Ja det är en underhållande företeelse. När vi anländer skäller hon ut alla som inte ingår i vår grupp. Under första passet är intresset för vad vi gör någorlunda på topp. Däremot om vi kör linförighet för länge eller för många gånger tycker hon det är skrutt och sackar allt mer efter ju mer vi tränar. Hon är duktig men hon vill ha snabba kast och mer variation.
Förra veckan skulle vi leka med en leksak för att få upp motivationen Men Vilsa, hon såg bara mer lidande ut. Aldrig att hon skulle befatta sig och nedvärdera sig inför de andra med att leka med en leksak! Med stor nonchalans och ännu större suck blängde hon på gruppens andra hundar. Man kan bara föreställa sig vad hon tyckte de skämde ut sig offentligt.
Igår när vi skulle träna hopp över hinder, som hon tidigare fixat, gick hon konsekvent brevid varpå gruppens instruktör ställde sig ivägen. Vilsa tittade på honom nerifrån och upp samt omvänt tre gånger med en min som var väldigt förnärmat och sedan med en suck hoppade hon väl över som sig bör.
När vi så kommer tillhalvlek, får VildaHilda Vilsa som alla andra hundar sitta i bilen en stund och vila medans matte fikar och får mer muntlig och nyttig lärdom en stund. Efter fikat fortsätter träningen, men Vilsa tycker då att det verkligen får vara bra för dagen. Igår visade hon till och med lite irritation. Först var det någon av de mindre hundarna som ofta stökar och för tillfället störde ordningen i ledet framför hopphindret. Rätt vad det var vände sig Vilsa om och skällde några gånger - som en storasyster som tillrättavisar småsyskonen.
En annan lite större hund, som är duktig men matte kräver mer av, stökade också och de kom inte tillräckligt snabbt till samlingarna varpå instruktören en gång fick ropa en extra gång. Vid sista samlingen stökade matte och hund återigen lite och då tappade Vilsa tålamodet igen och hund och matte fick sig en reprimand. "Hålla på så där och dra ut på tiden när man kan sköta sig och få åka hem" humpf!
Vid "hopp och lek" och "hejdå" spänns kopplet och nosen är radiostyrd mot bilens baklucka för då ska Vilsa hem och därifrån. "Leende".
Jag funderar på att utöka träningarna till endera tisdagar eller torsdagar, få se vad madame tycker om det.
tisdag 31 maj 2011
torsdag 26 maj 2011
Mycket var det
Ja husch det har varit mycket ett tag nu.
Men jag börjar med att berätta att jag, trots att man fått höra emellanåt att det minsann finns 20 åringar som är mer kunniga än en 40 åring, är glad att jag var så korkad och dum så jag la ut pengar på en engelsk bok om funktionshinder. Jo, det är sant! För trots att den stod med i litteraturlistan över terminens kurslitteratur så var den boken den mest onödiga!
Varför lägga ner energi på att läsa om funktionshinder, det är väl ingen socionom som kommer i kontakt med någon individ med funktionshinder eller???
Igår fick vi ut terminens hemtenta och paniken bröt ut totalt. För just sista frågan på tentan berör just denna bok. Inte nog med det. Under föreläsningen som berörde just denna bok var det av fyra-fem klasser kanske i antal personer, sammanlagt en klass! Jag antar att den föreläsningen ansågs lika onödig som boken...för som sagt socionomer kommer väl aldrig i kontakt med funktionshindrade..eller?
När vi ändå håller på med att berätta om skolan och arbetet där så har det stundom varit knepigt att hålla tand för tunga. Även om det finns väldigt kunniga 20 åringar så brister det ibland i förmågan att se sin egen del i hur andra beter sig. Det har vi alla ibland lite till mans, men jag tycker att mank ju försöka att ändra sig och ta till sig kritik när det kommer. Riktigt illa berör blir jag om en person säger att de vill göra en specifik del i ett grupparbete och sedan intar en position så inte andra kan hänga med. Att sedan gå till andra som inte varit närvarande och säga att man är den enda som gör något. Att dessutom även tala om hur dåliga övriga gruppmedlemmar är. Det ger inte ett gott intryck i mina ögon, i alla fall inte om man läser till socionom.
