Igår gjorde vi, ett gäng, nationellt prov i engelska. Jag trodde faktiskt innan att jag skulle klara avsnittet där man skulle lyssna sig igenom en intervju, men mjae det var inte lätt att lyssna på ngt som kom snabbt från en enkel cd spelare och med halvtaskig hörsel. Efter en kort rast skulle vi läsa och svara på e massa frågor, inte heller det så enkelt. Många stycken förstod jag men det var värre att få till svaren, mot slutet av provtiden var det en av de afrikanska killarna som faktiskt började gråta. Jag gav upp då, hade gått igenom hela provet men inte kollat igenom det en sista gång. Huvudet dunkade och jag kunde inte koncentrera mig alls.
När jag sedan kom hem la jag mig en stund och sov innan vi, hela familjen gick till hästarna och vi hjälptes åt att sätta sadel på Razzeman.
Han tog ingen notis alls om sadeln och vi lunkade runt en lååång runda i skogen. Var kanske inte det allra smartaste tilltaget med mitt ömma lårben och höft, men jag hade en skön stund att rensa huvudet och jag tror Razzeman uppskattade promenaden.
Jag fick tillfälle att fundera där i skogen, över hur våra barn och ungdomar har det i skolan. Det är nog inte så konstigt att de kommer hem, tar en macka och stänger in sig på sina rum och sover.....och sover.
Vi har nog alldeles för höga krav på dem, och hur ska det sluta?
Jag avslutade dagen med att gå till sängs samtidigt som mina yngsta som snart blir 8 år! Tänka sig det är 8 år sedan redan, som man pustade runt 30 kg övervikt och bara väntade och längtade..........bästa tiden går fort!
Tänk på det och ta vara på den
Kjam
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar