med dem så måste man ständigt uppdatera minnet. Det går inte heller att ha båda lösa på gården, då sticker de efter något som kan jagas.
Nu har Vit Herde nummer två kommit till familjen. Hon är ett år och några månader. Husse har gått fyra valpträningstillfällen på Brukshundsklubben. Hon kan gå fot, komma på inkalning. Och framför allt det går att ha henne lös på gården. Jag kan lita på henne till 95 %. Kommer någon av familjens katter kan hon ibland inte motstå en jakt. Men hon kan förnöjt sitta och studera hundar och barn som går förbi.
Med andra ord, det ligger lika mycket i rasen som i ägarens förmåga att träna. Det går inte att genarilsera....
Men men det var inte det jag skulle skriva om!
Som mångårig hundägare vet jag att det kan hända ett och annat med hundar. Hur vältränade och väldresserade de är så kan man aldrig fullt ut lita på dem. Jag har också lärt mig att alla hundar går inte att få fullt lydiga och att man får anpassa sig en aning utifrån vilken ras det är. Med andra ord det går lika lite att generalisera lydnad på hundar som på allt annat här i livet...
Normalt är det inte så många som är ute när jag rider på kvällarna, m,en nu är det ju vår, varmt och soligt och påskhelg så en del stugsittare har hittat ut och på en massa aktiviteter. Kom i kort galopp när en smäll hördes. ABS bromsar på en häst fungerar utmärkt och ögonblickligen! Men jag satt kvar som tur var.
Innan vi hunnit förstått att smällarna härrörde från en luftbössa han det komma två till
smällar. Första tanken var, hur någon kan stå och skjuta mot traktorvägen? Vem som helst kan ju komma gående, och det hör man ju inte. Även om det bara är ett luftbösseskott så kan det skada!
Nåja jag fick kontakt med en av de som bor på gården där man använde luftbössa så att de kunde hålla upp en stund medans jag red förbi.
det var då jag i ögonvrån fick se deras hund komma farandes mot oss vilt skällande. Tur jag har en hundvan häst!
Nu vet jag som hundägare att det är sådant som kan hända, speciellt om man har en valp! Men det är i de lägen då hunden har ägare som vill lysa ed hur perfekta de är som hundägare och dressörer som jag känner ett litet leende i mungipan och tänker "ja just det - man kan aldrig vara helt säker på sin hund"!!!
Min första schäfer kom jag långt med i lydnads och spårträningen. Jag till och med tävlade lite smått innan barnen blev fler och tiden vart knapp. Första Jack Russelterrier gick jag också med på bruks hundsklubben. Han vart ganska lydig - för att vara en JR! Men när vi flyttade till huset, tappade han successivt alla funktioner. Mot slutet av hans levnad gick det inte att gå med honom i koppel. Han gjorde då sitt bästa i att strypa sig själv!
Vit Herdehund nummer ett gick jag aldrig på träning med. Av någon underlig anledning tycktes hon alltid kunna allt ändå. Hon höll sig på gården - utom strax innan löpet. Då hände det att hon kunde gå över till grannens hund. Annars satt hon snällt och bara tittade på hundar som gick förbi. Såg de alltför läskiga ut gick hon till matte.
Jag mins en gång när anhöriga till en granne tog cykel och sin hanhund och cyklade allt vad de kunde, demonstrativt förbi våran gård där vår V H satt. Det slutade med att de hade grannskapets tre hanhundar och tillhörande ilskna hussar efter!! Inte vår V H!
Så gjorde Welsh Springerspaniel entré i våra liv. Hur mycket man tränar med dem så måste man ständigt uppdatera minnet. Det går inte heller att ha båda lösa på gården, då sticker de efter något som kan jagas.
Nu har Vit Herde nummer två kommit till familjen. Hon är ett år och några månader. Husse har gått fyra valpträningstillfällen på Brukshundsklubben. Hon kan gå fot, komma på inkalning. Och framför allt det går att ha henne lös på gården. Jag kan lita på henne till 95 %. Kommer någon av familjens katter kan hon ibland inte motstå en jakt. Men hon kan förnöjt sitta och studera hundar och barn som går förbi.
Med andra ord, det ligger lika mycket i rasen som i ägarens förmåga att träna. Det går inte att genarilsera....
Alphenhills Digestive
Kexet förra sommaren som föl:
Eller som vi kallar honom "Kexet", har nu fått flytta från mamma Melody till hagen närmare här hemma. Där får han nu gå med Skrutten och Candy.
Kexet i år som ett åring:Inatt fick han stå i Candys box, medans hon fick vara kvar ute. Skrutten fick också stå inne. Detta var ett bra alternativ för det gick lugnt tillväga i hagen när vi sedan släpte ihop dem alla tre i morse. Candy ville först inte släppa fram Skrutten till Kexet och hårdbevakade honom och såg till att hon var emellan dem :)
Men efter en stund, när de samsas om samma vattenbalja, tillät hon att de hälsade på varandra men så fort de ville leka och busa lite så sa hon ifrån.
Skruttens första skepsis till att longera gick igår väldigt bra. Han till och med vart mer fokuserad på mig än att hålla koll att Candy var kvar i hagen. Han verkar hitintills ha repat sig bra efter torsdagens kastrering.
torsdag 21 april 2011
Skrutten...
....eller Alphenhills Skydancer är nu ett "det", med andra ord "valack". Jag känner mig rätt elak mot honom, men trots allt tror jag att det är det bästa för både honom och oss. Han har varit rätt mycket för att testa oss den senaste tiden - det i kombination att han är snabb att lära - blir inte bra!
Igår fick han vara i sin box resten av dagen. Men från och med idag får han vara i hagen igen. Dock eftersom hästar som har ont gärna vill stå stilla så ska vi se till att han får ordentligt med motion minst två gånger om dagen i två och en halv vecka framöver. I morse var Daniel med och sprang med honom när jag red Candy. Nu ikväll skulle jag longera honom i hagen enligt ordnation. Gick bra till att börja med. Men när Lalla tog in Candy vart han ängslig och drog. Jag hade inget annat att göra än att släppa varpå han tog ett skutt över tråden i hagen. Sedan missade han nog att Candy var i stallet för han drog en massa repor fram och åter innan han vart trött och lät sig fångas.
Konstaterar att han i det fallet är väldigt lik sin mor! Pärlan var ännu värre första året vi hade henne. Tog man ut henne först så ställde hon sig på bakbenen och levde rövare när hon upptäckte att det var tomt i hagen. Tog man ut henne sist drog hon så man tappade henne och så bar det av i full fart mot hagen.
Nåja man lär sig något nytt om djuren varje dag och idag har jag lärt mig att Skrutten stannar inte fast det står en människa i vägen. Jag vet inte om han räknar iskallt att man flyttar på sig eller om han struntar i att han han springer över och gör illa en människa!
Få se vad han tycker om träns och bett om någon dag. Inhandlade ett helt nytt träns i ljusbrunt läder på Aubiose i Borlänge idag åt honom. Hade tänkt köpa ett svart med blåa kanter, men det fanns inga. Kiwie har ett sådant med rosa kanter. Dessa är så snygga och inte alldeles jättevanliga. Kanske kan man hitta ett sådant träns hos någon annan som säljer hästs sportartiklar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