Därför kom det även fram rykten om vad som blivit sagt vilket ledde till en hetsig diskussion mellan två andra i gruppen. Jag hade gärna deltagit i den diskussionen och ställt vederbörande mot väggen, men jag vet inte om det är värt mödan. Och därför blev det inget.
Hörde två andra från en parallelklass diskutera i korridoren idag. Uppenbarligen en liknande händelse i deras grupp. Någon som säger si om någon till någon annan och denna annan berättar till den som blivit omtalad och som ställer mot väggen bara för att få höra att så har inte någon sagt. Mmm jaha och suck...
Nej till verkliga problem.
En otäck olycka på SSAB förra veckan. Två brända av het ånga. Den ena är fortfarande nedsövd och illa bränd, den andra har det gått bättre för. Men tungt för alla inblandade och ansvariga. Har igår både sett och hört på deras chef att det är tungt för honom. Han behöver en ordentlig lugn stund. Inte nog med det så hände en mindre olycka med ett klämt finger idag på samma ställe.
Vi fick dessutom höra på omvägar att pappan till tre syskon, som varav två har varit klasskamrat till respektive Em och Danne, har dött tidigare här i veckan. Under en operation. Känns inte bra! Han var ungefär i min ålder, och så gammalt är inte det, dessutom är ju deras yngsta barn något år yngre än Nea. Man känner verkligen för familjen.
Här hemma har det även hänt lite mindre olyckor. Em skulle köra över Kiwie till hästarna här hemma och kopplingen på hennes bil rasade. Även om det blir en dyr historia på ett par tusen så, inget ont som inte har något gott med sig. Em sov över här hos oss i flera dagar och det var riktigt trevligt. Innebar att vi även fick upp en ny hage med gemensamma krafter.
Medans den hagen tillverkades körde småpojkarna med crossen och fyrhjulingen. En kompis landade crossen mellan två träd. Rädda för skäll smög gossarna in hos farfar och tog både yxa och såg men hade oturen att bli upptäckt av storasyster Em. Crossen kom tillslut loss men eftersom det vart en del plastskador så vart det vassa kanter. Resultatet vart till slut både cross och fyrhjulingsförbud. Dels för risken att skada sig på vassa kanter och dels för att de kört sönder avgasröret på den sistnämnde. Men det fyrhjulingsförbudet hävdes idag, gossarnas pappa pallade inte trycket "leende". Så nu är det åter tomt i bensindunken, och jag som hade hoppats hinna med att få lite så gräset vart färdigklippt.
Igår var det så dags för nästa missöde. Sonhustru till en vän till familjen fick haveri på sin bil sju - åtta mil härifrån. vart lite rörigt ett tag igår när denna havererade bil skulle hämtas. Eftersom Em var utan bil hade hon lånat min bil, jag i min tur hade lånat bil av ovan nämnd vän och satt på tåget. Vännen behövde både sin bil och hjälp av min kära man. Och hade en önskan att komma iväg tidigt för att slippa bli så sen hem.
Jag behövde besöka livsmedelsaffären för att fylla tomma kylskåpet samt hämta Nea tidigast 18.30. Käre mannen skulle skjutsa yngsta sönerna på friidrotten.
Till slut efter ytterligare ett bilbyte och med hjälp av farfar fick vi ihop det.
Men de båda havererade-bil-hämtarna kom oväntat snabbt hem igen. Det visade sig att när de kom fram till den trasiga bilen fanns varken dragkrok eller dragband kvar i bilen.
Senare visade det sig att sonhustrun hade hjälpt min Em att dra fram hästtransport och då hade dragkrok och band använts. Dragkroken hade hamnat i en annan bil och bandet på gräsmattan.
Nåja trots den sena timmen - spöktimmen - var karlarna hungriga så det var bäst att ge dem lite att äta. Då ringer vännens mobil. Sonhustruns syster sitter hos sonhustrun och väntar på att få komma hem. Systern hade följt med en annan släkting för att hämta sonhustrun tidigare på dagen och lägligt lagt sina bilnycklar i den trasiga bilen!
