...vet inte men nattvandringar med hundarna den här tiden på året har något visst. Det är så mysigt med dimman som stiger upp nere i dalen kring ån och väver in allt i en vit dimma. Jag blir så glad av dessa små nattvandringar, varför vet jag inte riktigt men det kanske är en kombination av ljuset, dimman, ljudet och alla dofter.
Sen har det varit så skönt att få komma ut och röra på sig efter att ha suttit framför datorn nästan hela dagar med tentan. Sista tentan för terminen förhoppningsvis, och för ett tag framöver. Till hösten är det dags för verksamhetsförlagd utbildning. Lite nervöst men spännande.
Äntligen så har Neas moped blivit lagad och hon kan åka igen. En snabbtvätt av håret och så flaxade hon (rullade) iväg mot Söderbärke med ett stort leende i ansiktet. Men det är väl klart, i hennes ålder vill man ju röra på sig och kan man göra det för egen maskin är ju det extra spännande och lockande.
Småpojkarna vill också utvidga världen, men på cykel. Kim tjatade hela dagen på mig om att vi skulle ta en riktig långtur på cykeln. Så nyligen, nu ikväll vart det en runda på nästan milen. Häromdagen gjorde vi en tur också med storasyster Emmy. Vi stannade till en kort stund och tittade över en åker på blixtar och åska som närmade sig. Vi hade sedan tur som han precis hem innan regnet och åskan passerade över huset. Regn med hagel och hetsig åska. Nea hade inte lika stor tur. Hon såg mer ut som en dränkt katt när hon kom. Jag hade inte velat vara i hennes situation när åskan gick som värst. Vi, resten av familjen satt torra på altanen och tittade på skådespelet.
Idag har det varit en solig dag. Jag har njutit (förutom av cykelturen) av syrendoften, svalornas ljud, solen och en "ny "bra bok. Hjärtslaget av Eva Dahlbeck. Byggd på en verklig händelse.
Sen har det varit så skönt att få komma ut och röra på sig efter att ha suttit framför datorn nästan hela dagar med tentan. Sista tentan för terminen förhoppningsvis, och för ett tag framöver. Till hösten är det dags för verksamhetsförlagd utbildning. Lite nervöst men spännande.
Äntligen så har Neas moped blivit lagad och hon kan åka igen. En snabbtvätt av håret och så flaxade hon (rullade) iväg mot Söderbärke med ett stort leende i ansiktet. Men det är väl klart, i hennes ålder vill man ju röra på sig och kan man göra det för egen maskin är ju det extra spännande och lockande.
Småpojkarna vill också utvidga världen, men på cykel. Kim tjatade hela dagen på mig om att vi skulle ta en riktig långtur på cykeln. Så nyligen, nu ikväll vart det en runda på nästan milen. Häromdagen gjorde vi en tur också med storasyster Emmy. Vi stannade till en kort stund och tittade över en åker på blixtar och åska som närmade sig. Vi hade sedan tur som han precis hem innan regnet och åskan passerade över huset. Regn med hagel och hetsig åska. Nea hade inte lika stor tur. Hon såg mer ut som en dränkt katt när hon kom. Jag hade inte velat vara i hennes situation när åskan gick som värst. Vi, resten av familjen satt torra på altanen och tittade på skådespelet.
Idag har det varit en solig dag. Jag har njutit (förutom av cykelturen) av syrendoften, svalornas ljud, solen och en "ny "bra bok. Hjärtslaget av Eva Dahlbeck. Byggd på en verklig händelse.
