Vi har haft några tunga veckor nu sedan Emmy var tvungen att ta bort Nicke. Han fattas oss så otroligt mycket.
Det var ett tungt beslut, men jag tror att det var det enda rätta för att han skulle slippa lida mer.
För snart ett år sedan insjuknade han. Han vart så mager och ledsen. Inget prat och inga glada svansviftningar som vanligt.
Labproverna visade inte på Addison, men han svarade bra på medicineringen för denna sjukdom.
Under sommaren hade vi gamla vanliga Nicke här. Men mot slutet av sommaren började han se konstig ut kring ögonen och återigen verkade han inte lika glad som förr.
Klådan vart värre. en av de meiciner han så väl behövde kunde han inte ta. Sista månaden gick han med tratt dygnet runt och vi såg hur han led av att inte kunna klia sig. Dessutom hade han under sista veckan fått blåsor på läpparna.
Jag tror att inför det sista besöket på Falu djursjukhus och hudspecialisten hade nog Emmy redan bestämt sig. När sedan vetrinären själv ifrågasatte hur mycket han skulle få lida så...
Det fanns ju inget svar på hur lång tid det skulle gå innan de hittat rätt medicinering för klådan. Dessutom trode de att de fanns ytterligare en tredje sjukdom som blåssat upp. Att hitta den och hitta rätt medicinering kunde ta år!
Nu vilar han i en grav intill Isa. Och vi saknar dem oerhört mycket. De kommer för alltid att ha varsina speciella hörn i våra hjärtan. Isa fick vi nästan 12 år med, Nicke delade sina sista 2 år med oss. han blev bara fem år! Men han lämnade en oändlig stor saknad...
Vi är trots allt glada att han lämnade ett gäng valpar efter sig.
Två av dem träffar vi då och då. Chappy som bor hos Emmy och Sam som bor i Lindesberg.
Sam o Chappy
Chappy och en vit herdeLukas och Vilsa
Sam