Nu, återigen är min käre man med och har åkt alla milen igen för att få hem den trasiga bilen. Denna gång med dragkrok och nyinköpt dragband.
Usch ja, måtte det komma en lite lugnare period nu. Det känns att det behövs. Men först .... tentan!
Men jag börjar med att berätta att jag, trots att man fått höra emellanåt att det minsann finns 20 åringar som är mer kunniga än en 40 åring, är glad att jag var så korkad och dum så jag la ut pengar på en engelsk bok om funktionshinder. Jo, det är sant! För trots att den stod med i litteraturlistan över terminens kurslitteratur så var den boken den mest onödiga!
Varför lägga ner energi på att läsa om funktionshinder, det är väl ingen socionom som kommer i kontakt med någon individ med funktionshinder eller???
Igår fick vi ut terminens hemtenta och paniken bröt ut totalt. För just sista frågan på tentan berör just denna bok. Inte nog med det. Under föreläsningen som berörde just denna bok var det av fyra-fem klasser kanske i antal personer, sammanlagt en klass! Jag antar att den föreläsningen ansågs lika onödig som boken...för som sagt socionomer kommer väl aldrig i kontakt med funktionshindrade..eller?
När vi ändå håller på med att berätta om skolan och arbetet där så har det stundom varit knepigt att hålla tand för tunga. Även om det finns väldigt kunniga 20 åringar så brister det ibland i förmågan att se sin egen del i hur andra beter sig. Det har vi alla ibland lite till mans, men jag tycker att mank ju försöka att ändra sig och ta till sig kritik när det kommer. Riktigt illa berör blir jag om en person säger att de vill göra en specifik del i ett grupparbete och sedan intar en position så inte andra kan hänga med. Att sedan gå till andra som inte varit närvarande och säga att man är den enda som gör något. Att dessutom även tala om hur dåliga övriga gruppmedlemmar är. Det ger inte ett gott intryck i mina ögon, i alla fall inte om man läser till socionom.
Därför kom det även fram rykten om vad som blivit sagt vilket ledde till en hetsig diskussion mellan två andra i gruppen. Jag hade gärna deltagit i den diskussionen och ställt vederbörande mot väggen, men jag vet inte om det är värt mödan. Och därför blev det inget.
Hörde två andra från en parallelklass diskutera i korridoren idag. Uppenbarligen en liknande händelse i deras grupp. Någon som säger si om någon till någon annan och denna annan berättar till den som blivit omtalad och som ställer mot väggen bara för att få höra att så har inte någon sagt. Mmm jaha och suck...
Nej till verkliga problem.
En otäck olycka på SSAB förra veckan. Två brända av het ånga. Den ena är fortfarande nedsövd och illa bränd, den andra har det gått bättre för. Men tungt för alla inblandade och ansvariga. Har igår både sett och hört på deras chef att det är tungt för honom. Han behöver en ordentlig lugn stund. Inte nog med det så hände en mindre olycka med ett klämt finger idag på samma ställe.
Vi fick dessutom höra på omvägar att pappan till tre syskon, som varav två har varit klasskamrat till respektive Em och Danne, har dött tidigare här i veckan. Under en operation. Känns inte bra! Han var ungefär i min ålder, och så gammalt är inte det, dessutom är ju deras yngsta barn något år yngre än Nea. Man känner verkligen för familjen.
Här hemma har det även hänt lite mindre olyckor. Em skulle köra över Kiwie till hästarna här hemma och kopplingen på hennes bil rasade. Även om det blir en dyr historia på ett par tusen så, inget ont som inte har något gott med sig. Em sov över här hos oss i flera dagar och det var riktigt trevligt. Innebar att vi även fick upp en ny hage med gemensamma krafter.
Medans den hagen tillverkades körde småpojkarna med crossen och fyrhjulingen. En kompis landade crossen mellan två träd. Rädda för skäll smög gossarna in hos farfar och tog både yxa och såg men hade oturen att bli upptäckt av storasyster Em. Crossen kom tillslut loss men eftersom det vart en del plastskador så vart det vassa kanter. Resultatet vart till slut både cross och fyrhjulingsförbud. Dels för risken att skada sig på vassa kanter och dels för att de kört sönder avgasröret på den sistnämnde. Men det fyrhjulingsförbudet hävdes idag, gossarnas pappa pallade inte trycket "leende". Så nu är det åter tomt i bensindunken, och jag som hade hoppats hinna med att få lite så gräset vart färdigklippt.
