I den stora världen....

...är det åter igen kungligt bröllop och otäcka oväder i Usa. När det gäller ovädren tänker jag på alla människor som drabbas. Blir utan hus och hem, mister anhöriga och kanske har det tufft ekonomiskt innan och inga försäkringar som täcker. Man kan bara föreställa sig den chock och hopplöshet som måste infinna sig men antagligen är det bara en snudd av verkligheten.

Kungabröllopet hade jag återigen gärna sett, men som när kron prinsessan Viktoria gifte sig så är jag upptagen. Då jobbade jag, idag måste jag redovisa individuella uppgifter om arbetsgruppens psykologi. Nåja jag får motivera sönerna att se nyheterna ikväll.

I den lilla världen här hemma i byn har våren kommit en hel del på väg. Bladen på träden är vackert ljusgröna och snart större än musöronstorlek. Majbrasan ser större ut än ifjol och snön har försvunnit helt.

Och med snöns försvinnande kan någon som har bil till postlådestället inte ta in svängen mot stället utan alltmer har denne knaprat in på gräsmatteranden och slutligen skrapat i stenmuren. För mig ter det sig underligt att man under den tid på året då snön ligger 40 - 50 cm utanför stenmuren kan ta svängen in men inte nu! Är det posten så undrar jag varför tidningsbudet lyckas men inte den förstnämnde?!

Vi ställde upp en stubbe för att rädda stenmuren, men denna stubbe har nästan dagligen flyttats. Igår hade vi lagt en sten bakom stubben. Stubben flyttad och någon måste ändå fått en dunk. Igår tröttnade min sambo och satte upp en stängselstolpe i plast. Ska bli intressant och se om de kan missa den.

I skogen slingrar det ljusa stigar kors och tvärs numer. På min tid när man sprang och tränade i skogen var de mossbeklädda stigarna de bästa för ben och knän. Lagomt mjuka. Dessutom gav de varierande underlag och en och annan rot bidrag till att man lärde sig lyfta på fötterna förutom att det inte slet på kroppen med monotont underlag. Visst fanns det en och annan elljusslinga inne i den större staden, men ändå var det vanliga simpla stigar som erbjöd bästa underlaget.
Men nu har entusiastikerna här i byn strött sågspån på många stigar runt om. Visserligen kul att man tar initiativ till att märka upp stigarna. Men räcker det inte med spån på de ställen där underlaget är mer konstant blöta?
Måste man dessutom ha sågspån ända ut på by vägen? Mina hästar som inte är vana och inte förstår förändringen tycker det är läskigt med det ljusa när man kommer.