Ridtur, luftbössa och jagande hundar

Avslutade gårdagen med en ridtur på Candy runt Galdtjärn. Det är så vackert där utefter sjökanten. Tyvärr har ju ägaren till numer Barken konferens fått tillstånd att bygga fritidshus där.
Men men det var inte det jag skulle skriva om!

Som mångårig hundägare vet jag att det kan hända ett och annat med hundar. Hur vältränade och väldresserade de är så kan man aldrig fullt ut lita på dem. Jag har också lärt mig att alla hundar går inte att få fullt lydiga och att man får anpassa sig en aning utifrån vilken ras det är. Med andra ord det går lika lite att generalisera lydnad på hundar som på allt annat här i livet...

Normalt är det inte så många som är ute när jag rider på kvällarna, m,en nu är det ju vår, varmt och soligt och påskhelg så en del stugsittare har hittat ut och på en massa aktiviteter. Kom i kort galopp när en smäll hördes. ABS bromsar på en häst fungerar utmärkt och ögonblickligen! Men jag satt kvar som tur var.
Innan vi hunnit förstått att smällarna härrörde från en luftbössa han det komma två till
smällar. Första tanken var, hur någon kan stå och skjuta mot traktorvägen? Vem som helst kan ju komma gående, och det hör man ju inte. Även om det bara är ett luftbösseskott så kan det skada!

Nåja jag fick kontakt med en av de som bor på gården där man använde luftbössa så att de kunde hålla upp en stund medans jag red förbi.

det var då jag i ögonvrån fick se deras hund komma farandes mot oss vilt skällande. Tur jag har en hundvan häst!
Nu vet jag som hundägare att det är sådant som kan hända, speciellt om man har en valp! Men det är i de lägen då hunden har ägare som vill lysa ed hur perfekta de är som hundägare och dressörer som jag känner ett litet leende i mungipan och tänker "ja just det - man kan aldrig vara helt säker på sin hund"!!!

Min första schäfer kom jag långt med i lydnads och spårträningen. Jag till och med tävlade lite smått innan barnen blev fler och tiden vart knapp. Första Jack Russelterrier gick jag också med på bruks hundsklubben. Han vart ganska lydig - för att vara en JR! Men när vi flyttade till huset, tappade han successivt alla funktioner. Mot slutet av hans levnad gick det inte att gå med honom i koppel. Han gjorde då sitt bästa i att strypa sig själv!

Vit Herdehund nummer ett gick jag aldrig på träning med. Av någon underlig anledning tycktes hon alltid kunna allt ändå. Hon höll sig på gården - utom strax innan löpet. Då hände det att hon kunde gå över till grannens hund. Annars satt hon snällt och bara tittade på hundar som gick förbi. Såg de alltför läskiga ut gick hon till matte.
Jag mins en gång när anhöriga till en granne tog cykel och sin hanhund och cyklade allt vad de kunde, demonstrativt förbi våran gård där vår V H satt. Det slutade med att de hade grannskapets tre hanhundar och tillhörande ilskna hussar efter!! Inte vår V H!

Så gjorde Welsh Springerspaniel entré i våra liv. Hur mycket man tränar med dem så måste man ständigt uppdatera minnet. Det går inte heller att ha båda lösa på gården, då sticker de efter något som kan jagas.

Nu har Vit Herde nummer två kommit till familjen. Hon är ett år och några månader. Husse har gått fyra valpträningstillfällen på Brukshundsklubben. Hon kan gå fot, komma på inkalning. Och framför allt det går att ha henne lös på gården. Jag kan lita på henne till 95 %. Kommer någon av familjens katter kan hon ibland inte motstå en jakt. Men hon kan förnöjt sitta och studera hundar och barn som går förbi.

Med andra ord, det ligger lika mycket i rasen som i ägarens förmåga att träna. Det går inte att genarilsera....