Igår var det så dags för nästa missöde. Sonhustru till en vän till familjen fick haveri på sin bil sju - åtta mil härifrån. vart lite rörigt ett tag igår när denna havererade bil skulle hämtas. Eftersom Em var utan bil hade hon lånat min bil, jag i min tur hade lånat bil av ovan nämnd vän och satt på tåget. Vännen behövde både sin bil och hjälp av min kära man. Och hade en önskan att komma iväg tidigt för att slippa bli så sen hem.
Jag behövde besöka livsmedelsaffären för att fylla tomma kylskåpet samt hämta Nea tidigast 18.30. Käre mannen skulle skjutsa yngsta sönerna på friidrotten.
Till slut efter ytterligare ett bilbyte och med hjälp av farfar fick vi ihop det.
Men de båda havererade-bil-hämtarna kom oväntat snabbt hem igen. Det visade sig att när de kom fram till den trasiga bilen fanns varken dragkrok eller dragband kvar i bilen.
Senare visade det sig att sonhustrun hade hjälpt min Em att dra fram hästtransport och då hade dragkrok och band använts. Dragkroken hade hamnat i en annan bil och bandet på gräsmattan.
Nåja trots den sena timmen - spöktimmen - var karlarna hungriga så det var bäst att ge dem lite att äta. Då ringer vännens mobil. Sonhustruns syster sitter hos sonhustrun och väntar på att få komma hem. Systern hade följt med en annan släkting för att hämta sonhustrun tidigare på dagen och lägligt lagt sina bilnycklar i den trasiga bilen!
Nu, återigen är min käre man med och har åkt alla milen igen för att få hem den trasiga bilen. Denna gång med dragkrok och nyinköpt dragband.
Usch ja, måtte det komma en lite lugnare period nu. Det känns att det behövs. Men först .... tentan!
fredag 13 maj 2011
söndag 8 maj 2011
Denna helg...
...jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men i till större delen har den varit toppen. Varmt väder, upp emot 25-27 grader varmt och stor sol. Sommarväder med andra ord. En granne gick i och för sig envist omkring hela helgen iförd jacka. Ja till och med gick hem efter extra tröja när hon såg oss i t-shirt och liten Zavanna i bara blus och blöja. Men tyvärr är jag av den sorten så jag tittar på termometern än almanackan!
Fredag han jag inte med någon ridning, städade i stället. Sedan ringde de från Emmys jobb och ville att vi skulle hämta henne eftersom hon mådde dåligt. men vem skulle inte göra det efter ett brand tillbud och en riktig anlagd brand, blivit hotad och slutligen upptäckten av att man glömt en vårdtagare under allt brandkaos i två timmar...
PÅ vägen hem stannade vi till vid Rommekiosken och köpte varsin god glass. Emmy hämtade sina hundar för att sedan sova över hos oss för att hon i bästa möjliga mån skulle skingra tankarna.
Lördag vart det däremot en långtur på Candy. Kim och Christoffer följde med via grusvägar, stock och sten och slutligen asfalt runt. Vart nog en mil drygt. De var jätteduktiga. När de fick mer fart på asfalten och försvann för mig och Candy då fick Candy bråttom att hinna ikapp. Kunde inte ens bromsa henne fast bilar kom.
På eftermiddagen kom Daniel och lilla Zavanna. Hon njuter verkligen av att vara hos oss. Springer barfor och drar med saker. Blir jättesur när hon är trött och vi tycker hon behöver sova.
Plantorna som tagit upp alla ytor på fönsterbrädorna fick flytta ut i växthuset. Kim hjälpte mig att så frön i landet. Sedan lade jag och Lalla över fiberduk för att skydda från katter och kyla. Har aldrig gjort det så vi får se om det ger önskat resultat.
