Vi människor irriterar och retar oss på andra, hur de ser ut, vad de säger och / eller gör. Somliga irriterar sig på grannars hundar som skäller.....o det ibland innan de ens skällt, andra kanske på hur någon sköter sin trädgård - för mycket eller för lite, hur någon fostrar eller inte fostrar sina barn....ja det kan vara mycket.
Själv irriterar jag mig på människor som pratar illa om andra människor samt människor som retar sig på andra.
Båda dessa saker säger egentligen mer om den andre personen än den, denne pratar om eller retar sig på.
Saken är nämligen orsaken till att man gör det man gör.
Den som pratar illa om någon annan och / eller sprider rykten, har jag upptäckt har oftast något om sig själv att dölja. Oftast är det de personer som sprider rykten som jag upplever borde vara tysta, och städa ordentligt framför sin egen dörr..............
men då kommer vi till orsaken
man dömmer andras handlingar utifrån sig själv. Lever man i en liten trång värd och inte har så mycket erfarenheter kan man ju inte heller se på en annan människas handlingar ur olika perspektiv och olika synvinklar!
Jag kan nog till en viss del förstå de som lever i en bubbla där man tror att allt umgänge mellan en man och en kvinna utgår från det sexuella, dessa människor har nog förmodligen inte hittat så långt ut utanför sin egen tröskel, om ens utanför sin egen kropp.
För egen del ger det väldigt mycket intellektuellt utbyte att kunna och ha möjligheten att umgås med alla sorters människor, kvinnor som män utan att för den delen ha någon som helst närmare relation än kompis, utbyta tankar och erfarenheter och växa i mig själv som person.
Idag var det en nästan granne som jag förmodar försökte pika mig i tron att hon tycker jag kör för fort genom byn, vilket jag inte gör till vardags. Jag kan inte neka till att jag kanske gjort någon gång när det varit akut.
Samma människa vet jag, och även hennes man, håller inte hastigheten och har aldrig gjort förbi mina svärföräldrar......kanske de inte anser att denna sträcka genom byn räknas liksom att mina barn, när de är där har behov av att leka säkert nära by vägen...vad vet jag!
Men detta är väl ett tillfälle där man borde hålla tand för tunga och rannsaka sig själv innan man kommenterar andra.
För ett tag sedan kom en annan granne och kommenterade att våra hundar skällde när de satt ute, och att det störde
det kan jag till viss del förstå
men
till saken hör att hundarna vid det tillfället hade suttit ute 3 -tre- gånger på hela sommaren.
Första gången
var inte grannarna hemma överhuvud taget, och hundarna sa inte ett knäpp på hela tiden.
Andra gången
var en kväll, när de satt intill mig medans jag målade uthuset, de muffade till någon gång när de hörde grannarna prata på avstånd, hade det varit mer hade jag tagit in dem eftersom mina egna barn sov vid denna sena timma!
Tredje gången
var strax innan grannen kom, "by polisen" (kallad av min sambo, han är ej polis men dock självutnämd sådan) hade då kommit på en av sina och för dagen tredje inspektionsrundor för att se om det fanns något att rapportera för övriga skvaller kärringar ...eheheh gubbar i byn, och stannat till och pratat med grannen och hade då sin hund med. Vilket kändes som en ren provokation just nu....
min sambo har jobbat natt ett tag, vilket förmodligen har förbryllat vissa grannar och gett som följd att det ibland har varit en förfärlig trafik på hund rastandet av dessa grannar, och vid en tidpunkt som dessa normalt brukar sova, jag vet eftersom jag och min sambo brukar rasta våra hundar inför natten vid dessa tidpunkter!!!
kvällen innan grannen kom
var det förmodligen en sådan rastningsrunda. Jag och mina barn satt och tittade på "102 dalmatiner" när hundarna började skälla ordentligt flertalet gånger, till en början trodde jag att det var det min 14 åring som kom tillbaka från sin cykelrunda till hästarna, men till slut var jag tvungen att gå och kolla. När jag sprang upp och tände ljusen tystnade de för att åter börja 3-4 minuter senare.
Jag öppnade ytterdörren för att se om det var någon utanför....men nej
Femte gången jag var upp började jag kolla i köksfönstren och får då se en mansperson stå på by vägen och titta rakt in i köksfönstret. När denne person upptäcker mig rycker han till och vänder sig om och börjar gå mot byn, och då får jag även se hunden..........jag kände igen och vet vem det är!
När min 14 åring kommer åter får jag bekräftat att denne person samt "by polisen" varit ute med hundarna.
Jag tar senare mina hundar på nattningspromenad och båda jakthundarna hugger i och nosar fram till där dessa by-gubbar bor. Den enes hund börjar skälla och jag antar att husse vart väckt..därav den täta trafiken med tillhörande hund dagen efter...........
