Funderingar

Ett av mina barn kom för en tid sedan hem och hade skadeglädje över att det gick mindre bra för en annan vuxen i dennes liv,

en människa som barnet tidigare sett upp till och haft som förebild.....

Detta fick mig osökt in på hur vi vuxna beter oss

Vem har rätten att dömma andra, vad ger oss rätt att utifrån egna antagande sprida osanningar och förtala andra utan att ta hänsyn till barn och andra i barnets och/eller den man förtalars närhet?

vad ger oss rätten att förtala och sprida osanningar som skadar både den man pratar om och de i dennes närhet,

jag kan inte se det som något annat än att vi har ingen som helst rätt

vi kan inte veta någonting om någon annan

vi har ingen som helst aning om någon annans tankar, drömmar, planer eller handlingar och avsikter

vi ser bara en liten del av någon annans liv

Döm aldrig en annan människa förrän du trampat två månader i dennes mockasiner

gammalt indianskt ordspråk