Söndag lika ljuvlig som lördagen...ett tag i alla fall. Linnéa red Candy, Lalla, Daniel och Linnéa fixade lite hovar på Razze. Emmy fixade Kiwies hovar senare på kvällen. Jag cyklade med Zavanna och småpojkarna, rensade svärmors blomsterrabatter. Sedan skulle jag och Linnéa tillsammans med en annan åka lite motorcykel under några kvällstimmar. Men när vi var färdigklädda och började starta upp startade inte reskamratens motorcykel. Tur vi hade haft en härlig fikastund i solen med kaffe, glass, maränger och rån, som Emmy köpt med sig när hon åkte från jobbet, innan. Det gjorde att man kunde skratta åt den ovilliga motorcykeln och istället.
Emmy,Kim och Christoffer sprang av sig det god fikat sedan när de sprang en runda på stigarna i skogen. En annan lagrar det som stötdämpare ;) !
Emmy vart åter igen ledsen en aning. En klasskamrat från gymnasiet hade dött natten till söndagen. Hon hade tagit sitt eget liv. Usch det gör mig ont när unga människor väljer den vägen.
Nu är det en ny vecka och man får väl lova att lagra det som varit och se framåt. Zavanna var med och skruttade runt på morgonen. Kissade på farmors stol så farmor måste byta byxor igen. Vart jätteledsen när jag måste åka. Men jag tror det snart är glömt för innan Daniel åker tillbaka till Stockholm ska han och Zavanna åka och bada med Zavannas mamma. Jag tror att det inte blir så långt tills vi ses nästa gång heller, för jag tror de kommer till helgen igen.
Fredag han jag inte med någon ridning, städade i stället. Sedan ringde de från Emmys jobb och ville att vi skulle hämta henne eftersom hon mådde dåligt. men vem skulle inte göra det efter ett brand tillbud och en riktig anlagd brand, blivit hotad och slutligen upptäckten av att man glömt en vårdtagare under allt brandkaos i två timmar...
PÅ vägen hem stannade vi till vid Rommekiosken och köpte varsin god glass. Emmy hämtade sina hundar för att sedan sova över hos oss för att hon i bästa möjliga mån skulle skingra tankarna.
Lördag vart det däremot en långtur på Candy. Kim och Christoffer följde med via grusvägar, stock och sten och slutligen asfalt runt. Vart nog en mil drygt. De var jätteduktiga. När de fick mer fart på asfalten och försvann för mig och Candy då fick Candy bråttom att hinna ikapp. Kunde inte ens bromsa henne fast bilar kom.
På eftermiddagen kom Daniel och lilla Zavanna. Hon njuter verkligen av att vara hos oss. Springer barfor och drar med saker. Blir jättesur när hon är trött och vi tycker hon behöver sova.
Plantorna som tagit upp alla ytor på fönsterbrädorna fick flytta ut i växthuset. Kim hjälpte mig att så frön i landet. Sedan lade jag och Lalla över fiberduk för att skydda från katter och kyla. Har aldrig gjort det så vi får se om det ger önskat resultat.
Söndag lika ljuvlig som lördagen...ett tag i alla fall. Linnéa red Candy, Lalla, Daniel och Linnéa fixade lite hovar på Razze. Emmy fixade Kiwies hovar senare på kvällen. Jag cyklade med Zavanna och småpojkarna, rensade svärmors blomsterrabatter. Sedan skulle jag och Linnéa tillsammans med en annan åka lite motorcykel under några kvällstimmar. Men när vi var färdigklädda och började starta upp startade inte reskamratens motorcykel. Tur vi hade haft en härlig fikastund i solen med kaffe, glass, maränger och rån, som Emmy köpt med sig när hon åkte från jobbet, innan. Det gjorde att man kunde skratta åt den ovilliga motorcykeln och istället.
Emmy,Kim och Christoffer sprang av sig det god fikat sedan när de sprang en runda på stigarna i skogen. En annan lagrar det som stötdämpare ;) !
Emmy vart åter igen ledsen en aning. En klasskamrat från gymnasiet hade dött natten till söndagen. Hon hade tagit sitt eget liv. Usch det gör mig ont när unga människor väljer den vägen.
