Påsk och födelsedagar

Ja i år sammanföll påsken med Daniels och Linneas födelsedagar. En solig och varm påsk har det varit men en envis magåkomma satte stopp för mycket planerat.
Redan tidigt på långfredags morgon kräktes Kim och så fortsatte det en bit in på förmiddagen.
Jag fick ringa till äldsta sonen Daniel, som sedan länge beställt lunch med mammas skinkpaj för att i förväg fira hans 24 årsdag.
Daniel förstod men jag hörde besvikelsen. Jag hade också sett fram emot en trevlig stund med barnen och Daniels tjej. Istället städade jag och tog reda på tvätt.

Påskafton kom och Kim såg lite piggare ut. Vi tog bilen upp till stugan för att se hur den överlevt vintern och på vägen hem blev det både en sväng om vid Emmy, där vi fikade och satt en god stund i solen, samt en sväng om och hälsade på våra unghingstar. Tyvärr avtog Kims pigga framtoning och ersattes av en mer trött och hängig liten kille som klagade över värk i magen. Väl hemma igen somnade gossen i min säng. Där låg han tills det var dags att kliva över till hans egen och lämna plats till mig.

Påskdagen firade vi i all enkelhet Linneas 19 årsdag. Det gör lite ont att se barnen bli äldre. Ju mer tiden går desto längre ifrån de ljuva barnaåren kommer de. Jag brukar tänka lite vemodigt på åren i Torrbo, de åren då alla barnen fortfarande var kvar hemma, åren med alla djuren, åren utan datorn som skäl tid. Då vi åkte pulka utför backen, kälke efter hästarna. Tiden går så fort...så oerhört fort. Och med tiden tystnar huset alltmer. Jag längtar ibland efter tystnaden men jag vill egentligen inte ha den tystnaden. Jag vill höra barn pladder, barnfötter, fniss i enighet över något roligt.
Nåja man ska leva i nuet.
Just nu far hundarna omkring för att nyfiket ta reda på vad som händer utanför.
Linnea, Kim och Christoffer åker cross. Kim sov eller tittade på Tv i/från min säng igår. Åt minimalt...ja allt han tog åt sig åt han upp bara till hälften. Ändå var det inte mycket. Idag startade han med lite havregrynsgröt och blåbärssoppa men klagade sedan över magen igen. Jag lockade ut honom i solen med löfte om att få ligga i hängmattan. Sedan kom storasyster och lockade med lite glass. Jag tror glassen gjorde susen för det var efter att han ätit det som han också ville åka cross.
Så nu hoppas vi det vänt för honom och han piggnar på sig.