Denna dag också en dag

Dagen började med att jag tidigt på morgonen gick mer eller mindre vilse på hundpromenaden. Hade tänkt kolla stigen på andra sidan spången över dammluckorna, medans jag pratar i mobilen tappar jag bort stigen, håller för mycket vänster och kommer till slut ner till sjön....men var efter stranden?????
Letar mig vidare och hittar snart ett pass...men passet tillhör tyvärr granlaget till byns jaktlag, snurrar runt passet och logiskt borde det finnas en markerad stig till o från passet och jag tänker att de borde inte komma i skjutvägarna framför och på sidorna om passet.

Ingen markerad stig

men något som kan vara en stig, men efter ett tags traskande känns det fel så jag vänder lite höger, hittar något som påminner om gamla traktorspår, följer dem och kommer till slut ut på vändplan till den väg som jag från början hade tänkt komma ut på, men betydligt längre ner och närmare byn.

Hade jag inte vänt hade jag precis missat vändplan och förvirrat mig ut på storskogen.


Borttappad hund:
Senare på förmiddagen när jag och min 14 åring ska åka för att inhandla färg till bod-dörrarna, hämta tvillingarna som sovit över hos en bekant 2 mil bort samt åka till 23 åringen, ska 14 åringen sätta in hundarna i bilen, varpå den yngsta slyngelhunden tvärvänder och drar iväg ner mot byn.......jag tror hon ska till och löpa, alltså "löpa" som tikar brukar göra! För det är bara då som de sticker på detta vis och utan att höra det minsta!!

En halvtimme senare återfinns hon på grannens gård!

Borttappad ena halvan av tvillingligan:

Jag och 14 åringen hinner inte mer än 1½ km förrens mobilen ringer och vi får höra att den ena av 8 åringarna är borta på cykel sedan ett bra tag. Bekantingen har letat.
Vi kommer överens om att jag ska åka om och köpa färg som planerat och sedan hålla koll efter vägen efter min rymling.

Som tur är parkerar jag samt att 14 åringen sitter kvar så att hon kan se lite av genomfartsleden i Sme´backen medans jag springer in på färgaffären.
när 14 åringen mellan sina smsanden tittar upp får hon se en liten välbekant figur på cykel svischa förbi på fel sida om huvudleden.

Hon kommer in till mig samtidigt som jag betalar och vi rusar ut och slänger oss i bilen och åker åt det håll vi tror 8-åringen försvunnit.
Strax möter vi honom, han har vänt och ska nu åka tillbaka den 1½ milen från där han kom!

Jag skäller lite på honom och plockar in både honom och cykel i bilen!


Nu är cykeln undanstoppad för en tid framöver, vi har kramats och jag har förklarat att man blir orolig och rädd, därför skäller man.

Ja.....detta har hänt idag och då har ändå bara halva dagen gått!!!!!!