Nu är det en ny vecka och man får väl lova att lagra det som varit och se framåt. Zavanna var med och skruttade runt på morgonen. Kissade på farmors stol så farmor måste byta byxor igen. Vart jätteledsen när jag måste åka. Men jag tror det snart är glömt för innan Daniel åker tillbaka till Stockholm ska han och Zavanna åka och bada med Zavannas mamma. Jag tror att det inte blir så långt tills vi ses nästa gång heller, för jag tror de kommer till helgen igen.
söndag 1 maj 2011
Valborg
Det vart valborgsmässofirande utan brasa. Stimmerbos brasa den står kvar trots att den nog är den största hitintills. Men så vart det ju kallt och började blåsa lagom till utsatt tändningstid.
För några år sedan blåste det ordentligt som nu i lördags, men åt vårt håll. Mot vårt hus och de övriga upp på Malmarna. Brasan han tändas och gnistorna flög över hustaken och ner i torra gräset. Istället för att njuta brasa sprang de flesta och försökte få hejd på eventuella små tänkbara uppstart till ytterligare brasor.
Tidigare på dagen hade vi varit upp till Brynberget. Det revs tak och fixades nytt tyg på sofflocket. Snyggt blev det. Christoffer körde crossen ända tills han nästan missade ena bilen. Han ben, fot och självkänsla fick sig en törn. Bilen ett litet hack och några repor.
Christoffer ville inte åka mer. Dock, efter ett tag såg jag att han var till crossen, satt på den och gick därifrån. Detta hände några gånger. Sedan åkte han lite med pappa och körde upp till stugan själv. Allt för att vi ville få hans skräck att släppa!
När det var dags att åka hem lyckades vi peppa honom att köra ner till korsningen. Väl där ville han köra längre så vi körde i kollon och hade honom emellan oss hela skogsvägen. Han var så duktig.
Igår harvade och körde han med crossen hela dagen hos farmor och farfar. Men det slutade mot boväggen framåt kvällen när han var trött och stenarna var besvärliga. En öm hand och lite skevt framdäck. Denna gång är han nog inte lika rädd ändå och törs nog köra igen.
Nu är det vår ordentligt och första dagarna på maj är kall men snart hoppas jag att vi får värmen tillbaka så att jag och Linnea kan så i landet vi grävde upp och gjorde iordning igår. Fönsterbrädorna dignar av tyngden av alla plantor som ska ut. Vi får väl se. Ha det gott till nästa gång och njut våren.
För några år sedan blåste det ordentligt som nu i lördags, men åt vårt håll. Mot vårt hus och de övriga upp på Malmarna. Brasan han tändas och gnistorna flög över hustaken och ner i torra gräset. Istället för att njuta brasa sprang de flesta och försökte få hejd på eventuella små tänkbara uppstart till ytterligare brasor.
Tidigare på dagen hade vi varit upp till Brynberget. Det revs tak och fixades nytt tyg på sofflocket. Snyggt blev det. Christoffer körde crossen ända tills han nästan missade ena bilen. Han ben, fot och självkänsla fick sig en törn. Bilen ett litet hack och några repor.
Christoffer ville inte åka mer. Dock, efter ett tag såg jag att han var till crossen, satt på den och gick därifrån. Detta hände några gånger. Sedan åkte han lite med pappa och körde upp till stugan själv. Allt för att vi ville få hans skräck att släppa!
När det var dags att åka hem lyckades vi peppa honom att köra ner till korsningen. Väl där ville han köra längre så vi körde i kollon och hade honom emellan oss hela skogsvägen. Han var så duktig.
Igår harvade och körde han med crossen hela dagen hos farmor och farfar. Men det slutade mot boväggen framåt kvällen när han var trött och stenarna var besvärliga. En öm hand och lite skevt framdäck. Denna gång är han nog inte lika rädd ändå och törs nog köra igen.
Nu är det vår ordentligt och första dagarna på maj är kall men snart hoppas jag att vi får värmen tillbaka så att jag och Linnea kan så i landet vi grävde upp och gjorde iordning igår. Fönsterbrädorna dignar av tyngden av alla plantor som ska ut. Vi får väl se. Ha det gott till nästa gång och njut våren.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
