
Som ugglan på bilden, som tidigt en höstmorgon lyfte från höbalen och flög sin kos,
så gör också barnen.......
rätt vad det är, är de stora
breder ut sina vingar
säger hejdå och lämnar det trygga barndomsboet
ibland har de prövat sina vingar
mer eller mindre smärtfritt för både sig själva och för oss som står brevid och tittar på....
man funderar många gånger.... hur ska det gå .... men oftast går det bra ..ibland med en tutchad vingpenna
inatt ska den förstfödde 7-åringen sova över hos en kompis och till lika tjej, det är första gången för honom,
första gången utan både brorsa och mamma
jag är inte orolig, det går säkerligen bra, men det känns i ett mammahjärta ..... de börjar också bli stora och vill pröva sina vingar på egen hand!
22 åringen har ju prövat sina vingar ett tag och dessutom lärt sig flyga på egen hand och har ytterligare tagit ett steg på livets stege, men 22-åringen provar och testar att varje stegpinne verkligen håller att kliva upp på
eller att grenen inte är alltför tunn......
idag har 22-åringens nyfunna vänn fått träffa en del av släkten.....
men 18-åringen är lite mer tuff, jag anar mig till många stukade stjärtfjädrar där innan han har hittat balansen och rätt vind att glidflyga på
men jag önskar och hoppas att alla mina barn ska hitta rätt här i livet så de en dag kan klara sig helt utan mig
men ni ska veta att ni många många gånger har räddat er mamma också.................
Tack för att ni finns