Så, nästa gång du irriterar dig på någon, ta ett djupt andetag och fundera på varför du gör det.....förmodligen ligger orsaken i dig själv
ha det bra och lev och var mot andra som du själv vill bli bemött
Själv irriterar jag mig på människor som pratar illa om andra människor samt människor som retar sig på andra.
Båda dessa saker säger egentligen mer om den andre personen än den, denne pratar om eller retar sig på.
Saken är nämligen orsaken till att man gör det man gör.
Den som pratar illa om någon annan och / eller sprider rykten, har jag upptäckt har oftast något om sig själv att dölja. Oftast är det de personer som sprider rykten som jag upplever borde vara tysta, och städa ordentligt framför sin egen dörr..............
men då kommer vi till orsaken
man dömmer andras handlingar utifrån sig själv. Lever man i en liten trång värd och inte har så mycket erfarenheter kan man ju inte heller se på en annan människas handlingar ur olika perspektiv och olika synvinklar!
Jag kan nog till en viss del förstå de som lever i en bubbla där man tror att allt umgänge mellan en man och en kvinna utgår från det sexuella, dessa människor har nog förmodligen inte hittat så långt ut utanför sin egen tröskel, om ens utanför sin egen kropp.
För egen del ger det väldigt mycket intellektuellt utbyte att kunna och ha möjligheten att umgås med alla sorters människor, kvinnor som män utan att för den delen ha någon som helst närmare relation än kompis, utbyta tankar och erfarenheter och växa i mig själv som person.
Idag var det en nästan granne som jag förmodar försökte pika mig i tron att hon tycker jag kör för fort genom byn, vilket jag inte gör till vardags. Jag kan inte neka till att jag kanske gjort någon gång när det varit akut.
Samma människa vet jag, och även hennes man, håller inte hastigheten och har aldrig gjort förbi mina svärföräldrar......kanske de inte anser att denna sträcka genom byn räknas liksom att mina barn, när de är där har behov av att leka säkert nära by vägen...vad vet jag!
Men detta är väl ett tillfälle där man borde hålla tand för tunga och rannsaka sig själv innan man kommenterar andra.
För ett tag sedan kom en annan granne och kommenterade att våra hundar skällde när de satt ute, och att det störde
det kan jag till viss del förstå
men
till saken hör att hundarna vid det tillfället hade suttit ute 3 -tre- gånger på hela sommaren.
Första gången
var inte grannarna hemma överhuvud taget, och hundarna sa inte ett knäpp på hela tiden.
Andra gången
var en kväll, när de satt intill mig medans jag målade uthuset, de muffade till någon gång när de hörde grannarna prata på avstånd, hade det varit mer hade jag tagit in dem eftersom mina egna barn sov vid denna sena timma!
Tredje gången
var strax innan grannen kom, "by polisen" (kallad av min sambo, han är ej polis men dock självutnämd sådan) hade då kommit på en av sina och för dagen tredje inspektionsrundor för att se om det fanns något att rapportera för övriga skvaller kärringar ...eheheh gubbar i byn, och stannat till och pratat med grannen och hade då sin hund med. Vilket kändes som en ren provokation just nu....
min sambo har jobbat natt ett tag, vilket förmodligen har förbryllat vissa grannar och gett som följd att det ibland har varit en förfärlig trafik på hund rastandet av dessa grannar, och vid en tidpunkt som dessa normalt brukar sova, jag vet eftersom jag och min sambo brukar rasta våra hundar inför natten vid dessa tidpunkter!!!
kvällen innan grannen kom
var det förmodligen en sådan rastningsrunda. Jag och mina barn satt och tittade på "102 dalmatiner" när hundarna började skälla ordentligt flertalet gånger, till en början trodde jag att det var det min 14 åring som kom tillbaka från sin cykelrunda till hästarna, men till slut var jag tvungen att gå och kolla. När jag sprang upp och tände ljusen tystnade de för att åter börja 3-4 minuter senare.
Jag öppnade ytterdörren för att se om det var någon utanför....men nej
Femte gången jag var upp började jag kolla i köksfönstren och får då se en mansperson stå på by vägen och titta rakt in i köksfönstret. När denne person upptäcker mig rycker han till och vänder sig om och börjar gå mot byn, och då får jag även se hunden..........jag kände igen och vet vem det är!
När min 14 åring kommer åter får jag bekräftat att denne person samt "by polisen" varit ute med hundarna.
Jag tar senare mina hundar på nattningspromenad och båda jakthundarna hugger i och nosar fram till där dessa by-gubbar bor. Den enes hund börjar skälla och jag antar att husse vart väckt..därav den täta trafiken med tillhörande hund dagen efter...........
Så, nästa gång du irriterar dig på någon, ta ett djupt andetag och fundera på varför du gör det.....förmodligen ligger orsaken i dig själv
ha det bra och lev och var mot andra som du själv vill bli bemött
