gick ridturen bra tills jag inte vågade rida över bron utan min medhjälpare, som kommit på efterkälken. För att medhjälparen skulle hinna ifatt tänkte jag att jag kunde rida en bit till vänster istället för till höger över bron.
Men detta ville inte Millan som började skutta omkring och jag for i backen.
Först kände jag inte så mycket, men efter en stund började min högra underarm värka och vid stallet var den rejält uppsvullen.
Denna ridtur slutade med ett nattligt besök på akuten i Falun. Där förberedde de för operation av min arm, efter att de kollat att jag kunde syre-sätta mig ordentligt trots ömmande revben. Dock visade röntgen att inget var brutet och läkaren var väldigt förvånad. Däremot hade jag en ordentlig uppsvullnad strax under armbågen, och det har jag ännu tre veckor senare!! Svullnaden är både hård och mjuk - hårda kanter och mjukt fjädrande i mitten samt väldigt stålblå.
På måndag ska jag på återbesök på ortopeden, få se vad de säger.
Vad som är tråkigt är att jag inte fått och vågat rida med denna svullnad. Detta utifrån risken att ramla av och åter ta emot mig med högerarmen. Men ett som är säkert är att jag kommer hädanefter att rida med armskydd också, för nu har jag känt vilken nytta skyddsvästen gör.
Tanken på armskydden dök upp när jag var med yngsta gossarna på cross-banan. Deras arm och armbågsskydd såg perfekta ut.
På cross-banan visade det sig även att i alla fall en av tvillingarna växt ur crossen under vintern. En ny större cross är nödvändig om de ska fortsätta att köra. Och det är jag 200% säker på efter första förmiddagen i cross-skolan. Hade inte barnbarnet, som också var med, blivit nödig hade vi nog blivit kvar tiden ut även på eftermiddagens allmänåkning. Barnbarnet deltog inte aktivt i cross-skolan, men var större delen av tiden fullt nöjd med sandlådan som så lägligt var belägen bara några meter från där vi parkerat bil och vagn. Tvilling nr 1 som fegat ur det här med cross-åkandet blev mer intresserad av att se både stora och små köra runt på banorna. Han gick med runt banan när handledaren informerade om regler och taktik på banan. Efteråt uttalade tvilling nr 1 ett intresse av att återigen försöka köra.
Idag har i alla fall jag inköpt varsin ny cross-tröja och handskar till grabbarna, glasögon till den ena och en skyddströja åt den andre som jag vet är mest intresserad, och som kan tänkas våga sig på en större cross och även att fortsätta köra. Visar det sig att den andre har mer intresse än att bara prova igen så får jag åka att köpa ytterligare en skyddströja och byta ut armskydden. Armskydden kan jag nog nyttja sedan i min ridning.
